Varvetminnen!

På lördag springer jag mitt tredje GöteborgsVarv, och det är för femte året i rad som jag hänger på Slottskogsvallen och är en liten, liten del av hela GöteborgsVarvet. Det är verkligen något speciellt med detta loppet. Jag har ingen pricksäker förklaring på varför det är speciellt, men det bara är så. Det hänger något extra i luften hela den här veckan. Kanske är det gemenskapen, att så många andra som man känner också ska dit?


Mina tidiga minnen av just GöteborgsVarvet och fram till idag ser ut ungefär såhär:

2010: Jag ser loppet live på TV av en slump. Har ingen aning om hur långt man springer, men gissar nog att det är jättelångt. Själv har jag precis kommit hem från sex månaders säsongsliv på en skidort. Kroppen är otroligt tung efter ett halvår med fest och skräpmat och jag blir andfådd av att gå i trappor. Jag har börjat jogga i skogen för att få upp flåset och få tillbaka min egentliga kroppsform.

2011: Jag springer en hel del själv vid denna tidpunkt, alltid ensam, alltid i skogen. Fastän jag springer regelbundet och börjar tycka att det är ganska kul så pratar jag aldrig om min löpning, eller löpning över huvud taget. Man gör inte det 2011. Jag får höra att min kompis ska springa GöteborgsVarvet och tänker att jaha, kan vem som helst göra det? Jag tror nog att min första tanke på att själv kanske springa lopp föds där och då. Men löpningen känns fortfarande som min egna hemlighet och är inget som jag vill dra fram i ljuset för allmänheten.

2012: detta år har jag nog ingen tanke alls på något GöteborgsVarv. Jag pluggar i Halmstad och har precis bestämt mig för att utbilda mig till PT. Jag gymmar järnet och springer för att hålla mig smal..

2013: I februari träffar jag Jonatan och vi börjar ganska snabbt in i relationen skapa ett gemensamt intresse för löpning. Han som tidigare bara spelat fotboll vill springa både Springtime och Varvet. Jag hänger med som väldigt nykär supporter, såklart! Själv vågar jag springa mitt första lopp, 10km på Änglamilen någon vecka senare och i mitt huvud är allt som är längre än 10km alldeles för långt för en sån som mig.

2014: Jonatan springer sitt andra Varv och jag är med som supporter igen. Jag har tidigare intalat mig att allt över milen är för alla andra men inte mig, men under tiden som Jonatan springer loppet beslutar jag mig om att själv springa året därpå. Jag får liksom feeling i den där atmosfären. Vill vara en del av den på riktigt, och inte bara stå sidan om. Här hittade jag ett kort blogginlägg från den dagen.  När jag i inlägget skriver att jag vill springa under 2 timmar har jag antagligen ingen aning om att det är en snittid på 5.40 per kilometer, utan drar nog bara till med något som låter bra. Haha!

2015: Jag står på startlinjen till mitt första GöteborgsVarv och halvmaraton, med en ganska skör kropp. Jag har nästan precis börjat min rehab-resa med höften och förstår nog inte riktigt hur svag den är och hur tuff en halvmara kan vara mot sköra kroppsdelar och muskler. Kanske är det tur att man inte förstår ändå? Mitt första Varv blir ingen trevlig resa alls och efteråt spyr jag fyra gånger av smärta och utmattning. Såhär i efterhand kan jag önska att jag hade struntat i tiden helt och hållet och lyssnat på kroppen mer. En halvmara är inte milen x 2, farten dödar och man måste springa och tänka annorlunda, men visst är det fantastiskt att lära sig av sina misstag? Här är race reporten från loppet!

2016: Ännu ett år har gått och jag har lärt mig otroligt mycket mer om löpning och sköra höfter. Jag har kört rehab ett helt år och är väldigt mycket starkare och klokare på mina svaga länkar, men står på ändå på startlinjen med en stor respekt för distansen. Jag har ödmjuka tankar och vill för allt i världen slippa att spy efter målgång. Jag vågar inte sikta på någon särskild tid, och vill bara ta mig igenom loppet med positiva känslor. Loppet blir mitt roligaste lopp någonsin och jag blir så otroligt chockad när jag springer in på precis under 2 timmar. Jag kan fortfarande få lite rysningar när jag läser min egen race report. Är det knäppt?

På lördag hoppas jag på ett fantastiskt lopp. Gärna ett lopp med pers och jävligt pigga ben, men jag kan nog nöja mig med en eventuellt sämre tid också. För Göteborgsvarvet är så mycket mer än bara resultatet. Det är allt inför, runt om, och efter. Vår tradition med att åka upp dagen innan är minst lika viktig. Uppsnacket mellan mig och Jonatan i bilen, pizzan från Sannegården kvällen innan, och att hämta ut sin nummerlapp. Och i år så får jag även ha med mig min kompis Johanna som springer sitt första GöteborgsVarv och halvmara. Gissa hur kul och spännande det ska bli att få vara en del av det?!

Åh, nu längtar vi va! ❤

Annonser

17 reaktioner till “Varvetminnen!

  1. Va härligt att läsa dina minnen! Jag är sjukt nojjig över vad jag gett mig in på, ja över allt för tillfället faktiskt. Men pepp! Sicken tur att jag får hänga med er alltså. Lyllo mig😍

    Gilla

  2. Härligt inlägg! Blir supersugen! Fast jag får nöja mig med mina minnen (mestadels bra sådana med undantag av en rysligt varm upplaga…) och tagga cph istället. Men nästa år får det bli Gbg!

    Gilla

  3. Åh! Kg är både peppad och super nervös i ett…
    Mitt första GV men min andra halvmara… Dock börjar det bli länge sedan nu.
    Jag hoppas mest på att kroppen tillåter mig att komma runt. Efter att Kira kom så vågar jag inte hoppas på mer… Vi fr se längs vägen helt enkelt… tyr dom ärmmed och hejar, resten av familjen ❤
    Hoppas jag får syn på dig!! Startar dock bethdligt senare än dig… Kram

    Gilla

    1. Jag tror att du kommer klara det galant Johanna! Du har lagt en så stadig grund så när du väl står på startlinjen så finns där ännu mer ork och kraft än vad du tror, tror jag 😀 Skönt att ha familjen på plats. Det betyder så mycket ju! Hur sent startar du? 🙂

      Gilla

      1. Jag startar typ sist. 15.45! Dåligt för både mig och familjen som hejar på… men en får ju inte välja och jag har ju inte direkt seedat så en får skylla sig själv 😂
        Det blir fint. Ser fram emot det som tusan och hoppas att vi slipper värmeslag mitt i allt

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.