När man tvingas välja

Det här är lite som pest eller kolera fast ändå helt tvärtom. Att behöva välja bort en kul sak. För det jag fasade för har hänt; Årets duathlon-tävling ligger på samma datum som Höganäs Halvmarathon! Och än har det ju inte blivit möjligt att klona sig och vara på två ställen samtidigt..

Jaha, och vad tusan är duathlon tänker ni då? Jo, det är en lokal tävling här i Klippan, som arrangeras på samma vis som den lokala triathlontävlingen. Alltså billig startavgift, mysig stämning, alla känner alla och o-pretto fika och priser till alla deltagare. Duathlon innebär att man springer 5km – cyklar 25km – springer 2,5km. Förra året missade jag tävlingen pga halsont, och i år vill jag ju helt klart ta revansch. Här kan ni läsa Race Report från Duathlon 2015.

Men så är jag redan anmäld till Höganäs Halvmarathon på exakt samma datum som Duathlon går. Jag har redan betalt anmälningsavgift på 500 spänn, och det är ju det som känns lite jobbigt. För mitt hjärta klappar ju mer för det lokala och mysiga. Såhär går resonemangen typ:

  1. Vad som talar för Duathlon: 
    Mysigt! Känns obligatoriskt! Skitkul och ”unikt” (hur många duathlon hittar man annars?).
    Och för guds skull – jag har ju ny cykel! Att ha detta att träna inför ger ju verkligen motivation till att ta sig ut på hojen även om det inte är vindstilla och solsken. Det ger en mening åt cykelträningen – att få testa sig själv och få ett tävlingsmoment.
  2. Vad som talar för Höganäs Halvmarathon:
    500spänn i anmälningsavgift som redan är betalda. Att jag vill testa formen inför GöteborgsVarvet en månad senare. Att jag vill få mer rutin på halvmara och på sikt kunna spränga den där 1.50-gränsen. Detta lopp har premiär i år och jag är nyfiken på både banan och arrangemanget.

Ah! Hur ska jag kunna välja mellan detta egentligen? Känner mig ganska kluven..
Som tur är behöver jag inte bestämma mig redan nu. Jag kan vänta till dagen innan om det skulle behövas. Det är bara att skita i att åka till Höganäs och efteranmäla mig till Duathlon om jag nu skulle ha beslutsångest in i det sista. Men jag tänker att den kommande träningen får avgöra saken. Om kroppen håller ihop och pallar med den löpningen som jag tänkt mig, och om den där magiska löparformen smyger sig på så vill jag ju gärna springa halvmaran. Är kroppen däremot fortsatt knagglig så blir kanske cykeln räddningen. Så, träningstimmarna, kroppen och formen får alltså avgöra saken. Och magkänslan och lusten. Allra sist pengarna. Hellre låtsas att man betalt 500spänn för att ha kul på duathlon än att plåga sig runt 21km bara för att man betalt startavgift.

Hur hade ni valt och resonerat?

img_4867– Oavsett vilket lopp vill man ju se ut såhär efteråt! 😉

Annonser

4 thoughts on “När man tvingas välja

  1. Pingback: Loppen i sikte |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s