Sim & lutande tusingar

Jag börjar verkligen hitta tillbaka till vardagsrutinerna efter Thailandsresan. Imorse var det back to simhallen! 9.00 stämplade jag in, och 9.05 klev jag ner i bassängen med visst obehag (det var varmare att bada på Koh Lipe..) Trettio sekunder tidigare råkade jag dra sönder min badmössa så jag fick simma utan. Men det gick ganska bra ändå, med den stenhårda hårknuten bak på skallen. 35 minuter senare hade jag tagit mig igenom 60 jäkla längder och 1500m. Rekordlångt! Jag lämnade sedan simhallen extremt vimmelkantig, halvblind och med de sjukaste ringarna runt ögonen efter simglasögonen. Är det bara jag, eller är det normalt att känna sig helpackad alá Erika 17 år på en suspekt hemmafest i kommunens utkanter när man kliver upp ur bassängen…?

Det utgör ju inte så stora problem just nu, i simhallen. Jag hittar från bassängen till omklädningsrummet och ut, även om jag är halvblind. Men jag tänker mer på sen, när jag kvickt ska upp på en cykel och dra iväg. Känns fan lite riskabelt.



Efter simhallsbesök bänkade jag mig i soffan för att kolla damernas skiathlon från VM i Lahtis. Blev så himlahimlahimla glad för Charlotte Kallas brons, och att få se henne så glad, och att få se henne åka så extremt bra som hon kan. När Björgen och Pärmäkoski gick iväg höll jag faktiskt en liten extra tumme för den senare. Gillar henne! Även om Björgen såklart är värd ett femtonde VM-guld..

Med hamburgare i magen och Kallas brons färskt i skallen var det dags för dagens andra träningspass; löpning!
Idag blev det lutande tusingar. Fyra stycken, där två av dom var himmel och de andra två ett litet helvete. De lutade nämligen åt olika håll. Nummer ett och nummer tre var utför. Nummer två och fyra uppför. Vägen som jag springer på är så himla härlig. På något konstigt vis stämmer kilometrarna så bra med lutningen. Jag startar direkt utanför huset och joggar iväg 1km. Nästkommande kilometer går utför nästan exakt tusen meter, och därefter börjar en backe som går i princip bara uppför i 1km. Uppe på toppen vänder jag och kör samma sträcka hemåt. 1km utför, 1km uppför, och 1km platt nerjogg innan jag är utanför uppfarten till huset igen.

img_91091– Såhär fint ser det ut på sommaren!img_91101– Uppe på toppen!

Det var längesedan jag sprang backpass, och det kändes verkligen idag. Höll ihop tekniken ganska bra, men mot slutet slog mjölksyran till ordentligt. Känslan överlag var ganska tung och uppför gick jag ut alldeles för hårt och kunde inte hålla ett jämt tempo. Ändå ganska skönt att få slita och ha det mentalt jobbigt. Det behövs ibland. Tiderna landade på 4.33 utför och 5.05 & 5.14 uppför. 1km upptog och 1km nedjogg så blev passet totalt 6km. Nästa gång vill jag nog inte springa backpass ensam, och det får bli med kortare backar. Backar är blä och lite hejarop av gött sällskap kan nog hjälpa en på vägen!

Annonser

7 comments

  1. Jodå jag känner igen det där med att man går ur bassängen lite halvpackad. Har man simmat långt kan det ta ett tag innan marken slutar snurra… Minns när jag kom ur vattnet efter Vansbrosimningen, jag trodde knappt jag skulle kunna gå därifrån, det var som om jag hade åkt världens karusell 😀

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s