Malmöloppet 10km – Race report

Igår sprang jag lopp, och det måste jag såklart berätta om!

Johanna och jag styr bilen mot Malmö. Vi är tidigt ute, för först ska vi hänga på låset på &otherstories. Det är sånt man passar på när man har vägarna förbi Malmö. Jag går loss totalt och hittar allt från crazy byxor till klänning som jag kan ha på Johannas bröllop senare i sommar. Fullträff!

Vi beger oss vidare mot Pildammsparken i förhoppningar om fler fullträffar. Vi ligger på en filt och käkar bra löparmat och glor på, vad som känns som, miljontals barn som springer Kalvinknatet. Vi ser både glada barn och ledsna barn och filosoferar lite över det här med att ”vi är gjorda för att springa”

Efter en stund kör vi ett snabbt ombyte i skogen. Vi kände inte oss helt bekväma att shoppa snygga kläder i loppoutfit. Så vi svidar om under en filt och börjar sedan värma upp. Efter ca 50m jogg inser vi att detta loppet kommer bli jävligt varmt att springa. Frågan är bara hur varmt, och hur pass kroppen orkar stå emot. Jag är inte här för att persa, det har jag inte i mig på långa vägar än. Jag vill bara springa ett bra lopp och fira att min pollensäsong är över. Johanna vill få en mental revansch efter hennes kollaps på Göteborgsvarvet, så vi bestämmer oss för att bara fokusera på att ha roligt och göra så gott vi kan. En ganska skön inställning faktiskt.

Stämningen i parken där starten går känns så fin. Lugnt och dämpat på något vis. Vi löpare står och trycker i skuggan vid träden och några minuter innan start går alla lugnt in i startfållan. Efter loppet försöker jag och Johanna reda ut just den här känslan som vi inte riktigt kan sätta fingret på. Det är något med ljuset och värmen denna söndag. Som att det ligger ett slags filter över den. O.C-filter typ. Sorglöst, varmt, problemfritt, men ändå lite vemodigt på nåt jävla vis. Ljuset och värmen, och att vi gjorde vårt bästa fastän vi ville lite mer än vad värmen tillät.

I alla fall, starten går och vi kommer iväg. Både ben och andning känns bra. Tempot är jämt och redan här tar jag det lite lugnt pga värmen. Vi springer ner mot stranden och passerar hästtävling och strandmänniskor samtidigt som vi hela tiden ser Turning Torso.


– Har jag någonsin lyckats se såhär normal ut på en loppbild förut?!

Fram till första vätskestationen vid 4km känns allt okej och enligt plan. Jag snittar runt 4.55-tempo utan att slita. Men här någonstans känner jag att värmen är helt olidlig. Löpningen i sig känns bra, men något i kroppen vill inte vara i detta. Den vill ha kyla och svalka. Vattnet som jag sveper i mig är ljummet, nästan varmt, men det är ju inte så konstigt i den här Thailandsvärmen. När jag närmar mig 6km känns det som att solen tar i lite extra för att gassa på ordentligt och jag inser att det kommer bli alldeles jätteslitigt att försöka hålla samma tempo som innan, så jag slår medvetet av på takten. Det är ingen pers-dag, det är ingen jag-är-redo-är-gräva-i-källaren-efter-alla-krafter-jag-har-dag heller. Jag vill bara ha det lite härligt. Njuta av att springa lopp. Senast i Göteborg när allt kändes förjävligt kunde jag inte njuta alls, så jag tänker under tiden som jag passerar de centrala delarna av Malmö att jag faktiskt ska passa på att ta in det som händer runt banan. För idag är en sån dag. Så samtidigt som svetten svider i ögonen, och jag känner brännsåren uppstå på ryggen, så njuter jag och har kul. Det är nu jag inleder min springsommar på riktigt!


– Men kolla så glad?!

Vid 8km har arrangörerna utlovat vätskestation, men där finns ingen. Den kommer vid 9km istället. Jag tar det lugnt och går lite. Tappar säkert massor av sekunder, men idag bryr jag mig inte om jag springer på 51, 52 eller 53minuter. Det är inte så petnoga. Jag springer sedan i mål på 52.34 och känner mig trött, nöjd, glad och något överhettad. Värmen är extrem. Det gassar på i parken där målgången är och jag hivar i mig mer vatten än vad jag brukar göra. Svetten rinner och inom ett gäng minuter går Johanna i mål, också nöjd och glad trots värmen och lite långsammare tempo än vanligtvis.

Så vi styr bilen hemåt, käkar donken-pommes och är glada. En trevlig söndag i Malmö med O.C-filter och 10km rikare och väldigt mycket svett fattigare. Värt!

Annonser

5 thoughts on “Malmöloppet 10km – Race report

  1. Fortfarande lite ledsen i ögat att jag missade dig! Du måste ha sprungit räsersnabbt 😀! Vi såg hela tåget två ggr i slottsparken och en av de jag hejade på (och såg) var bara 30 s efter dig i mål så ni borde ju passerat typ samtidigt! Jaja bra jobbat i alla fall 👍

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.