Loppsäsongen 2015

Ja, såhär i slutet av oktober är det väl på sin plats med en sammanfattning av årets genomförda lopp (och även det där skitloppet som jag tyvärr inte tog mig i mål på). Egentligen skulle flera av oktober månads helger bjuda på fina lopp, men det satte högersidan stopp för. Den stukade foten och den klena höften ville annat. Och jag är ju inte den som springer lopp till varje pris. Ska det göras så ska det göras ordentligt, annars kan det va. Så, så fick det bli, och årets sista lopp blev Lidingöloppet i slutet av september.

När jag ser tillbaka på årets lopp, prestationer och träning inför loppen så är jag överlag nöjd. Särskilt med tanke på vad jag vet om kroppen nu, och som jag inte visste då. Min höft och högersida är som ett genomgående tema. Idag vet jag mer än jag visste i våras. Och idag kan jag förstå varför det inte gått att springa så fort som jag velat. Det har många gånger känts som att det verkligen borde gått att springa fortare, som att farten funnits i kroppen, men att det legat något och stoppat och blockerat. Sjukt frustrerande många gånger, men det ska bli ändring på det till nästa år!

Men vi tar det från början..

  • I mars sprang jag seedningslopp i Göteborg. ”Otränad” i snålblåst och motvind blev tiden 55min-nåt. Redan här började jag misstänka att det var punka på högersidan då högerbenet hade mjölksyra men inte vänsterbenet.
  • I april var jag med på Duathlon här i Klippan. Springa-cykla-springa. Det gick fint, trots mitt redan då knepiga förhållande till cykeln. Jag tävlade mot mig själv och en tjej på en rosa cykel. Vi cyklade om varandra typ 34 gånger på 21km. Men jag kom först i mål, och det kändes sjukt viktigt, haha.
  • I början av maj sprang jag 5km på Springtime i Helsingborg. Jag hade inte så höga förväntningar, men jag kutade för allt vad jag var värd och satte pers i ösregnet. Jag hamnade på plats 19 av över 500 startande och hade hybris en hel vecka efteråt.
  • I slutet av maj sprang jag Göteborgsvarvet för första gången. Det gjorde mest ont och jag spydde som en jag vet inte vad efteråt. Höften gjorde så ont de sista kilometerna att det kändes som att någon skjutit mig i sidan. Det var knappt ens kul att gå i mål. Men trots det där så lärde jag mig en del. Typ hur långt 21km är. Och hur långt 21km är när det gör ont. Och att jag aldrig mer ska springa med så mycket smärta.
  • Mitt i sommaren, i juli, åkte jag till Varberg och sprang ett härligt millopp. Varken kroppen eller pannbenet var sugna på att springa fort just den dagen, så loppet blev inte så härligt som jag velat. Det var tungt och kroppen var inte i form.
  • I början av augusti var det dags för att ta revansch på triathlon. Förra årets version var tung på alla sätt och vis, men i år var kroppen mer redo. Loppet var fantastiskt rakt igenom och kroppen kändes så stark och glad. Jag var tacksam och glad en hel vecka efteråt.
  • I slutet av augusti stod jag på startlinjen på Bydalens Fjällmara 22km, men fick aldrig passera mållinjen. På sjunde kilometern stukade jag insidan av foten och loppet var kört. Kan inte komma på någon annan gång som jag varit så besviken och förbannad. Det var ju ingen högoddsare att det var högerfoten som vek sig heller..
  • Foten repade sig såpass bra att jag kunde vara med på marathonstafetten i Helsingborg i september. Kroppen kändes fantastisk, och trots att jag tog det försiktigt så sprang jag milen på 54min. Laget sprang snabbare än förra året, och det var lika kul igen att få uppleva Helsingborg Marathon!
  • Årets sista lopp blev Lidingöloppet 15 km. Det började sådär med feberfrossa kvällen innan och känslan av att det pågick nåt skit i kroppen. Själva loppet började bra, men efter halva sträckan stack pulsen iväg på ett märkligt sätt, benen blev som stolpar och höften gav upp efter ett tag. Jag krigade ändå och nöjde mig med 1:29-nåt.

IMG_8431IMG_9018IMG_0582IMG_0943IMG_0942IMG_1334IMG_1569

 

Annonser

8 reaktioner till “Loppsäsongen 2015

  1. Kul läsning! Eller ja, allt var ju inte kul för dig såklart…
    Minns inte att jag har läst att du spydde efter Gbg-varvet. Känner igen det. Vissa långlopp har jag mått sååå dåligt efter. 😮

    Rehaba din envetna högersida nu. 2016 kör du revansch på kroppen! 🙂
    Kram M

    Gilla

  2. Vilket roligt inlägg att läsa! Recaps av en säsong är superkul, och det är ofta lärorikt att se tillbaka. Lycka till med knä och höft! Hoppas vi kan ses o kramas o träna ihop snart!

    Gilla

  3. Åh haha detta påminner mig om när jag åkte spårvagnen efter Göteborgsvarvet ett år. Folk spydde och svimmade till höger och vänster och jag tänkte bara på de stackarna som skulle få städa spårvagnarna efteråt.
    Det är hårt att springa lopp 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.