Klippan City Monothlon

Igår sprangs det lopp. Eller ja, det känns mest som ett väldigt annorlunda träningspass faktiskt. Varv efter varv, mördarbacken om och om igen, och så lite motvind på raksträckan. Någon minuts vila på det och sen på det igen!

Typ så.

Fast ni kanske vill höra om några fler detaljer i alla fall?

Upplägget är såhär;
Man springer samma varv på 1600m. Halva varvet är en kuperad terrängslinga med en lång nedförsbacke följt av mild stigning uppför (så att man bygger upp lite mjölksyra), som sedan möts av en brant nedförsbacke, som svänger höger och sedan kommer en lång och jävlig backe uppför innan man får platt cykelvägsträcka (med motvind för dagen).

Första varvet har man 15 minuter på sig att ta sig runt, och efter dessa 15 minuter startar varv nr 2. Ju fortare man springer ju längre får man vila innan nästa varv startar. Tiden kortas ner med en minut för varje varv.


– Alla löpare inför start!

I början är det nästa promenadtakt. Vi joggar sakta och går i uppförsbackarna. Hösten har kommit på riktigt och det är kallt och jäkligt. Första varvet har jag massor av kläder på mig, men efter några varv ryker plagg efter plagg och jag springer till slut i shorts och tischa.



– Får sällskapa med Jonatan i några varv!

De första 3-4 varven känns lätta. Jag lunkar hellre på i lätt tempo och får vila helt vid start/mål än att sega mig ute på varvet. När tempot väl börjar höjas, börjar jag känna att alla varv i den där jäkla backen börjar ta ut sin rätt. De två sista varven är jobbiga. Men fram dit har det gått väldigt lätt.

Jag lyckas hålla 5.00-tempo på sista varvet, men jag har så galet mycket mjölksyra i kroppen efter den långa backen att jag egentligen bara vill stanna och gå på sista biten. Hatar backar, hatar slirigt underlag, hal spång och gegga. Kroppen levererar vad den ska, men jag känner mig ruggigt kass på att springa backe och springa på slirig underlag. Om jag någon gång funderat lite på att springa Lidingös tremil så är den tanken helt utraderad. Backar är ju inte kul?! haha

Jag skramlar i alla fall ihop 13km innan jag kastar in handduken och inte klarar fler tempoökningar. Här kan ni se tider och resultat ifall ni är nyfikna. Mitt sista varv hade 4.56 i snitt (om jag räknat rätt). Det känns jäkligt okej med tanke alla kilometer i benen och underlag och backe!

Haha, hur frusen kan man egentligen se ut? Då har jag ändå en PowerHoudini, dunjacka + regnjacka på mig! (och det är typ 10grader..)

Annonser

6 thoughts on “Klippan City Monothlon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s