Loppen 2017 – Summering & sammanfattning

Årets sista lopp är avklarat och nu tycker jag det är dags att pränta ner mina egna reflektioner om loppen som sprungits under året. Tänker inte sticka under stol med att det är jävligt roligt att se tillbaka på mitt snabbaste år hittills, på alla distanser! Och icke att förglömma; mitt kanske mest skadefria år since skitlänge!


Lite om läget inför säsongen 2017:
Förra hösten och vintern gick min träning inte alls bra. Det började med att jag fick symptom på överträning (skrev lite om det i sammanfattningen av loppen 2016) som verkade bli startskottet för en höst och vinter med många omgångar av olika sjukor. Förkylningar, influensa, och en vända kräksjuka. Som om immunförsvaret fått sig en rejäl törn. Löpningen gick tungt och jag kände mig mer vinterdeppig än normalt. Runt jul fick jag riktigt ont i ryggen som visade sig vara något strul på ett kotutskott. Det gjorde skitont och kroppen ville inte springa. I februari åkte vi till Thailand i två veckor och jag valde att mentalt starta upp Löparåret när vi kom hem igen. Men det gick segt att komma igång och tillbaka till formen som jag haft sommaren 2016. Jag trodde nog att det skulle bli bra ganska snabbt när ryggen var bra igen, men även om jag var smärtfri så saknades den där grunden. Flera månader av sjukor, knagglig kropp och vinterdepp släppte inte så snabbt som jag ville. När våren väl kom kom även Pollen-skitet som inte gjorde saken bättre. Jag gnetade på ändå, och någonstans i juli började någon slags form leta sig tillbaka.

Men, here we go!

Höganäs Halvmaraton – 1.56.12
Det kanske var ett bra arrangerat lopp i sig, men det enda jag egentligen minns var blåsten. Motvinden och sidvinden från helvetet (eller Danmark? Kanske samma sak..). Jag och Johanna hade sprungit våra långpass flitigt under våren, och ändå kändes detta lopp dödslångt och tokjobbigt. Jag gick ut ganska hårt, men det var innan jag visste vilken motvind jag skulle möta på andra halvan. Jag kom liksom inte framåt och just där och då var löpning inte alls kul. Nu när jag ser tillbaka på det så tycker jag att det är ett jäkla mirakel att jag ändå kunde komma i mål på 1.56

Springtime Helsingborg 5km – 23.29
Årets enda lopp på 5km (mest för att jag inte pallar med den evighetslånga backen på deras 10km´s lopp). Om man ska försöka persa på 5km så är detta loppet inte alls optimalt. Det är barn överallt och där är två sjukt jobbiga backar som drar ner tempot rejält. Ändå sprang jag loppet för tredje året i rad? Under loppet frågade jag mig också detta – varför springer jag just detta loppet? Vet icke. Men det är alltid kul att gå i mål och vara snabbare än förra året. Tiden stannade på 23.29 och benen var som stolpar.

Göteborgsvarvet 21km – 1.52.40
Mitt tredje varv på raken och bästa Varvet-tiden hittills!
Årets Varv blev jobbigt. Jag var jättenöjd med tiden, men jag kände ändå att där fanns mer att hämta om jag bara kunde hållit ihop det bättre mot slutet. I början av Avenyn var jag så trött i benen att jag inte kunde förstå hur jag skulle kunna ta mig i mål. Första halvan kändes bra, men sen blev det bara jobbigare och jobbigare, och tiderna långsammare och långsammare. Efter loppet funderade jag på hur jag skulle kunna utvecklas på just denna distans. Var det bara att nöta mer långpass eller fanns det andra knep?

Änglamilen 10km – 54.55
Årets bottennapp utan tvekan! Och också årets enda högsommardag med 27grader och stekande sol. Jag gick ut skithårt och totalväggade någonstans vid 5km. Kanske mitt mest misslyckade lopp någonsin? Andra halvan fick jag gå och jogga om vartannat för att bara kunna ta mig framåt. Svettades i flera timmar efteråt. Men det bästa; jag lärde mig massor!

Halmstad Triathlon – 1.22.13
Efter Änglamilen la jag mer tid på att cykla och simma och inte bara springa. Det gav resultat, för under tävlingen i Halmstad kände jag för första gången på året hur formen började infinna sig. Det kändes så lätt att springa fort! Och så var det så himla roligt med hela grejen ju – att våga simma i läskigt vatten, att cykla sitt fortaste, och sen få avsluta med löpning som kändes så bra. Så himla roligt!

Falkenbergs Stadslopp 10km – 48.53
Under sommaren hade jag fått till många veckor med riktigt bra träning. Det kändes som att det hade lossnat rejält, och det var också här någonstans som jag började införa tröskelpass och därmed skippa hårda intervaller. Plötsligt kunde kroppen springa avslappnat i ett högre tempo och jag orkade därmed ”hålla ihop” det en hel mil. Att äntligen få klara sub50 efter alla dessa år var magiskt! Loppet i sig var också himla trevligt och jag kommer gärna tillbaka och springer detta lopp igen.

Prinsens Minne Halvmara – 1.48.43
Det här loppet hade jag längtat efter att få springa igen. Skulle jag kunna ta förra årets pers på 1.50.06 och därmed klara mitt mål under 1.50? Formen inför detta lopp kändes skitbra. Nästan så bra att jag var orolig. Det regnade rejält de första 7km på loppet och det tog lite på krafterna att bli så himla genomblöt och att stångas med en del vind. Jag tyckte att jag höll igen på tempot, men ändå blev jag väldigt trött alldeles för tidigt i loppet. Redan vid 12km började jag bli trött i benen och det var en hård kamp att hålla ihop kroppen och tempot. Jag klarade sub 1.50 med marginal, och det var jag förstås jätteglad för, men själva loppet kändes inte bra. Återigen kändes distansen så otroligt evighetslång. Skulle det aldrig bli lättare att ta sig igenom en halvmara?

Köpenhamn Halvmara – 1.46.02
Eftersom mina tidigare strategier på halvmaran inte fungerat jättebra och jag ändå alltid kroknat på slutet så bestämmer jag mig för att göra något helt nytt på detta lopp. Jag springer utan att få veta kilometertider och har enbart tidtagarur på armen. Resultatet av det blir att jag känner in mitt tempo och känsla i kroppen på ett helt annat sätt än tidigare. Jag fokuserar på en lätt känsla och ett jämt tempo och när jag börjar närma mig mål är jag ännu inte jättetrött. Det finns till och med krafter kvar till en rejäl fartökning på slutet. Mina 5km-splittar blir otroligt jämna och känslan genom hela loppet är fantastisk. Ja förutom det sjukaste vädret och regnet någonsin förstås, men det är ju en historia i sig..

VarvetMilen Halmstad – 46.47
Efter Köpenhamn känns formen jävligt bra och jag anmäler mig spontant till ett seedningslopp. Platt och bra, kanske pers? På dagen känner jag mig väldigt osäker och har ångest inför loppet. När starten väl gått tuffar kroppen på som en maskin och jag är inte sen att hänga på. Känslan för dagen är grym och jag springer min bästa mil hittills. Jämna tider och bra känsla, precis som i Köpenhamn. Jag tittar så lite som möjligt på klockan och återigen verkar det vara ett vinnande koncept. Resultattiden tar flera dagar att smälta och jag är så otroligt glad och tacksam att få kunna toppa säsongen med ännu ett milpers!

Skanneloppet 7,1km – 34.31
Detta lopp ligger ju ganska så färskt i minnet, men jag kan nog ändå säga att det var årets jobbigaste lopp (kanske just för att det ligger så färskt i minnet?). Backarna var tokjobbiga och det fina flytet fick jag aldrig njuta av, men trots det var jag nöjd efteråt. Det fick mig att se tillbaka till 2014 där jag sprang samma lopp på 39min – 40sekunder långsammare per kilometer. En bra påminnelse om vilken härlig utveckling jag haft de senaste åren. Det känns himla fint!


Sammanfattning: Det började segt och lossnade i slutet! När jag tittar tillbaka så var mina smartaste drag att införa trösklar och skippa hårda intervaller, och att sluta stirra på klockan på loppen. Det var nog det mest avgörande för de snabbaste tiderna. Men att traggla på i vardagen, att ha kontinuitet, att smyga upp veckovolymen och bara träna på vecka ut och vecka in är ändå det mest avgörande för utvecklingen.

Och att ha kul förstås! Att springa lopp är något av det roligaste jag vet och min drivkraft att faktiskt springa över huvud taget. Att få ett kvitto på om man tränat rätt eller inte, att få testa sig, och att få vara stolt och glad efteråt. Jävlar vad kul det är!

Tack 2017!

 

Annonser

5 reaktioner till “Loppen 2017 – Summering & sammanfattning

  1. Vilket år du haft Erika! Tänk att du gjort detta alldeles själv, impondrad av din disciplin. Du är så värd alla framgångar detta året. Jag har ju fått vara med på en del av dina lopp och det har varit så kul att få dela din glädje❤️Jag blir ju så sjukt glad när det går bra för dig😃

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.