Backintervaller med sällskap

Igår gjorde jag något som jag inte gjort på väldigt länge – jag sprang backintervaller!

Eftersom just backintervaller är en sån sak som är otroligt tråkigt (jobbigt) att göra själv så hade jag lyxen att kunna dra ihop ett gäng kompisar. Lina, Johanna och Emelie ställde upp och tillsammans sprang vi olika sorters intervaller i en lång och ganska brant backe.

Jag minns inte ens senast jag sprang ett pass med bara fokus på backar. Så länge sedan är det. Ändå har jag tänkt tanken, att jag borde göra det, varenda gång pulsen dragit iväg eller benen blir stumma i en backe under ett löppass. Men ni vet, när det gäller jobbiga grejer är sträckan från tanke till handling ibland ganska lång..

Det fina med backlöpning är ändå att löpsteget känns ganska bra. Till en början i alla fall. Knät kommer upp, man sträcker på sig och får skjuta ifrån ordentligt. Däremot såg det nog annorlunda ut mot passets slut. Vi blev rätt trötta och säckade ihop, och den där kraften i benen som varit där i början var slut. Fast då kändes det i alla fall fint att fått ta ut sig.

Men att dra ihop tjejlöpargänget och springa backe, vilken grej ändå!


 

Annonser

3 comments

  1. Jag minns våra backträningar borta vid dig! Fasen va grymma vi va! Mörka, kalla kvällar som vi tryckte på i backen! Får kanske bli repriser denna hösten🤗🍁🍂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s