Triathlon 2016 – Race Report

Hur börjar man det här då? Ja, vi tar det väl från början.

Jag har inte ens haft någon tanke på eventuell pallplats eller vilka som kan tänkas vara bättre eller sämre än mig i startlistan. Dels faller det sig inte så naturligt för mig, för jag fokuserar helst på att genomföra och bara att köra ”mitt lopp”, men i triathlon kan det ju hända så himla mycket också. En är svinsnabb i vattnet, men kroknar på löpningen osv. Det är spännande!

I veckan som gått har jag varit så himla onervös. Jag har haft så chill inställning till hela grejen att jag nästan blivit orolig. Jag vill vara nervös och pirrig, för det betyder att man tar det på allvar och taggar till. Men den känslan kom på morgonen igår, och jag bara njöt av alla fjärilar i magen. Jag hade en bra känsla.

Simningen

Vi var fem personer på samma bana, indelade efter sina förväntade sluttider. Jag la mig näst sist men fick simma om den framför mig ganska snabbt. Det gick smidigt. Själva simningen kändes också smidig. Det flöt på, jag hittade rytmen. Jag andades på varje högervev, vilket säkert inte alls är det mest optimala, men det bara blev så. Jag tog mig framåt i jämn fart utan att komma upp i puls eller skapa mjölksyra.

Resultat simning: Förra året simmade jag på 11.36 och då klockade dom oss direkt ur bassängen. I år gjorde dom tvärtom och tog simtiden efter växlingen till cykeln, så i resultatlistan ser det ut som att jag har sämre simtid i år, men jag gissar på att den hamnade runt 10 minuter, men jag vet inte exakt. Det gick bra i alla fall!

 

Cyklingen

Jag var väldigt medveten om att det var stark västlig vind. Och gissa vilket håll vi cyklade åt? Jo rakt västerut. Jag försökte ändå bara tänka positivt. ”Det är nog inte så farligt”, ”Det blir lika för alla”, ”Jag är skitstark idag” osv. På de första 7 kilometerna av cykelsträckan såg jag Hanna, som är jätteduktig på triathlon och en riktigt stark cyklist, och jag tänkte att jag inte ville släppa henne ur sikte. Jag trampade på och tänkte så lite som möjligt, men efter ett tag tappade jag henne. Däremot cyklade jag om några snabba simtjejer på vägen. Försökte fokusera på att hålla bra tempo, men inte trampa fram allt för mycket mjölksyra.

Resultat cykling: Dryga 47minuter tog cykelsträckan på 21,5 km. Det är några minuter sämre än förra året, men då hade vi medvind och nu motvind. Mitt snitt landade på 28km/h, vilket jag är grymt nöjd med. Hade det inte varit tävling hade jag singlat mig fram i 20km/h, skrikit och velat kasta cykeln i diket. Ni vet ju hur jag brukar hantera motvind..

 

Löpningen

Under cyklingen längtar jag efter att få springa. Jag är riktigt nyfiken på hur det ska gå.
Löpningen är 6,5km lång och går på en fyra varvs bana. Delar av banan är rätt så kuperad med en lång och brant backe, och några sega småbackar. Första femhundra meterna känns förjävliga. Jag hinner tänka att om det ska kännas såhär så kommer det verkligen inte gå fort. Men när jag kommer ut på raksträckan efter första kilometern så försvinner betongkänslan i låren och kroppen känns nästan som vanligt. Jag går i den långa backen varje varv, men tiderna ligger ändå runt 5.20-5.30. Kroppen håller tempot själv och det är bara att hänga på. Tekniken känns oväntat bra och jag knappar in på Hanna som är den enda tjejen före mig. Men det vet jag inte riktigt då, och efter ett och ett halvt varv är jag förbi. Jag anar att jag ligger i ledning, men jag vågar ändå inte riktigt tro på det.

Resultat löpning: 6,5km tar dryga 35min enligt min klocka och snittet landar på 5.26.

 

Vilken himla rolig dag och tävling. Mitt mål var att ha kul, och det hade jag verkligen. Att jag gick först i mål av tjejerna och vann tävlingen var liksom bara en stor och häftig bonus. Det gick skitbra, men jag är väldigt medveten om att elittjejerna som ibland är med inte var med denna gången. Men jag gjorde ju ett bra lopp oavsett. Jag hade varit lika glad och tacksam för formen även om jag kommit i mitten av resultatlistan. Jag simmade bättre än någonsin, med nästintill obefintlig träning, jag var stark på cykeln i motvind som jag annars hatar, och löpningen kändes skitbra – allt det hade ju inte varit mindre värt bara för att andra råkat vara bättre än mig.

Däremot så känns det SKITCOOLT att få vinna. Det är en speciell känsla som jag inte varit med om många gånger i livet. Jag älskar att tävla, men har alltid fokuserat på prestation före var man hamnar i resultatlistan.

 

När sånt här händer kan jag heller inte låta bli att tänka på mitt första triathlon, för mindre än två år sedan. Då kom jag näst sist och spydde fyra gånger efteråt. Jag sprang samma bana som igår, på 47 minuter, och hasade mig fram. Utveckling är så himla coolt och häftigt. Tänk att man som helt vanlig motionär kan förbättras och utvecklas så mycket ändå. Man strävar på och saker och ting blir lättare. Den känslan kan jag nästan knarka!

Tack kroppen för att jag får vara med om sånt här kul! Och tack till er som arrangerade den trevligaste tävlingen på året! 

Annonser

16 reaktioner till “Triathlon 2016 – Race Report

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.