Race report Klippan Monothlon

Jag överlevde! Det blev en del krigande mot slutet, men i mål kom jag. Först av alla tjejer dessutom!

 

Det här loppet är inte som andra. Det är inte den där folkfesten som stora stadslopp kan vara. Det är inte sådär hejdundrande som Göteborgsvarvet eller Lidinigöloppet. Det är precis det motsatta. Men här skriker hela publiken ens namn när man springer förbi start- och målområdet, och inte för att namnet står på nummerlappen (för det gör det inte), utan för att alla vet vad man heter. Här är man inte anonym. Man hälsar på alla. Det grillas korv och man kan ta saft i platsmugg från en dunk. Och jag tycker verkligen att det är så himla, himla charmigt. Man vill liksom inte missa detta lopp, för då undrar folk vart man håller hus. Ingen undrar varför jag inte kom till start i Skanörsmilen, men hade jag missat detta lopp så hade folk undrat varför jag inte startade. Det känns så fint.


– Lina och lilla Sigrid var på plats för att heja! ❤

Idag valde jag att vara wannabe elitidrottare (eller galning, beroende på hur man ser det) och sprang i korta shorts och tischa trots 9 grader och blåst. Det tog emot att slänga av överdragskläderna innan start, men när man väl kom iväg var det perfekt. Jag har kommit på att jag verkligen störs av för mycket kläder när det ska springas fortare. Det var nog ett bra drag att kasta kläderna..

Jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig av kroppen idag. Halsontet var helt borta och jag kände mig pigg och laddad inför start, men när man väl ska dra igång och ligga högt i puls en längre stund vet man aldrig hur reaktionen kan bli. Det jag tänkte lite extra på var backarna. Banan är en tvåvarvs bana med två rejäla backar. Båda branta och ganska långa. Om man pumpar på och bildar mjölksyra och kroppen inte är helt hundra så kan man ju få dras med den en lång bit även efter backen. Annars var planen bara att följa kroppen och det tempot som kändes överkomligt.

Första varvet (5km) gick fint. Det flöt på och jag låg på ett snitt på 5.05 per km. Men när backe nr 3 kom vid 7km började det att gå tungt. Jag gick några steg och tappade ett gäng sekunder. Därefter fick jag kriga rejält. Steget som hittills känts lätt och spänstigt kändes nu stumt och segt. Jag kände att jag sjönk ihop i steget och fick anstränga mig för att hålla rytmen och tekniken. Sista backen kom vid nionde kilometern och jag ville så gärna gå. Men bara tanken på att tappa rytmen och börja springa igen efter ett gäng promenadsteg kändes jobbigare än att bita ihop. Så jag kom upp på något sätt, joggandes. Sista biten mot mål var plan cykelväg och jag gled i mål på trötta ben på tiden 51.16


Den tiden känns ju verkligen suverän en dag som denna! Bakom mig har jag sju veckors riktigt knagglig träning och två dagars förkylning. Jag har inte sprungit längre än 7-8km nån gång sedan halvmaran i augusti. Jag känner ju att där finns snabbare tider i kroppen, men just idag var det detta jag kunde pressa ut. Och jag är så himla glad! Jag hade verkligen inte väntat mig detta idag.

Att jag vann var riktigt roligt, men jag är definitivt ännu mer glad för Johannas andra plats och kapning på milen med fem minuter. Johanna och jag har känt varandra sedan ponnytiden, men tappade bort varandra lite när det pluggades osv. När jag drog igång Funktion & Prestations löpargrupp hösten 2014 kom Johanna dit och har varit med sedan dess. Att fått vara med på hennes löparresa och se henne utvecklas och kämpa med skador och nu kunna springa helt smärtfritt är liksom GULD! Fan vad häftigt det är!

Nu är det förmodligen slut på loppsäsongen för den här gången. Jag ska krypa in i gymmet och bygga styrka inför nästa års utmaningar. Jag är redan sjukt taggad! Och ja ni ser, dom där bicepsen behöver ju lite omsorg och belastning..

Annonser

15 reaktioner till “Race report Klippan Monothlon

  1. Åååh va fint, nu blir jag blödig❤️ Tänk att jag vågade komma och springa den där torsdagen och har fortsatt springa sen dess. Det är jag glad för! Är väldigt tacksam över all träning med Funktion och Prestation, mycket för all hjälp med teknik men mest för den mentala biten som brukar sätta käppar i hjulet för mig. Det gör mycket att ha någon att prata löpning med. Jag hade ALDRIG sprungit ett lopp utan ditt stöd. I år har jag sprungit tre. Och jag tror inte att detta var mitt sista. Tack Erika, för att du är en grym löpcoach och en bra vän❤️

    Gilla

  2. Åh vad roligt att det gick så bra! Grattis!
    Men huh vad kallt det måste ha varit i t-shirts och shorts! Inte konstigt att du sprang så snabbt, kroppen ville väl till varje pris komma i mål och få på sig överdragskläderna 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.