Rapport från duathlon

Ååh, jag är i mål, och jag är glad, och allt gick bra! Jag vet ännu inte vad jag fick för sluttid och hur jag hamnade i resultatlistan eftersom resultaten inte publicerats ännu. Men jag tror att jag var under 1:45 på alltihop i alla fall, och det var ju över förväntan! Löpning 1: 5,3 km på en kuperad bana. Jag gick ut rätt hårt och det kändes rejält i benen mot slutet. Jag låg på tok för högt i puls (197 på slutet, och min maxpuls är runt 210), men det är så svårt med sånt när det är tävling. Pulsen sticker iväg och det går inte riktigt att jämföra med de vanliga träningspassen. Min klocka stannade på 29 minuter när jag gick in i växlingsområdet, och jag snittade 5:36 per kilometer. Jag som känt mig så långsam den senaste tiden är jättenöjd med den tiden, och framför allt är jag nöjd med känslan i löpningen. Stark!


Växling mellan löpning och cykling: Sååå långsam. Det tog nog flera minuter för mig att få på mig cykelskor, brallor, jacka, handskar och hjälm. När jag sen väl kom upp på cykeln hade jag svårt att få fast skorna i tramporna för benen var så skakiga..

Cykling: Väl iväg på cykeln kändes benen hyfsat återhämtade och jag fick upp ett bra tempo. Efter bara några kilometer kom rundans tuffaste backar/partier men jag lyckades bita ihop och trampa på. Jag hade ju lovat mig själv att inte mesa utan verkligen kriga på även när det kändes som allra tuffast. Första halvan gick verkligen över förväntan! Sen började det blåsa mer och mer och mot slutet hade jag sån sjuk motvind att kämpa med. Men det gick! Jag kapade 3 minuter på rundan och känner mig väldigt nöjd med det. Utan att ha sett resultatlistan så vet jag att det är cyklingen jag tappat mycket på i jämförelse med de andra tävlande, jag är ingen talang på cykel, och jag kommer få träna riktigt mycket för att få rutin och stärka upp benen, men jag är sjukt nöjd med både tiden och att jag hela tiden trampade på fastän benen skrek av mjölksyra. Jag skrek tillbaka med en exorcist-röst – traaaampaaaaaa. Kööööööör. Kom igeeeeen. Hoppas ingen hörde!

Växling från cykel till löpning: KASTADE av mig grejerna och kutade iväg. Kunde till och med springa med cykelskorna på till min växlingsfålla direkt när jag hoppat av cykeln. Jag är typ imponerad av mig själv! haha

Löpning 2: Alltså, 2,7 km låter så fjuttigt, men fan så långt det kan kännas med tunga ben och vader som krampar om vartannat. Jag fick slå av på takten några gånger bara för att få syre till vaderna. Och ja, denna sorts löpning är ju inget som inger värsta självförtroendet. Men man måste ju bara ta sig i mål! Dryga 16 minuter tog det sista varvet, och jag sprang hela sista uppförsbacken. yey.

Övrigt då? Jag och en annan tjej cyklade om varandra typ åtta gånger på cyklingen. När jag var bakom henne hade jag som mål att aldrig släppa henne ur sikte. Och det var så himla skönt att ha något att referera till. Utan henne hade jag säkert glömt av mig och tappat tempot utan att märka det. Hon fick bli min drivkraft – för jag skulle fanimej cykla om henne igen, och sen hålla henne där bakom mig! Med 5-6 km kvar till växlingen drog jag om och sen öste jag på allt vad jag hade för att hon inte skulle komma ifatt. Jag lyckades! Hon kom in någon minut efter mig när jag stod och kastade av mig alla sakerna och knatade iväg, och gissa om jag kollade många gånger bakom ryggen för att inte låta henne komma om på sista löpningen, haha! Jag tog henne, men det är ju egentligen inte det som är viktigt. Det är liksom inget personligt alls, jag tävlar mot mig själv. Men hon fick bli min referens och drivkraft på vägen till målet. När man inte har något att jaga, så får man istället känna sig jagad. Typ lika effektivt!

Och andra reflektioner? Jag är så himla glad över min och Linas träning ihop inför detta. Utan vår träning hade jag inte orkat kämpa på såhär. Även om jag har lång väg till att bli duktig på detta och kunna hänga på dom andra, så har vår träning ändå gett resultat i form av uthållighet, erfarenhet och kondition. Idag kände jag mig riktigt stark på cykeln, orkade koppla på bålen och inte ”hänga” på styret, och benen är med i matchen på ett helt annat sätt nu, även om dom är rejält trötta, så är dom inte helt ur funktion ändå. Och Lina alltså, min Lina! Hon låg tätt bakom mig på hela första löpningen, växlade sen snabbt som attan och sen såg jag inte röken av henne på hela cyklingen. Ska bli spännande att se hennes tid för det måste vara ett rejält rekord. Blir så himla stolt och glad! Tänk att jag får träna med den där superkvinnan liksom!!

– Min fina vän och jag!   – På väg mot starten!

– Goaste ungarna var bästa hejarklacken!

– Lina svischar förbi! 

Annonser

17 reaktioner till “Rapport från duathlon

  1. Du e en krigare och det visa du definitivt igår💜.
    Blir rörd av dina fina ord, fi har skrivit det så bra en gång nästan 10 år emellan och 3 barn men ändå ”klickar” vi så bra. Lyllos mig som har hittat en så fin vän mitt i livet❤️.
    Hoppas inte du e pigg idag😂😘

    Gilla

  2. Åh vad härlig lösning! Grymt jobbat!! Och det där med att ”tävla” mot någon annan när man egentligen bara kör mot sig själv, det är skitbra att hitta någon som är ganska likstark, det blir lite som att tävla mot en skugga av sig själv!

    Gilla

  3. Härligt kämpat!
    De gånger jag cyklat till träning och ska börja springa känns det som jag aldrig sprungit. Det tar en bra stund innan flytet kommer i löpningen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.