Änglamilen 2016 – Race report

 

Om ni av nyfikenhet redan varit inne och kollat på resultatet från dagens lopp så ser det ut som att jag megapersat med typ en och en halv minut. Tiden stannade på helt osannolika 22.22 på dagens ”5km´s” lopp. Liksom, vad ÄR det för raketsnabba skor Erika köpt egentligen??

Men det var just det – osannolikt! (Ja, skorna var snabba, men inte SÅ snabba) För det stämmer faktiskt inte, att jag sprungit på 22 minuter och 22 sekunder på 5km. För banjävelen mätte bara 4,55km, enligt min klocka. Och jag kanske är töntig nu, men det är JÄTTEstörigt att starta ett 5kilometers lopp som 500m-ish meter för kort. Jag vet att min klocka inte är helt exakt, men mina kilometertider var inte i närheten av det snitt som hade krävts för att klara 22.22 på 5km. Och jag hade fått ta i grymt mycket mer för att springa så fort. Om banan varit 5km hade tiden landat på 24.30-nåt, och jag känner mig så himla snuvad på känslan efteråt. Det känns ju som jag fuskat?!


Hur som helst; kroppen kändes fantastisk idag också. Den bara matade på i sin takt. Första kilometern gick lite väl snabbt (4.29), andra saktade jag ner lite väl mycket + backar och tvära svängar (5.10). Sen hittade vi tempot på precis under 5.00-tempo (4.56 & 4.55) och sen var det målgång, 450m för tidigt. Schlut!

Om man varit lite ful, hade man ju kunnat slå sig för bröstet och köra glädjeskrik över nytt megapers. Men snacka om att lura sig själv. Hur känns det då nästa gång man springer ett riktigt 5km´s lopp och springer på 24min? Eller den dagen då man v e r k l i g e n klarar att springa på 22minuter? Nä, rätt ska vara rätt, tycker jag! 500m låter kanske inte långt för vissa, men i det tempot jag höll skiljer det nästan en och en halv minut. Det är stor skillnad, när man bryr sig om tiden.

Vilken konstig race report detta blev? Det låter bittert och gnälligt, jag vet. Men det är lite så det känns. Jag kan inte glädjas över ett låtsasresultat, även om jag är nöjd med själva löpningen. I resultatlistan hamnade jag som fjärde tjej i motionsklassen, och sjunde om man räknar in tjejbarnen (dom är sjukt snabba!). Och det är ju också en härlig känsla, att komma så långt upp i resultatlistan, men jag kan inte riktigt glädjas åt det heller. Gläds istället åt att kroppen känns fortsatt fräsch och snabbare än på mycket länge, och att det var kul att springa!


– Ganska glad ändå. Kroppen och löpningen känns ju fin ändå!

Nu har det varit tre lopp tre helger i rad. Jag har ätit och vilat mig i form. Känns som att jag inte tränat ett dugg på tre veckor, och det har jag ju knappt förutom loppen. Det har varit myspass och känna-på-kroppen-pass. Nu längtar jag efter att få kötta på här hemma igen. Rejäla rehab-pass, svettiga och tunga pass med löpstyrka och basövningar, och så tuffa intervaller och mysiga långpass. Nu ska det byggas för kommande lopp i slutet av sommaren och hösten. Hoppas dom att är kontrollmätta! 😉

Annonser

11 reaktioner till “Änglamilen 2016 – Race report

  1. Men åh, jag förstår verkligen! Lika störigt som när lopp är för långa. Det ska vara exakt! Herregud!
    Grymt jobbat iaf, du är ju så himla snabb! Gött att vara i så bra form så här nät loppsäsongen är igång, snacka om att du har lyckats formtoppa. Bäst! 🙂

    Gilla

    1. Ja så jäkla störigt! Kunde lika bra sprungit hemma istället för att betala för att få en tid på ett lopp som inte var så långt som utlovat. Blah! Och tack snälla Ida för de härliga orden, det känns som formtoppingen lyckats, men det är nog mer tur än skicklighet, haha 😀

      Gilla

  2. Gaah, förstår helt din känsla. Liknande hade jag när jag sprang ett millopp i sthlm för många år sedan, hela alltihop blev förjäkligt efteråt och jag blev snuvad på den grymma känslan.

    Gilla

    1. Ja, det brukar ju alltid diffa lite, men 450m är verkligen för mycket :/ Såg på Facebook att fler reagerat och svaret från arrangörerna var att det blivit en miss i banläggningen och att dom skulle ändra det till nästa år..

      Gilla

  3. Jag förstår precis. Jag skriver till och med ner kilometrarna på mina egna rundor ibland, när jag tycker att ”nej men det här kan ju inte stämma, det kändes absolut inte som 5.45-tempo, det måste ha varit kortare”. Klockan litar jag på, men inte gps:en i telefonen. Den ”vet” jag mäter alltför optimistiskt, och jag vill liksom inte lura mig själv att tro att jag har sprungit längre än jag faktiskt har.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.