Vinden som vänt!

Efter ett par veckor med enbart skitpass pga pollenastma så verkar det som att medicinen börjat verka och halterna av björkpollen gått ner. Jag kan äntligen andas igen!

Eller så är det bara så att dippen varit så otroligt djup att det bara var tvunget att vända uppåt igen. Förra helgens dödstunga lopp följdes upp av ett lika brutalt tungt distanspass i tisdags. Prick ingenting stämde. Svinvarmt, betonglår, andnöd och allmänt jättetrött och matt. Men så kom onsdagen och jag drog ut och körde ett av mina favoritpass med 1x1min. Från ena dagen till den andra hade benen blivit jättepigga. Andningen funkade och jag sprang mitt snabbaste pass på mycket länge. Det kändes galet!

I fredags sprang jag ett lite längre distanspass i hyfsat bra tempo och benen pinnande på. Och idag toppades veckan med ett lite modifierat tröskelpass med go känsla.


– Svettig och klar med tillhörande ansträngsningsådra i pannan

Sååå, från att förra veckan ha tänkt att det där stundande Göteborgsvarvet inte ska ha så höga förväntningar på sig, till att få någon slags vittring på en bra prestation ändå.

Löpning alltså! Jag blir så glad av att tänka på vilken payback man kan få bara om man biter ihop och stretar på när det går tungt och trögt. Känslan av lätthet och harmoni är lika oslagbar varje gång!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.