Både simmare och löpare, igen.

När man lyckas hänga på låset till simhallen för tredje lördagen i rad, då får man väl börja få kalla det för en vana? Imorse rev jag av 1250m på 30 minuter. Utan några direkta pauser, och med tretaktsandning genom hela passet. Det är ju så himla härligt att vara nybörjare, för utvecklingen går spikrakt uppåt från gång till gång. Idag flöt det på riktigt bra, jag blev inte alls lika trött i kroppen och dessutom orkade jag ju tio längder mer än förra veckan, och tjugo mer än för två veckor sedan. När får man börja kalla sig för simmare egentligen?

Eftersom narkolepsin som jag brukar få efter ett simpass uteblev kunde jag avnjuta skidåkning från Ulricehamn och se Kalla i fin form igen. När hon är glad är jag glad. Och när det inte går bra för henne får jag lite ångest. Kan inte förklara varför, men hon har tydligen den inverkan på mig, haha.

Efter lunch drog jag ut till mina föräldrar och skogen. Skogslängtan och springlängtan.
Igår sprang jag mitt första pass utomhus för året, och nålarna som sjukgymnasten satte i torsdags träffade nog helt rätt. Det onda börjar verkligen ge med sig, eller i alla fall ändra form. Ingen strålande smärta, och ingen krampande ryggmuskel. Det gav bra förutsättningar för att tassa mig runt 5km med några gångpauser. Tempot låg runt 5.50 och jag kände verkligen hur jag tappat den där översta löpformen. Ja, ni vet när man liksom blir trött i benen och känner sig ovan. Men det är ju inte särskilt konstigt alls. Ge mig några pass så är kroppen nog med i matchen igen.

Jo, jag sprang ju även en sväng idag där ute i skogen, och jäklar så bra det kändes. Vinden har vänt! Nu börjar det verkligen hända något med kroppen och det börjar kännas lätt att springa igen. Tänk att det kan vara som natt och dag. När det är något i kroppen som strular så är det så otroligt tungt att springa. Och när det börjar fungera igen så känns kroppen som en maskin som bara mattar på steg efter steg. Snittet på rundan landade på 5.18 och jag kan inte ens minnas när det både gick så fort och kändes så lätt. Efteråt var jag helt lyrisk. Tänk vad lite det kan krävas för att känna sådan total lycka. åhååå 😀

Nu: Spendera kvällen hos mormor och morfar med resten av familjen och käka thaimat. Mmmm!
Ha en fin lördagkväll allihop!


 

Annonser

5 comments

  1. Åh vilken härlig läsning! Kan nästan känna energin genom inlägget:) och crawl! Jädrar va grym du är! Jag skulle också vilja lära mig det. Men det är ju det med att få tummen ur och ta sig till en simhall…

    Gilla

  2. Grymt! Heja heja 🙂 Håller tummarna för dig att du får känna dig på G ett långt tag nu 🙂
    Och ja, Kalla har den inverkan på mig också.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s