Det sitter i huvet!

På dagens schema stod 5km tröskel/snabbdistans/whatever. Fem ynka kilometer som skulle springas så snabbt som möjligt – och så bra som möjligt. Alltså jämt tempo, bibehållen teknik och sådär.

Kan låta lätt, men är pissjobbigt.

Det jobbigaste är nog ändå att jag verkar ha någon slags mental spärr som jag behöver jobba lite mer med. Det är såklart smärtsamt att pressa sig. Det gör ont. Men det är mest fysiskt. Och naturligt. Den mentala spärren verkar handla om att jag har stor respekt för 5.00-tempo. I mitt huvud är det jättesnabbt. Och i mitt huvud är jag inte jättesnabb. Även om jag många gånger bevisat att jag kan springa snabbare än så, så lär jag mig aldrig det. Jag tror att jag är tröttare än vad jag egentligen är, och jag tror inte riktigt på att det ska hålla hela vägen.

Jag tänker att en lösning är att springa mer i just det tempot (ja, däromkring i alla fall) just för att vänja kroppen, och skallen. Jag behöver öva på att ha det lite jobbigt. Och öva på att slappna av i det tempot. Jag kan ju, men jag tror ändå inte på det fullt ut på något konstigt vis.

Sååå. Tempo är inte farligt, bara jobbigt. Ska bara förstå det på riktigt också.

Dagens 5km landade på 5.13 i snitt och snittkadensen, som jag försöker öka på, hamnade på 174.
Det får en tumme upp!

Annonser

2 thoughts on “Det sitter i huvet!

  1. Bra jobbat! Jag tycker att tröskel/snabbdistans är de jobbigaste passen. Då är till och med intervaller lättare, för där får man ju en liten paus emellan. Men det är nåt mentalt tungt i att behöva hålla ut i högt tempo länge. Puh!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s