Långpasstankar

Idag tyckte jag att det var dags för ett långpass. Hela maj månad ägnades mest åt att springa lopp och vila sig i form däremellan, och så kom ju ett triathlon där i mitten av juni också. För två vekor sedan sprang jag mitt första längre pass sedan Göteborgsvarvet, och idag var det dags för nummer två, med två kilometer extra på slutet. Det landade på 16km, och dom där 16kilometrarna gav en väldigt varierad känsla och en himla viktig lärdom.

Det började fint. Jag flöt fram i 5.40 och livet kändes enkelt. Funderade på om detta numera är mitt långpasstempo? Det låter lite fort i mina öron, men samtidigt känns det som att det är omöjligt att sakta ner tempot. Det blir mer obehagligt att springa långsammare. Och jag har ju bestämt mig för att gå mycket på känsla och lyssna på kroppen, så jag lät det vara. Efter milen någon gång vände det och det började kännas tungt. Allt kändes tungt. Tänkte först att jaha, det var för snabbt tempo i början då. Men efter lite funderande så tyckte jag inte det kändes rimligt. Jag kände mig stel i höfterna, och varje steg kändes så otroligt stappligt. Jag kämpade på lite till, men den där känslan som jag haft tidigare i våras, där det gör ont på fel sätt, och är jobbigt på fel sätt, höll i sig. Och sådär tänker jag inte springa omkring. Så jag stannade, pausade klockan, lät pulsen sjunka och så började jag stretcha framsidan av höften och göra små rörelser för att aktivera rumpan. Det tog kanske två minuter, och sen drog jag igång, och allt kändes lätt och härligt igen. Det var precis som om höftböjarna slagit knut på sig själva eller krampat ihop. När dom fick sträcka ut sig så kunde rumpan komma åt och göra jobbet igen och fotisättningen blev genast bättre. Tempot blev högre och pulsen sjönk = lätt att springa.

Det här var ju en väldigt fin insikt och lärdom. Det handlar alltså inte om bara kondition eller sådana faktorer, utan mer om själva mekaniken i kroppen. Att höften orkar jobba rätt, så att fotisättningen blir skonsam. Att en så enkel grej som att stretcha ut några muskler och aktivera rätt muskel kan vara så avgörande. Bra att veta för framtiden – att det är lätt att ”fixa”, och att kanske kunna förekomma det innan det sker.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.