Löpning som siffror & löpning som känslor

Det mesta som hamnar här på bloggen är i mitt tycke ganska fyrkantigt och inte alltid så omfattande. Så jag tänkte slänga ut lite löst filosoferande, som omväxling.

För såhär; för det första så har jag tänkt lite på den här bloggen. Jag ägnar inte allt för mycket tid och energi på formuleringar och meningsuppbyggnad. Jag bara präntar ner det som kommer upp för stunden, och så gör jag mina veckosummeringar, mest för min egen skull. Då och då skrivs det en lopprapport som en slags bearbetning av själva loppet, och för att få berätta om min upplevelse. Vissa blir glada för ens skull när det går bra. Andra droppar bort efterhand, och kanske inte alls glädjs med ens framgångar, och en tredje skiter väl i vilket. Det är jag ganska fine med. Även om jag alltid blir lika glad så fort någon tar sig tid och kommentera på det jag präntat ner eller berättat om, så kan jag ibland ändå inte låta bli att fundera över alla ni andra som läser vartenda inlägg men aldrig någonsin säger ett pip. Jag kan inte låta bli att undra över vad ni tycker och tänker om det som skrivs här. Vad får er att läsa vidare? Vad fångar er? Ni har ju ingen skyldighet att svara eller så. Jag är bara så himla nyfiken!

När man har en öppen blogg på nätet får man ju räkna med att vem som helst kan läsa, men också anpassa sig därefter. Det finns ju så mycket som man inte skriver om. Som är svårt att formulera. Som kräver mer eftertanke.

Förr skrev jag med så mycket mer känsla, vilket på många vis säkert resulterade i en härligare blogg, men jag vill inte skriva på det viset mer. Och det har jag inte heller gjort på några år nu. Så på ett sätt kan jag ibland känna att bloggen här inte gör mig helt rättvisa. Jag har ju så mycket mer tankar i huvudet än det lilla som skrivs. Jag är ju inte alls såhär platt, som mina inlägg ibland kan vara. Jag tänker inte alls bara på siffror och snittider och samlade kilometer. Jag lever inte alls enbart för pigga ben och nya pers och funderar inte alltid på när nästa löppass ska ske. Allt det där andra, som att uppleva naturens skiftningar, njuta av lugna pass, skita i klockan och springa för att det är gött – det gör jag också! Men på något vis är det svårare att skriva om. Det är inte lika viktigt för mig att berätta om dem bitarna heller, för på något sätt är det en självklarhet för mig. Löpning är så mycket mer än bara snittider, även om det kanske är det som jag skriver om mest.

På ett annat sätt så är det ju inte hela världen om en blogg på nätet inte speglar mig som person. Det spelar ju ingen roll alls. Mitt roligaste är ju det riktiga, livet och löpningen – det här är ju bara en liten dokumentation på det där andra stora. Och det är ju precis så jag vill ha det.

Och ändå sitter jag tydligen och funderar på om folk kanske tycker att jag är helt insnöad på snittider och kilometer. Och det är jag ju, på sätt och vis. Men där finns ju mer än så, också. Man kan vara båda. Snöa in, nörda ner sig och vältra sig i detaljer, så länge helheten och känslan också finns med, så är det ju ingen fara på taket.

Äsch, jag ville nog mest bara säga att livet inte bara är det ena eller det andra.
Fast det visste ni ju säkert redan!


 

Annonser

12 thoughts on “Löpning som siffror & löpning som känslor

  1. Haha precis så. Ibland tänker jag att folk nog tror att jag alltid springer, alltid har ont någonstans, alltid äter semlor och dricker cappuccino. Och det är ju faktiskt inte sant…. Jag dricker ju bara två cappuccino om dagen 🙂

    Gilla

  2. Nu kände jag mig lite träffad för jag är ju en sån som aldrig kommenterar. 🙂 Jag läser för att jag tycker det är roligt att läsa om löpning, följa din utveckling och jämföra med min egen löpning. Det är inspirerande. 🙂

    Gilla

  3. En kan ju inte springa hela tiden och då är det kul att läsa om löpning istället. Fortsätt som du gör, det är underhållande att få ta del av.

    Gilla

  4. Jag tror aldrig jag kommenterat (kanske på nåt ”presentera dig själv”-inlägg?) men har läst bloggen länge 🙂 kanske måste bli bättre på att kommentera!? Jag heter Elina, är 26 år och är snart färdig läkare. Också hästtjej och löpare! Läser för att det är kul att läsa om löpning och spännande att följa din resa 🙂

    Gilla

  5. Jag kan tänka exakt så..
    Fast samtidigt är ju min blogg i grund och botten en blogg som fokuserar på träning och löpning.
    Det är först det sista som jag har skrivit mer personliga inlägg, i och med separationen t.ex. Då kan jag istället tänka: ”Oj, vad spretig andra måste uppleva mig som nu”, men i nästa sekund tänker jag: ”Fast det är ju MIN blogg trots allt!” Det är nog svårt att personifiera bloggen om man inte har den som heltidsjobb… 😛

    Kram M

    Gilla

    1. Ja det är ju verkligen så. Man måste få skriva precis det man känner för, för hur skulle det se ut om andra bestämde åt en?
      Jag gillar att läsa allt du skriver eftersom jag är intresserad av dig som person och inte bara det du gör ute i trailspåren 🙂

      Gilla

  6. Jag läser för jag inspireras av dig. Har också lite problem med höften ( och på sistone även en del andra skador…) Men det är kul att följa hur du utvecklas och att du kämpar med att hitta känslan som jag också vill hitta 😊 Fortsätt skriv om det du vill!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s