Bröllopet – Vigseln

Det var inte helt självklart att vi skulle gifta oss i kyrkan. När det gäller fester och högtider är jag ibland lite tvär och vill inte göra som alla andra, utan eftertanke och ”bara för att”. Dessutom är varken jag eller Jonatan särskilt troende. Jag är inte ens konfirmerad och har inte läst en enda rad i Bibeln..
Samtidigt tycker jag det känns så sjukt meckigt att hitta en bra alternativ plats att ha en vigsel på. Spontant tänker jag ju på någon fin plats i skogen, men att dra ut 70 personer i skogen känns.. bökigt? Och om jag inte varit nojig med vädret innan så hade jag ju definitivt varit det om vi planerade att gifta oss utomhus. Jag hade inte kunnat tänka på annat än vädret då.

Så det blev kyrkan! En kyrka som ligger i den lilla byn där jag gått både i dagis och grundskola och den kyrka som jag varit i flest gånger i mitt liv. Vi fick en jättebra präst som jag gillade skarpt och som själv beskrev sig ungefär som ”icke särskilt högtravande och allvarlig” och som förstod precis vilken typ av vigsel vi ville åt. Lättsam, bra musik och lite ös på slutet!

 

Varken jag eller Jonatan var särskilt nervösa inför vigseln, men när vi väl stod utanför och väntade, och såg skymten av alla gäster inne i kyrkan dunkade mitt hjärta så. jävla. hårt. Ruset i kroppen där och då var som sockerdricka i ådrorna. Men nervositet är ingen negativ känsla för mig, och jag försökte njuta och insupa varje sekund. Mest nervös var jag nog för att typ bryta ihop när låtarna skulle spelas eller om jag skulle se någon närstående tårögd. Det är ju fint om en tår rinner lite stillsamt, men jag är mer en sån som fulbölar. Det är liksom allt eller inget, haha. Väl inne i kyrkan var jag bara så fylld av glädje att tårarna faktiskt höll sig borta!

 

Jag har aldrig gillat orgelmusik. Det skär lite i mig på något vis. Så vi önskade piano rakt igenom, och kantorn som spelade under vigseln var verkligen hur grym som helst. Utöver kantorn hade vi två solister som vi känner, Linus och Amanda. Och deras röster alltså.. ah! så magiska! Vi gick in till Visa vid vindens ängar och direkt när vi kommit in rev Amanda av Varje gång jag ser dig med Lisa Nilsson. Efter en stund sjöng Amanda också Lena PHs Kärleken är evig som varit ”vår låt” sedan vi träffades. Varken jag eller Jonatan minns hur det blev så egentligen, men vi båda minns att vi sagt för flera år sedan att vi ska ha den på vårt bröllop. Mot slutet sjöng Linus Ted Gärdestads Come give me love. Om ni inte hört den så lyssna här. Vi älskar den, och under sommaren har vi lyssnat på den och fnissat lite och fantiserat om hur den kommer att låta i kyrkan när vi står där. Det blev så himla himla bra. Som utgångslåt hade vi Fly on the Wings of love och det blev så himla lyckat när alla stod upp och klappade när vi gick (sprang? haha) ut.


Väl ute ur kyrkan blev det kramkalas med alla gäster och sen åkte vi iväg i en gammal tjusig bil mot festlokalen där kapitel två av dagen skulle dra igång!




Annonser

Bröllopet – lokalen!

Jag har ju inte berättat så himla mycket om bröllopsplanerna här i bloggen. Snacket inför bröllopet har mest ägt rum IRL med kompisar, och på sätt och vis är ju det roligast. Men nu blir det svårare här i bloggen. Var börjar man liksom? Men jag antar att det bara är att köra på. Skriva om det som jag själv skulle vilja veta och läsa om hos någon annan! För att göra det lite lättare tänkte jag dela in det hela i olika kategorier. Vi börjar med själva lokalen!


Vi valde att gifta oss i slutet på augusti, närmare bestämt den 26e. Vi valde medvetet ett datum i slutet av sommaren då vi kände att vi behövde hela sommaren på oss att förbereda allting, men också för att jag tänker mig att augusti känns mer stabilt vädermässigt. Men hah! om det är något som den här sommaren inte varit så är det ju just stabil. Jag bestämde mig ändå tidigt att försöka bry mig så lite som möjligt om vädret. Nöjd med allt som inte innebar regn eller blåst.

Vår bröllopslokal är ett ganska nybyggt växthus som tillhör en gårdsbutik som främst säljer hemmaodlade gurkor, men som också har försäljning av blommor och växter i början av säsongen. Detta växthus är alltså inte alls byggt för att vara en festlokal, men vi tänkte ändå att det kunde bli bra. Det kändes roligare än en bygdegård eller mörk lada (som vi ändå inte hittade). Eftersom det är Jonatans kusin som äger och driver gårdsbutiken så tänkte vi att vi ju kunde fråga ifall vi fick lov att vara där och vi fick ja som svar i princip direkt. Det är vi väldigt tacksamma för!

När vi startade vår ”förvandling” av växthuset kunde jag inte alls se framför mig hur slutresultatet skulle bli. Och vi var alla oroliga för värmen, för trots bra ventilering i lokalen så blir växthus kokheta när solen står på. Så veckorna inför började vi ändå noja lite över vädret, men nu handlade det mer om att vi ville ha så molnigt som möjligt utan att det kom regn.

Vi fick enormt mycket hjälp av våra föräldrar. Ärligt talat hade det nog inte blivit så mycket festlokal utan deras hjälp och handlingskraft. Själv yrade jag mest runt, kändes det som. Det blev långa dagar för att få rätt på lokalen, timmarna bara flög iväg, och vissa kvällar var jag så trött att jag knappt kunde formulera meningar.

Såhär ser lokalen ut i sin vanliga utstyrsel när där inte är fullt med blommor:



Ja ni ser, ganska rough och inte så bröllopig. Jag tänkte ju direkt på vitt tyg och mycket blommor, men när jag kollat upp hur mycket pengar vi skulle behöva lägga på vitt tyg så.. fick vi tänka om. Vi fick tips om potatisväv – ni vet sånt vit tyg som man ibland ser ligga på åkrar för att skydda potatis eller andra grödor(?). Sånt ja! Det klädde vi in hela lokalen i. Min bror fixade från någon bonde som han kände så det kostade i princip ingenting. Potatisväven var tunn och skir och en rulle innehöll gigantiskt många meter tyg. Jag tror att vi nog bara har en enda rulle i hela taket + väggen som vi satte upp mot ena fönstersidan. Efter att väven kommit upp pimpade vi med ljusslingor, pompoms, trasmattor och blommor. Det blev skitbra! Se här bara:

 




Kanske det viktigaste med att gå på fest är ju att få vara social och få prata och umgås med folk. Kanske lära känna någon ny människa också. Därför valde vi att ha runda bord då det känns som att det då är lättare att faktiskt prata med de människor som man blir placerad med. Vi struntade helt i det här med att sitta varannan kille/tjej och satte gästerna bredvid någon vi faktiskt trodde att de hade mycket att prata om. Det enda vi förhöll oss till var att man skulle känna minst en person vid bordet sedan tidigare och att man inte skulle vara placerad vid samma bord som sin partner, och att ingen skulle sitta med ryggen mot oss och ”talarhörnan”. Jag tror det blev en lyckad bordsplacering, och runda bord verkade vara en hit. Nu vill jag själv gå på en fest med runda bord, haha!