Rapport från Klippan City Duathlon

Man borde kanske egentligen skynda sig lite med att skriva rapporter från lopp, men alltså.. vädret i Skåne igår var inte så datorvänligt alls. Det var sommarvärme. Årets första!

Här kommer rapporten i alla fall (om nu någon ens har längtat efter den, hehe).

I vanlig ordning så är det jobbigare än vad man först tänker sig med duathlon. Springa 5km, cykla 25km, springa 2,5km. Det är ju inte omöjligt på något sätt, men fan så jobbigt!

För man joggar ju inte genom den första löpningen direkt. Man vill ju skynda sig lite. Och sen vill man skynda sig på cykeln så att man kan få springa igen. Och under tiden pumpar mjölksyran i låren. Ungefär hela tiden.

Mina tankar och planer inför loppet var att göra det som ett riktigt bra träningspass. Köra igenom kroppen rejält. Testa formen och testa pannbenet. Det var bara jag och en tjej till som startade sprinten, och den andra tjejen var ju hur grym som helst på att cykla, så för min del fick jag bara fokusera på att genomföra så bra som möjligt.

Första löpningen: 5,2km på en tvåvarvsbana. En hel del mjukt underlag och en brutal backe på slutet av varvet. Jag hittade ett jämt och bra tempo ganska fort. Kunde pressa på bra men ändå känna var gränsen låg. Första vändan i backen gick bra. Pulsen och flåset gick upp men fick bort känslan av mjölksyra fort. Tempot sänktes något under andra varvet, men allt kändes ändå jämt. Tiden stannar på 26,25 och ger snitt på 5.05

Cyklingen: Växlingen, som annars brukar gå långsamt och vara förvirrad gick för första gången smidigt. Det kändes bra att börja trampa och den första milen gick ruggigt bra. För första gången i mitt liv klarade jag Bjärsgårdsbacken utan att det pep i luftrören (haha, helt sant alltså!) och jag växlade helt rätt. Fick värsta kicken! Under tiden försökte jag dock påminna mig själv om att man aldrig ens ska snudda vid tanken på att man är bra på att cykla. För om jag någonsin känner så, så är det bara medvind i ryggen som avgör, inte att jag är duktig som cyklist.. Och givetvis var det så även denna dagen. Efter 11km gör man en tvär högersväng och då kommer motvinden från helvetet. Det är SÅ. JÄVLA. FRUSTRERANDE. Från att ha snittat 28km/h med bra flyt och känsla möter jag en jäkla vägg av motvind och motstånd. Jag trampar som en galning men kommer inte framåt. Känns nästan som att jag rullar baklänges istället. Och sådär har jag det i nästan 15km. Jag inser att jag inte kan kämpa mot vinden utan får istället bara försöka hålla någorlunda jämn fart (i typ 20km/h) och istället trampa på ordentligt på de ställena där vinden är lugnare.

Cyklingen landar ändå på 26km/h i snitt, vilket är skitbra för att vara mig, och med tanke på att jag, förutom två rundor den senaste veckan, inte cyklat sedan augusti förra året. Men, det tråkiga med cykling; det snittet säger ju inte så mycket om att jag var bra eller dålig, eller hur mycket jag kämpade eller inte. Jag hade sjukt bra medvind den första halvan.. Kan man ta åt sig äran ändå? Att jag är en riktigt hyfsad medvindscyklist? (Fast vem fan rullar inte bra i medvind liksom?)

Andra löpningen: Benen har fått hantera mjölksyra länge nu, så löpningen blir lite stapplig i början. Jag ser på klockan att tempot ändå är hyfsat, men jag vågar inte trycka på en endaste millimeter, för då kommer jag krokna. Får bara fokusera på att hålla benen springandes i ett och samma tempo. 2,6km är inte långt, men efter motvindscykling känns det ganska brutalt i låren. Det hela avslutas såklart med backjäklen! Lungorna kippar efter luft och allt i kroppen gör bara ont. Men målgången känns fin och jag vet att jag gjort vad jag kunnat. 2,6km tar 13.46 med snitt på 5.15


– Jaja, lite konstigt fotoface, men jag frågar om målet är rakt fram och pekar..

Totala tiden blir 1.36.10 och det känns ju ändå ganska strongt att ha handskats med mjölksyra av och till så pass länge. En riktigt bra genomkörare inför vårens lopp. Och så fick jag ett litet formbesked på löpningen, att det är på väg åt rätt håll.

På kvällen har jag brutala myrkrypingar i benen, och igår var dem ömma. Med lite vila och kärlek tror jag ändå dem är redo för ett rejält tröskelpass på onsdag. Nu är säsongen inledd på riktigt!

– Man får choklad för besväret. Bra lopp!

– Glad när det är över, haha!

Annonser

7 thoughts on “Rapport från Klippan City Duathlon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.