Jag och kenyanen

Gårdagens kenyan skulle ju få ett eget inlägg, så here it comes.

Att springa en kenyan innebär att man springer ett progressivt pass där man ökar farten för varje kilometer (eller angiven tid/distans), fast det låter ju mycket roligare att säga att man springer en kenyan. Progressivt pass låter ju tråkigt och avancerat.

När jag springer en kenyan brukar rundan landa på 5,6,7km, nåt sånt. Det brukar vara lagom. Igår värmde jag upp med 1km, sprang sedan 5km med ökande fart, och lunkade sedan hemåt den sista kilometern. Sju härliga och roliga kilometrar en söndag i februari alltså. Jag skulle försöka sänka 10sekunder per kilometer var tanken, och igår lyckades jag rätt bra med det. Jag sneglar en del på klockan under tiden, för annars hade jag säkert sprungit alldeles för fort och blivit jättetrött och därmed inte orkat hela vägen. Såhär landade tiderna:

5.47 – 5.37 – 5.24 – 5.14 – 4.57

Ganska jämt och fint. Den sista sticker ju ut lite, men det är meningen. Jag kör fullt ös på sista kilometern, givet att tekniken hålls och känslan är bra.

Jag ÄLSKAR att springa på detta sättet. Jag är alltid lika lyrisk efteråt. Det är något magiskt med att bygga upp tempot bit för bit. Känna hur kroppen kommer igång, och hur pulsen långsamt stiger närmre sitt max. Att få hålla igen men ändå vara aktiv. Känna att där hela tiden är några växlar till att använda. Och på slutet, när man börjar bli trött, så finns där ofta en sista växel kvar som man inte riktigt visste om att den fanns, och det är precis den där sista växeln som man vill känna lite på. För den når man aldrig om man drar järnet från början i en intervall, då kommer mjölksyran långt tidigare.

Om jag måste välja något favoritpass att springa så är det nog detta som står som vinnare!
Rekommenderar det varmt till alla som vill springa med ett härligt, motiverande upplägg där man kan leka med farten.

Annonser

6 reaktioner till “Jag och kenyanen

  1. Jag ska nog testa detta pass! Jag är ju lite rädd för kombinationen långt och fort (=jobbigt) men jobbar på det och tror detta kan vara ett bra alternativ till tusingar. Hur ”tuff” ska utgångstiden vara/kännas? Fortare än jogg/myslöpning väl? I mina öron låter ökning med 10 sek mycket🙈 Men det beror kanske på vilket tempo man utgår från?😘😘😘

    Gilla

    1. Ja! Du måste prova 😀 Det fina är ju att man blir bättre och bättre på att känna vilken fart man ligger i när man springer såhär. Om jag ska springa såhär i 5km brukar jag försöka ha den första runt 5.50 och sen sänka 10sek. Är det längre får man ju vara lite mer easy i början, haha!
      Men du! Om vi ses en dag och springer ihop så kan vi ju testa en kenyan, så kan jag vara farthållare åt dig 😀 (vi tar en dag när det inte regnar, blåser eller är svinkallt xD )

      Gilla

      1. Ja men det kanske hade varit nått med hare. Blir lite nervös bara av tanken men samtidigt nyfiken på om jag fixar’t 🙈😬 men springa ihop ska vi bannemig snart och har man en snabb kompis är det ju dumt att inte nyttja den resursen till fullo 😝😘

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.