Göteborgsvarvet 2016 – Race report

Jag har försökt att skriva detta inlägg i huvet ända sedan igår efter målgång, men jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska göra för att få ner alla tankar och känslor i ett enda inlägg. Det blir kanske lite rörigt, men jag har fortfarande inte hunnit samla mig, och lär nog inte kunna smälta gårdagen än på några dagar.

Men såhär, ungefär;

Inför start känner jag mig lagom av allt. Har druckit lagom, varit på på toa, ätit lagom, och värmt upp lagom. Jag har inga förväntningar alls, det får ta den tid det tar, jag ska bara hitta mitt flow och få en trevlig upplevelse. Farhågorna är att det kommer gå obeskrivligt tungt, att magen ska klappa ihop, att jag ska behöva gå långa sträckor, och att tröttheten ska dyka upp för tidigt.

img_4853 Såhär taggad innan start!

Starten går och i början är det trångt. I Säldamsbacken springer jag i vänsterfilen och ligger på omkörning hela vägen upp. Inte planerat, men min kropp vill gå på i det tempot. Genom Majorna hittar jag flowet och det känns knappt som att jag springer ens. Andningen är sådär perfekt igen, helt i synk med kroppen. Stegen är lätta och jag passar på att njuta av allt längs med banan. Musiken, människorna, high-five;andet. Jag tänker att jag måste passa på nu, för snart blir det säkert tungt. I alla fall tyngre. Jag känner efter ordentligt; ligger jag på för hårt? Pressar jag tempot? Men nej, kroppen vill springa om och springa på. Emellanåt tror jag att det är fel på min klocka som, enligt mig, visar orimliga kilometertider. Långt ifrån det 6.10-tempo som jag hade tänkt mig innan. Såhär lätt ska det ju inte gå?

Jag är bara här och nu. Håller det så håller det.
Jag stannar på varje vätskestation och dricker, både vatten och sportdryck. Magen säger ingenting. Allt i kroppen är lugnt. För varje kilometertid som visas blir jag förvånad. Det känns inte som att det går så fort som klockan visar. Men samtidigt känns det som att alla medlöpare springer i ultrarapid. Jag måste om.

När Götaälvbron närmar sig tänker jag att nu, nu måste krafterna börja ta slut snart. Det här är ju för fan helt orimligt. Men nä, benen bara pinnar på, i samma tempo som innan. Jag får en riktigt bra rygg att springa efter, och efter en liten stund lutar det neråt.

Nu börjar jag snegla på klockan och kollar mitt snitt som ligger runt 5.40. Det är exakt det snittet som är två timmar på 21km. Jag vågar inte hoppas på någonting, loppet är långt ifrån över och snart kommer helvetesAvenyn som lutar. Kroppen kan braka ihop när som helst, men samtidigt, min dröm om att springa under två timmar lever vid 15km. Vem fan är då jag att mesa och inte våga? Jag har hållit stadigt i tyglarna hela vägen hit, och dessutom haft en riktigt trevlig upplevelse. De sista sex kilometerna kommer vara jobbiga oavsett tempo. Så jag väljer att köra. Kroppen svarar direkt. Tiderna blir lite ojämna pga trängseln, men jag kutar på. Avenyn lutar inte alls lika mycket som förra året, men trottoarerna är jobbiga att springa upp och ner på. När det är 2,5km kvar till mål ser jag att det borde gå vägen. Om klockan stämmer kommer det att gå. Men än är loppet inte slut. Gångbron är hemsk, och även sista backen över krönet. Men dom där oanade krafterna man får av synen av målraka kommer och jag springer på allt vad det går in i mål. Min egen klocka stannar på 1.59.33 och jag vill både böla och tokskratta samtidigt. Kan inte ta in vad jag precis varit med om?! Samtidigt vågar jag inte ta ut hela glädjen, för det KAN vara så att den officiella tiden är över två timmar. Och det är SKITBRA oavsett, men det är ändå en magisk gräns, och man vill inte missa den med några ynka sekunder.

Jag möter upp Jonatan som har ett skitstort, och rätt förvånande leende. I flera veckor har jag berättat för honom hur omöjligt och orimligt det är att jag ska ha som måltid att springa under två timmar. Och jag har vägrat att ens snacka om sluttider, för jag vill verkligen inte sätta upp några sådana i mitt huvud.
Jag är skyhög på endorfiner. Kan inte sluta prata, samtidigt som det känns som att jag inte kan sätta ord på något. Jag kan inte ta in att jag precis sprungit två jävla mil i 5.39-tempo???!!! Det är helt sinnesjukt!! Min kropp är inte tränad för att springa så pass fort så långt. Jag har inte ens varit i närheten av detta en enda gång. Det är helt orimligt! Det är som att jag lånat någon annans kropp som sprungit det hela åt mig.

 I mål. Ganska ”knarkig” blick va? Nästan så man blir orolig ju 😉

Och på tal om kroppen, höll den då? Jag ljuger ju om jag säger att jag inte har ont någonstans. Men alltså, att megapersa på en halvmara ska kännas. Det vore konstigt annars. Min högra rumpmuskel fick jobba hårt igår, och den känns lite stel idag. Men den är inte sönder på något vis. Vaderna känns också rätt ömma, precis som resten av kroppen. Men i jämförelse med förra året så mår jag som en prinsessa. Det värsta är egentligen brännsåren som jag fått av sportBHn. Både på ryggen och vid bröstet. Att duscha efter var ren tortyr och jag skrek så mycket att folk på hotellet måste trott att jag blev misshandlad. Det blir vaselin nästa gång!

Och mående efter då, blev det spybonanza? Nä, spyorna uteblev, som önskat. Men det var nog inte långt ifrån när jag stod i duschen. Direkt efteråt var jag så hög av runners high att jag inte kände någonting. Men att sätta mig på en fullproppad varm buss med massor av folk gjorde mig illamående. När vi kom upp till rummet drog frossan igång och jag mådde ungefär som vid den värsta av influensor. Jag blev likblek i huvet och läpparna blev blå. Allt i kroppen skakade och det kändes nästan som jag hyperventilerade. Jag bäddade ner mig med resorb och en twix-pinne som tog en halvtimme att få ner. Sen var jag redo för mat med vänner – mådde hur bra som helst och fortsatte att prata om dagens upplevelser i hundranittio.

Så, Göteborgsvarvet 2016 – 1.59.27 blev tiden, och det är den hittills mest magiska löpupplevelsen jag någonsin haft. Jag har fortfarande inte kunnat ta in det helt. För resten av världen spelar mitt resultat absolut ingen roll, men för mig är detta som att vinna VM-guld och lite till. Hur ska jag någonsin kunna toppa det här? 😀


– Ännu en gapig bild. Skyhög!

Och här kommer kilometertiderna för er som är nyfikna på sånt:

Annonser

26 reaktioner till “Göteborgsvarvet 2016 – Race report

  1. Jag är verkligen glad för din skull Erika, särskilt som du haft sånt tålamod med rehab och prehab som har lett dig fram till det här. Stort grattis!

    Gilla

  2. Ryser när jag läser. Så glad för din skull, du är så värd det fina resultatet. Är så jäkla imponerad av dig, du är BÄST❤️

    Gilla

  3. Stort grattis till ditt pers och vilken prestation! Är imponerad!! 😀
    Är själv så himla lycklig och överrumplad över hur bra det kändes för mig. Jag hade ju tänkt att jag skulle behöva gå efter ca 16-18 km, var supernervös innan och är inte i bästa formen egentligen. Men när jag börjar springa bestämmer jag mig för att jag vid 5 km inte ska vara ansträngd ALLS, håller ett lugnt tempo hela tiden och känner inte mig trött. Fortsätter med mitt lugna tempo och när det gått en mil känner jag mig fortfarande oförskämt fräsch. När jag inte ens behöver gå över Götaälvsbron inser jag att om jag fortsätter hålla samma tempo behöver jag nog inte gå alls och bestämmer mig för det. Jag mådde så sjukt bra under hela loppet, gick inte en enda gång (mer än enstaka steg vid vattenintag) och när jag gick i mål var jag sååå glad. Kan inte minnas att jag mått så bra som jag gjorde under loppet ens när jag tränat, det kändes helt fantastiskt!! Min tid blev 2.33 så det var ju verkligen långsam jogg, men det spelar ingen roll. Jag kommer att leva på denna känslan så länge!! Är fortfarande helt lyrisk! 😀
    Önskar dig en härlig vecka 🙂

    Gilla

  4. Åh va roligt Erika! Stort grattis till det urfina resultatet och inte minst den härliga känslan 🙂 WOW!

    Nästa år planerar jag att springa varvet…. ooom kroppen håller för det efter graviditet och förlossning vill säga. Höga målsättningar var det här. Hoppas vi kan ses och highfiva innan loppet då!

    Gilla

  5. Pingback: Varvetminnen! |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.