Upp som en sol..

och ner som en..? Ja. Tack för att ni hållt era tummar i alla fall<3

Igår var det kass igen. Tänkte springa sju kilometer för att få svaret på om milen är en rimlig uppgift på lördag. Valde att ha första kilometern som uppvärmning, och jag hasade mig fram i 6.00-tempo, fick knappt luft och när jag stannade pumpade mjölksyran i benen och hjärtat höll på att banka ur bröstkorgen. Efter EN kilometer. Jag vände hemåt och frustarationsgrät i bilen.

Dagen innan hade jag sprungit tusingar med 2 minuters gåvila. Det gick att hålla 4.45-tempo, men det var med andnöd och tunga ben som insats. På kvällen tog vi en tur på cyklarna, och efter det var jag totalt slut. Till igår var alltså återhämtningen från ena dagen till den andra lika med noll.

Hade loppet på lördag varit 5km hade jag kanske kunnat plåga mig i mål, men 10km är jävligt långt när något inte är som det ska i kroppen. Jag vill springa för att göra bra ifrån mig, inte för att få det uppkört i ansiktet att det går riktigt dåligt just nu. En bra miltid får alltså vänta. Det känns förjävligt, men jag tänker inte gräva mer i den känslan. Vill just nu bara veta vad det är för fel.

Istället tänker jag på några roliga grejer:

Det är jävligt fint väder (i tisdags låg jag på stranden liksom!!)
Imorgon ska jag till frissan och fixa håret. Tänker mig bronde och fresh.
Ikväll är det dags för ännu ett pass för min löpargrupp!

Tack för det klockan! Pris för längsta cykeltur, haha!

Annonser

2 thoughts on “Upp som en sol..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s