Drömmen om att kuta riktigt fort

Jag ställer mig ofta frågan om vad som är ett rimligt milpers och halvmara pers för mig. Rimligt så som i genetiskt och fysiskt. Rimligt så som i vad min egen hjärna vågar hoppas, tro och drömma om. Och rimligt så som i livssituation i stort och därmed hur pass mycket tid man faktiskt kan lägga på att träna.

Rimligt och orimligt. Förväntningar. Drömmar. Tvivel. Självförtroende. Jante. Jävlaranamma.

Allt sånt där spelar faktiskt in när man försöker måla upp ett mål att få jaga och härja omkring med. För jag vet med mig själv, att när jag väl målat upp den där sluttiden i skallen, så kommer jag göra mitt allra bästa för att nå dit. Jag vill inte ha någon flytande målbild. Jag behöver spika fast något konkret – sen kan jag mycket väl flyta omkring och flumma runt, men riktningen måste ändå vara tydlig i första hand.

Så nu har jag fått för mig att jag ska jobba för att springa 10km under 45min, och 21.1km under 1.45

Sub45 på milen. Sub1.45 på halvmaran.

Heeeeh. Jaaaa.

Ibland viskar en röst i mitt huvud att det där är att ta sig vatten över huvudet. Jag gissar på att den rösten heter Tvivel och Jante. Den påstår något om att jag inte har den rätta kroppen för att vara en-sån-som-springer-milen-under-45. Jag är säkert för tung, för långsam, för feg, för fel.

Och samtidigt så fullkomligt skriker en röst inom mig att det är fullt rimligt att våga tro att det kanske skulle gå ändå. Att det är värt uppoffring och engagemang att i alla fall försöka. Att statistiken (min genomförda träning de senaste åren, samt senaste säsongens resultat) pekar på att utvecklingen av min egen löpning går i den riktningen. Att om 54min på milen, med rätt träning, kunde bli 47min, så kan 47 också blir 45.
Jag gissar att de skrikande rösterna heter Självförtroende, Drömmar & Jävlaranamma.

Och vem lyssnar man på egentligen? Den som viskar eller den som skriker?

Så ja, nu kör vi! Mot nya pers och snabba tider!
Men ni som hängt med här länge vet också att jag tycker att vägen mot målet är minst lika rolig som själva målet i sig. Att få harva på med min träning, att få vara så pass egoistisk att man skiter i vad alla andra springer på för snabba tider och bara tänka och utgå från sig och sitt. Att få ha kul på vägen framåt. Allt det där är precis lika viktigt som att få drömma och jobba för de snabba tiderna!

Annonser

5 reaktioner till “Drömmen om att kuta riktigt fort

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.