Tankar inför helgen

Jahopp. Knappt två ynka dagar kvar och sen är det jag som står på startlinjen inför halvmara nummer tre i livet. 21,1km känns fortfarande långt men ändå inte lika skrämmande som förut. Bara långt.

Sedan Göteborgsvarvet har träningen gått som ett rinnande vatten, typ. Jag kan räkna de mindre bra passen på ena handen, resten har varit mer eller mindre fantastiska. Jag har fått nöta på, utvecklas och ha roligt. Det har hänt massor med mitt löpsteg – kontroll av bäckenet, koordination i löpsteget, fotisättning  och även tiderna på klockan. Men det bästa är ju känslan i allt. Att löpningen känns så bra, både i kroppen och i huvudet. Det känns hemtamt och tryggt att ta sig fram löpandes. Att springa är mitt roligaste.

Jag vill ju så gärna få ut allt detta på loppet. Pressa ur det sista. Låta kroppen få visa vilken kanonform den är i. Prestera! Jag försöker nu förlika mig med tanken på att det kan bli väldigt svårt om det blåser jättemycket. Det är bara att gilla läget och kämpa på ändå – ingenting är omöjligt, och man håller käften med sitt hej innan man kommit över bäcken. Men jag måste vara beredd på att tiden kanske inte blir så bra som formen egentligen är. Och då är det ju bra att jag fokuserar på mitt genomförande mål istället. Att genomföra det bästa loppet efter de förutsättningar som finns för dagen. Att lägga fokus på varje kilometer istället för att bara längta till mål och sluttid. Helt enkelt att vara här och nu, och vilja vara här och nu.

Det är planen det!

Idag har jag sprungit 5km för att känna på formen (ja, det blev ju knappt nåt gjort i tisdags när jag drog hem istället för att springa i blåst), och så var jag tvungen att testspringa med nytejpad leukoplast. För yes, jag får skavsår av mina hyllade Zante-dojjor när jag springer längre än 15km. Det är inte skornas fel, mer att det blir lite för svettigt så att min fot kasar lite i skon. Och om tejpen skulle sitta fel kan det förstöra hela loppet ju.
Löpningen gick i alla fall kanon, och den strama vaden är nu genommasserad av fysioterapeuten. Jag är tip-top-redo.


– Sorry för ofräscha tassar. Men gissar på att ni heller inte har snyggaste tårna? 😉

Men hörreni, ni som sprungit Prinsens Minne tidigare! Kan ni inte beskriva hur ni upplever banan? Underlag, jobbiga partier, backar, utför osv? På banbeskrivningen står det, under 10-15km, följande: ”Därefter följer banans vackraste parti som samtidigt bjuder på riktigt teknisk löpning och viss kupering.”
Vad menas med riktigt teknisk löpning??? Jag blir ju rädd! Hatar riktigt teknisk löpning. Extra mycket när jag ska försöka springa fort och extra-extra mycket när jag redan sprungit typ 12km.

Annonser

6 reaktioner till “Tankar inför helgen

  1. Alltså jag är det mest otekniska som gått i ett par skor och jag tycker absolut inte prinsen är teknisk. Det finns vissa steniga partier men absolut inget du behöver oroa dig för.Tvärtom det är en galet fin och fantastisk bana! Tyvärr kan jag inte starta i år då jag roddar eget lopp på lördag! Men lycka så jättemest till!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.