Flygande distans

Igår kväll skulle vi bli bjudna på mat hemma hos mina föräldrar. Det brukar vara Jonatan som transportspringer dit, men efter tre dagars löpvila var det jag som var riktigt sugen på att springa (och Jonatan hade annat för sig). Både Jonatan och mamma frågade en extra gång om jag var säker på att springa? Det blåste halv storm, och dem känner mig så väl att dem vet mitt förhållande till just blåst. Men! Jag såg på träden utanför huset att det blåste åt helt rätt håll. Om jag kunde mina vädersträck rätt så skulle jag ha medvind i ryggen i princip hela sträckan.

Jag hade rätt!

Min tanke var bara att lunka i ett skönt tempo. Mina distanspass brukar hamna runt 5.30-tempo, och jag trodde verkligen att jag sprang i det tempot också. Klockan visade däremot på mycket snabbare tider. Allt kändes så galet lätt med den där medvinden i ryggen och jag tryckte inte på alls. Ändå fortsatte klockan att visa tider ner mot 5.00.

Den där medvinden fullkomligt bar mig hem till mina föräldrars hus och efter 9,5km stannade jag klockan som hade ett snitt på 5.08. HAH! Så himla galet. Nu ska jag bara försöka komma ihåg att det är okej att lägga på minst 20 sekunder per kilometer när jag brottas med motvinden istället..


 – Håret såg också lite galet ut efter 49 minuters blåst bakifrån.. haha!

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s