Att kanske göra annorlunda

På söndag åker vi till Köpenhamn för att springa halvmara, igen. Det blir första gången i Köpenhamn, men den fjärde halvmaran för mig i år. Jag bläddrar i kalendern och ser att det nu passerat fyra veckor sedan senaste halvmaran i Halmstad. Jag summerade den med lite blandade känslor. Glad och pirrig för nytt pers och att lyckas gå i mål under min drömgräns 1.50 – men också oerhört jäkla trött av att ha tagit ut mig totalt, och samtidigt lite knäckt av känslan att långa distanser är så himla kluriga för mig. 21,1km känns precis lika evighetslångt varje gång..

På fyra veckor har det ju hänt många roliga grejer i övriga livet. Tankarna och känslorna har fokuserat på annat än bara löpning och kommande lopp, och det medför att jag inte riktigt vet vad jag vill åstadkomma i Köpenhamn. Jag har ju tänkt att detta lopp kommer där långt borta i september nångång, som i ett annat liv, men så plötsligt är det så nära och jag har inte hunnit tänka så mycket på det. Inte hunnit bygga upp några förväntningar.

Och med den senaste halvmaran ganska så färskt i minnet så funderar jag nu på att göra lite annorlunda denna gång. Även om jag är ganska så disciplinerad och i vissas ögon kanske lite fyrkantig när det kommer till min löpning så är ändå det viktigaste för mig att få känna efter och sedan styra målen därefter. Och just nu känner jag mig inte så sugen på att plåga skiten ur mig för att putsa perset ytterligare. Rent formmässigt och fysiskt tror jag nog det skulle kunna gå vägen, särskilt med tanke på att loppet är platt och ”snabbt”, och att löpningen känts otroligt bra den senaste tiden. Men känslomässigt så känner jag inte för att pressa så hårt denna gång. Samtidigt vill jag inte bara lulla mig igenom ett lopp utan en plan och ett mål. Då hade jag ju lika gärna kunnat springa en runda i skogen och bespara mig både tid och pengar. Så nä, nån slags riktning måste där finnas!

Så jag funderar såhär:
Jag vill springa snabbt och känna mig stark och lätt, men den här gången vill jag ha ett kortare krig. Jag vill att loppet ska kännas kortare. Jag vill inte känna trötthet redan vid 14e kilometern. Jag vill springa mer på känsla och mindre på pannben.

Så jag fantiserar i tanken att springa utan GPS och därmed inte kunna se vad jag har för snittid. Det har jag aldrig gjort förut, och det känns spontant lite läskigt. Nästan galet faktiskt. För mig är kilometertider något positivt och något som gör att jag håller fokus framåt. Det är alltså inget jag mår dåligt av på något vis, men jag funderar på att bara springa med ”tidtagarur” på armen och därmed inte veta exakt på sekunden hur jag ligger till. För jag tänker att jag på detta vis kommer kunna springa mer på känsla. Enda invändningen mot att göra detta läskiga är att klockan är min snuttefilt där i kriget i slutet av loppet. När jag är trött har klockan sporrat mig att fortsätta kämpa, att hålla tempot uppe och hålla ihop det hela vägen in i mål. Hur kommer det att bli när jag är trött och inte har klockan som morot?

Antagligen bra, väl?

Det roliga är ju att jag i början kommer kunna räkna lika bra som klockan. Ingen spänning alls liksom.
Det som är mer spännande är ju när jag börjar bli trött och trög i skallen. Huvudräkning är ju inte min vassaste egenskap, och när tröttheten kommer blir jag ju ännu sämre. Men det kanske sporrar mig ännu mer när jag räknar fel och tänker att jag kommer persa med flera minuter? haha

Reflektioner på detta? ;D

Målspurt på senaste halvmaran i Halmstad!

Annonser

4 reaktioner till “Att kanske göra annorlunda

  1. Jag springer alltid på känsla. Klockan är på men jag tittar inte på den förrän efteråt. Det är då jag märker att mina kilometertider genom loppet nästan är oförändrad. (med undantag för lopp där jag har ett ultramaraton i benen…eeeh!) . Jag älskar att springa på känsla och skulle varmt rekommendera dig att testa! Så gött!

    Gilla

  2. Jag är oftast helt klockfixerad när jag springer lopp och när jag tränar men ibland bestämmer jag mig för att vara wild and crazy och inte titta på klockan förrän efter ett visst antal km/ eller inte alls. Väntar med spänning på din utvärdering av ditt ”känslolopp”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.