Kompis det går bra nu

Vi är snart mitt i sommaren och första halvlek för årets lopp är avklarade. Nu ska jag ha tävlingsvila fram till mitten av augusti, och även om lopp och tävlingar är det roligaste som finns, så blir dom ju ännu lite roligare när man hinner med att få längta efter dom.

Jag blickar tillbaka på fyra rejält härliga, roliga och överraskande lopp och resultat 2016 redan nu. 
Det började med 5km på SpringTime i början av maj, tätt följt av GöteborgsVarvet och därefter 5km på Änglamilen. (Änglamilen var ju dock ett fiasko sett ur lopp-synvinkel med för kort bana. Men kroppen var ju grym!) Och så toppades det hela med helgens triathlonvinst.

På alla dessa fyra lopp har kroppen överraskat. Både resultatmässigt med tider som jag inte riktigt räknat med, men också känslan i kroppen. Att den känts så stark och fräsch. Och så det allra viktigaste – att det känts så roligt!
Och jag tänker att det är lika viktigt att analysera bra resultat som de mindre bra. Det brukar dock vara så att man hellre analyserar, eller ältar, de mindre bra. När det går dåligt vill jag veta varför. Men nu, när det verkligen gått bra, försöker jag också förstå varför.

Så varför har det gått bra då? Vad har jag gjort som varit rätt i jämförelse med tidigare år?
Jag har kommit på några grejer som jag tror haft störst betydelse. Vi kör en lista:

  1. Rehab
    Jag har gjort exakt det som min fysioterapeut sagt, plus lite till. Jag har tragglat små, små rörelser, kickat igång muskelsystem som legat i dvala, skapat kontakt i muskler och nya nervbanor, och jag har kallsvettats, skakat och ägnat hundratals timmar på att fundera och lära mig nya saker om mina svagheter i kroppen. Detta har i sin tur gjort att jag blivit så gott som skadefri och är man skadefri kan man träna. Och tränar man blir man bättre. Win, win, win.
  2. Kosten
    I våras var jag så himla trött på att känna mig tung i kroppen, så jag bestämde mig för att äta bättre. Mitt mål var i första hand inte att gå ner ett visst antal kilo. Även om jag kände att jag nog behövde bli lättare, så valde jag att fokusera på maten, matvanor och beteende kring ätande. Jag har kommit fram till många bra och nyttiga insikter, och så har jag tappat ett gäng kilo på köpet. Den som bestämt hävdar att man inte kan gå ner i vikt och prestera samtidigt får gärna tänka om. Det går. Om man lyssnar på kroppen, är i balans i övrigt och inte hetsar så kan det funka. Jag vet att detta är en otroligt komplex och individuell grej. Men de kilo som jag tappat har definitivt hjälpt mig att springa lättare och snabbare. Dessutom mår min mage bättre än på länge och jag är pigg när jag ska vara pigg och trött när jag ska vara det.
  3. Målsättningar/Mental styrka
    Jag har blivit mycket bättre på att träna för att nå mina uppsatta mål, och att prioritera min egen träning. Action alltså, att göra, inte bara planera. Jag har putsat lite på min inställning till hela grejen. Jag gräver inte ner mig om löpningen inte går som planerat, jag kopplar inte ihop prestation med person. Jag tillåter mig också att få känna mig bra. Det har jag nog inte gjort tidigare så som jag kan göra nu. Man får känna sig bra och nöjd. Om andra har problem med det så är det ju just deras problem. I min värld får man aldrig bli kaxig, mallig eller stöddig – men att få vara nöjd med vad man åstadkommit är en helt annan sak.

 

De gånger jag analyserat mina mindre lyckade resultat så har jag kommit fram till att flera olika faktorer spelat roll. Och jag tänker att det är precis samma nu, när det gått lite bättre. Det är som att man hamnar i en positiv spiral där det ena ger det andra.
-> En skadefri kropp ger möjlighet till att träna mer och utan avbrott
-> Träningen gör mig positiv och det är lättare att äta bättre
-> Äta bra = må bra och må bra = orkar träna mer

osv, osv, osv.

Såhär går i alla fall mina tankar.
Vad tänker du? Analyserar du såhär ibland och vad tänker du på då?


Annonser

5 reaktioner till “Kompis det går bra nu

  1. Absolut, jag har analyserat det där miraklet att jag lyckades ta mig runt fem mil utan att tvärdö, och kommit fram till att man inte ska underskatta promenader som träning inför långlopp. Jag hade inte alls sprungit så mycket som jag hade planerat, och trodde därför att det skulle bli mycket jobbigare, men såhär i efterhand har jag tänkt att förmodligen har de dagliga promenaderna (som jag alltså inte räknar som träning) gett en rätt bra grundkondition som jag har haft nytta av.

    Gilla

    1. Ja gud ja, man ska verkligen inte underskatta de där promenaderna ändå! All rörelse är bra när det är ett sånt där mål där man verkligen behöver ha ”varit igång” mer än suttit stilla. Så viktigt att analysera och tänka efter tycker jag, så man vet till nästa gång 😀

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.