Göteborgsvarvet 2017 – Race report

Trots att jag har många bloggvänner som precis som jag sprang Göteborgsvarvet igår, så har det ännu inte kommit upp några race reports på min bloglovin-lista. Jag gissar på att dem kanske sovit lite bättre än mig inatt och kunnat ta sovmorgon. Själv har jag himla svårt att sova bra natten efter ett lopp. Det liksom kryper i kroppen och den riktiga tröttheten kommer istället dagen efter. Så om ni undrar vad jag gör resten av dagen så vet ni..


Igår var det alltså äntligen dags för Göteborgsvarv och halvmara! Det såg ut att bli en varm dag men jag tänkte att vi ändå inte skulle måla fan på väggen, så att säga. Fint väder behöver ju inte betyda att man klappar ihop helt och att loppet går åt skogen, även om man såklart ska ha lite respekt för värmen och tänka mer på vätskeintaget. Jag fick nog rätt på den punkten. Efter lunch drog det in svalare luft och lite moln och jag tänker att vädret nog ändå blir det bästa möjliga för dagen. Vi har gått ner till starten tidigt då Jonatan startar redan strax efter 13. Det är redan väldigt mycket folk och vi sätter oss i skuggan och insuper atmosfären. Nu jäklar är det dags för lopp!




Trots att vi är vid startområdet i god tid så går tiden fort och vips är det dags att hoppa in i startgruppen. Jag startar i grupp 12 och hoppas att det ska flyta på bra. När starten går och vi alla kommer iväg inser jag däremot att det är otroligt trångt. Första sträckan fram till Säldammsbacken är nog min hatsträcka på Varvet. Trångt och lite stökigt men jag låter bli att bli frustrerad, för jag vet att när backen kommer så är det jag som ligger i omkörningsfilen och efter backen är det bara att släppa på utför, och sen blir det gott om plats på gatorna i Majorna.


 Precis efter en vink till min kompis!

När Säldammsbacken väl kommer så går det som planerat. Många säger att det är Varvets värsta backe, men för mig är det den bästa. Benen är pigga och jag har aldrig tyckt att den varit jobbig. I början av backen står min kompis och hejar vilket såklart ger extra energi. Jag släpper på utför och njuter sedan av mysigheten i Majorna. Jag tänker inte särskilt mycket på vad klockan visar för tider utan konstaterar bara att senaste kilometern gick ganska fort. Lägger desto mer energi på att hitta flyt i löpningen och känna lätthet i steget. Benen känns väldigt pigga och jag har en bra känsla, men jag vet också att det gäller att inte bränna något extra krut här utan spara det till senare in i loppet.

Jag närmar mig den första bron och här blir det lite jobbigt för första gången. Backen innan bron brukar nästan vara jobbigare än själva bron, men i år är det ungefär lika jobbigt under hela stigningen då man nu möttes av en ganska tuff motvind på bron. Vinden håller såklart i sig även när det går nedför, men nerför är ändå nerför. Jag älskar nerför! Hittar snabbt tillbaka till lätta ben och bra rytm och kort efter kommer första stationen med energi.

Dags för Hisingen och plan mark. Jag håller mitt tempo till en början och passerar milen med en snittid på 5.10. Det känns alldeles lagom och väl avvägt. Hisingen är både kul och tråkigt på samma gång. Mängder med människor som hejar, musik som spelas och spex och grejer, men i mitt huvud ser allt likadant ut i många kilometer och jag undrar när bro nummer två egentligen ska komma. Brukar Hisingen vara såhär lång? Jag tror att det är en liten bit innan bron som jag känner att benen börjar bli lite tunga och jag tappar tempot en aning. Bron gör ju såklart inte saken bättre, men jag biter i och försöker njuta av att vinden kyler ner mig en aning. Tycker att jag plockar en hel del ryggar både uppför och nerför, men blir säkert lika mycket omsprungen.

När loppet slingrar sig vidare in på Avenyn samlar jag lite extra mental kraft. Det är nu jag börjar bli trött och jag vet att det inte kommer bli bättre med en Aveny som hånar en med en ständig lutning uppför. I år är det faktiskt mindre trångt här. Eller är det jag som håller sämre tempo. Men även om det är lite mer luft mellan löparna springer jag lite osmart. Sicksackar och har dåligt tålamod när jag kommer upp i en rygg som inte håller rak kurs och är svår att ta sig förbi. Jag känner att detta tar väldigt mycket energi och benen börjar nu bli märkbart tunga. Jag ser på klockan att jag tappat otroligt mycket och snittet ligger nu runt 5.18. Jag har känt att den där extra växeln inte finns där idag. Där finns liksom inga extra krafter som jag kan plocka fram såhär när det börjar närma sig mål, så jag försöker bara gilla läget och hålla mig springandes. Det hade varit så himla skönt att gå, men kroppen mår bra, flåset är det inga problem med, och trötta lår känns liksom inte som en giltig anledning till att gå.

Den sista biten mot målet är alltid lika jävlig. Jag ser att det inte är några backar, men ändå känns det som att det bara lutar uppför. Gångbron är förfärligt jobbig men jag biter ihop och tar mig upp löpandes på något vis. Och när jag närmar mig målet så vill jag så himla gärna trycka på och få ut det där extra. Göra den där spurten som jag vanligtvis brukar kunna bränna av, men låren är totalt slutkörda så jag får snällt lunka vidare i samma takt även den sista biten. Väl i mål är känslan så otrolig skön. Ännu en halvmara avklarad. Lika kul som vanligt. Det är inte den där hysteriska euforin som jag fick uppleva under förra året då jag sprang in på precis under 2 timmar, trots att jag kapat den tiden med sju minuter! Men jag är otroligt nöjd. Nöjd med mitt lopp, nöjd med mina tankar och upplevelser och nöjd med min sluttid.



Klockan stannar på 1.52.40. Jag vet att det finns kapacitet för en snabbare tid, men jag känner också att Varvet inte är rätt lopp för det, för mig. Det var tufft i år, även om jag inte kände mig påverkad av värmen så tog den nog lite på krafterna. Men hallå. Sju minuter är ju ändå en jäkla kapning! Jag är jättenöjd!

Annonser

21 reaktioner till “Göteborgsvarvet 2017 – Race report

  1. Ja alltså bro nr 2?! Tog ju eeeeevigheter innan den kom!! Och 7 minuter! Tosing!!!! Det var så kul att få hänga med dig och få se hur du laddar upp och varvar ner! Blir alltid pepp och inspirerad av dig❤️

    Gilla

    1. Tack så mycket Anna, och detsamma till!
      Efter dina ord här och lite googlande på halvmaran på andra sidan sundet så blir man ju väldigt sugen… Extra mycket när du säger att det är upplagt för PB liksom x)

      Gilla

  2. Grattis till sju minuter! Det är ju en jättesänkning (säger man så???)! Och ja, visst är gångbron asjobbig, den minns jag som typ det jobbigaste å hela varvet…

    Gilla

  3. Pingback: Sommarens lopp |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.