Löpning som siffror & löpning som känslor

Det mesta som hamnar här på bloggen är i mitt tycke ganska fyrkantigt och inte alltid så omfattande. Så jag tänkte slänga ut lite löst filosoferande, som omväxling.

För såhär; för det första så har jag tänkt lite på den här bloggen. Jag ägnar inte allt för mycket tid och energi på formuleringar och meningsuppbyggnad. Jag bara präntar ner det som kommer upp för stunden, och så gör jag mina veckosummeringar, mest för min egen skull. Då och då skrivs det en lopprapport som en slags bearbetning av själva loppet, och för att få berätta om min upplevelse. Vissa blir glada för ens skull när det går bra. Andra droppar bort efterhand, och kanske inte alls glädjs med ens framgångar, och en tredje skiter väl i vilket. Det är jag ganska fine med. Även om jag alltid blir lika glad så fort någon tar sig tid och kommentera på det jag präntat ner eller berättat om, så kan jag ibland ändå inte låta bli att fundera över alla ni andra som läser vartenda inlägg men aldrig någonsin säger ett pip. Jag kan inte låta bli att undra över vad ni tycker och tänker om det som skrivs här. Vad får er att läsa vidare? Vad fångar er? Ni har ju ingen skyldighet att svara eller så. Jag är bara så himla nyfiken!

När man har en öppen blogg på nätet får man ju räkna med att vem som helst kan läsa, men också anpassa sig därefter. Det finns ju så mycket som man inte skriver om. Som är svårt att formulera. Som kräver mer eftertanke.

Förr skrev jag med så mycket mer känsla, vilket på många vis säkert resulterade i en härligare blogg, men jag vill inte skriva på det viset mer. Och det har jag inte heller gjort på några år nu. Så på ett sätt kan jag ibland känna att bloggen här inte gör mig helt rättvisa. Jag har ju så mycket mer tankar i huvudet än det lilla som skrivs. Jag är ju inte alls såhär platt, som mina inlägg ibland kan vara. Jag tänker inte alls bara på siffror och snittider och samlade kilometer. Jag lever inte alls enbart för pigga ben och nya pers och funderar inte alltid på när nästa löppass ska ske. Allt det där andra, som att uppleva naturens skiftningar, njuta av lugna pass, skita i klockan och springa för att det är gött – det gör jag också! Men på något vis är det svårare att skriva om. Det är inte lika viktigt för mig att berätta om dem bitarna heller, för på något sätt är det en självklarhet för mig. Löpning är så mycket mer än bara snittider, även om det kanske är det som jag skriver om mest.

På ett annat sätt så är det ju inte hela världen om en blogg på nätet inte speglar mig som person. Det spelar ju ingen roll alls. Mitt roligaste är ju det riktiga, livet och löpningen – det här är ju bara en liten dokumentation på det där andra stora. Och det är ju precis så jag vill ha det.

Och ändå sitter jag tydligen och funderar på om folk kanske tycker att jag är helt insnöad på snittider och kilometer. Och det är jag ju, på sätt och vis. Men där finns ju mer än så, också. Man kan vara båda. Snöa in, nörda ner sig och vältra sig i detaljer, så länge helheten och känslan också finns med, så är det ju ingen fara på taket.

Äsch, jag ville nog mest bara säga att livet inte bara är det ena eller det andra.
Fast det visste ni ju säkert redan!


 

Annonser

Tillbaka till verkligheten!

Men hej hallå! Det var ju inte igår va!

På stappliga ben vandrar jag in i vardagen igen. Med bröllop och Gotlandsvecka färskt i bagaget.
Augusti blev fantastiskt. Bröllopet blev sådär himla bra som vi hade hoppats på, och veckan på Gotland satt precis där den skulle. Återhämtning, rörelse, upplevelser och en himla massa mat och fika.

Men nu är jag mer än redo för vardag igen. Jag suktar efter rutiner och vardagslunk. Och löpfokus förstås.
För även om jag faktiskt har sprungit ett gäng kilometer varje vecka så har tankarna varit på annat håll. Nu längtar jag tillbaka till strukturen, helheten och blicken framåt. Om knappt två veckor är det dags för halvmara igen, och rent spontant känns det ju både skitlångt och skitjobbigt.

Gotlandsveckan bjöd på 15mils cykling och 27km löpning, men det hade jag tänkt berätta mer om i ett eget inlägg.
Och bröllopet, det förtjänar väl också lite mer uppmärksamhet kanske. Om ni vill se alltså?

Sommardagar

Jag inledde veckan med ett extremt lugnt distanspass, och dagen efter körde jag sista långpasset inför nästa helgs halvmara i Halmstad. På långpasset kände jag mig ganska sliten. Helgens roligheter tog nog på krafterna så nu väljer jag att vila några dagar extra och ha en vecka med färre sprungna kilometrar. Slitenheten visade sig mest genom att pulsen var högre än den borde vara, och att min högra vad och hamstring känns lite mör. Så – vila och ha det najs är det som gäller idag.


– Långpass-vy

Igår däremot var det väldigt aktiv vila som gällde!

Jag, Jonatan + Lina och Calle med barnen åkte ut mot Kullahalvön för att gå längs med Skåneleden. Vi startade i Arild och gick sedan ut mot kullens fyr och sedan mot hamnen i Möller där vi avslutade med välförtjänt glass. Det blev många timmars traskande och sammanlagt 16km. Vi var impade av ungarna som kämpade på och tog sig hela vägen till fots, trots lite tuffa partier med en del höjdmeter. Jag och Lina var rätt trötta på slutet, tänkt då på barnens små ben som inte är så vana att hålla igång under så lång tid, grymt!




Idag öser regnet ner i Skåne. Jag passar på att vila från löpning och ägnar mig åt rehab och kroppspyssel istället. Och så har jag gott om tid att sitta ner med bröllopsfix. Bordsplaceringen är så gott som klar nu och känns skitbra. Hade föreställt mig att det skulle bli väldigt mycket klurigare att få ihop, men när vi väl kom igång gick det undan. Nu ska jag försöka knåpa ihop en lovestory om oss (haha) och sedan påbörja presentation av gästerna.

Hoppas ni får en härlig dag, trots regn!

En blick framåt

Den här sommaren går ruggigt fort.

Jag är såklart inte förvånad. Tiden rusar. En nästan fullbokad kalender betyder alltid att känslan av tid som rusar infinner sig. Både kul och skrämmande. Min tid varvas just nu mellan träning, jobb, bröllopsplanering och sociala grejer.

Så nu tänkte jag blicka framåt på kommande lopp och livshändelser. Senast jag skrev om lopp var ju det mesta bara väldigt preliminärt. Nu tycker jag att det mesta känns spikat. Det blir lättare att spika grejer ju närmre i tiden dem är.

v.30 – här och nu!
Jag varvar PT-kunder med egen träning och någonstans däremellan ska vi ha möte med prästen som ska viga oss. Jag ska hämta ut min klänning och vi ska besöka vår vän och toastmadame i Karlskrona. På fredag åker vi till Skummeslöv för ännu ett kompishäng och möjligtvis springer jag ett millopp på lördag. Söndagen lär säkerligen ägnas åt bröllopspyssel där jag hyr in min mamma till hjälp.

v.31
Förhoppningsvis jobbar jag på extrajobbet i början av veckan och torsdagen ägnas åt jobb med PT-kunder. Mitt i veckan ska vi ut på vandring med Calle & Lina och deras barn. Att vandra i barn-tempo med fikastopp och gött snack känns ju hur kul som helst! På fredagen har jag bokat in mig hos fysioterapeuten som gärna får serva kroppen inför helgens triathlonsprint i Malmö (!!) För yes, det är dags igen!

v.32
Inleder veckan med två dagars jobb innan jag går på semester. Semester alltså, vilken grej! Den här veckan ska håret fixas en sista gång innan bröllopet och i övrigt hoppas jag att det mesta med bröllopet fallit på plats. På lördagen den 12 är det dags för årets tredje halvmara, Prinsens Minne i Halmstad! och jag ljuger inte när jag säger att jag längtat att få springa detta lopp igen sedan förra året då jag gick i mål där.

v.33 & v.34
Dessa två veckor är helt öronmärkta till bröllopsfix. Det kommer att få gå före allt annat.

v.35
Vi skippar lång och dyr bröllopsresa och designar den lite mer efter oss. Måndagen efter bröllopet styr vi milen mot Gotland och en stuga som vi hyrt där. Vi tar med racercyklarna och utforskar ön på det viset. Springa, cykla, sova, äta, umgås. Fan vad jag ser fram emot denna vecka! Visserligen missar vi stafetten på Helsingborg maraton i år igen, men detta känns ändå som ett bättre alternativ gånger tusen. Gotland alltså, åh!

Längre fram än såhär kan jag inte riktigt se. Det är jobb och vardagsliv och lite Köpenhamn halvmara. Men det tar vi sen!


Ovälkommen överraskning

Vaknade idag upp med ömmande hals och tungt huvud. Helt utan förvarning. Jahapp. La ner alla tankar om fredagsintervaller, lördagslångpass och cykelsöndag. Jäkla skit va! Men när halsont kommer har jag lärt mig att det bästa är att kapitulera fortast möjligt för att minimera sjukdomstiden. Och att spraya coldzyme som en tok. Det kunde trots allt kommit vid ett sämre tillfälle. *Tänka positivt*

Så istället för att berätta om intervaller så kan jag berätta om vad jag hittat på istället. Ni får ju nästan alltid bara läsa om löpning så lite variation kan väl vara trevligt?

  1. Pluggat matte! Till hösten ska jag fanimej naila HP en gång för alla. Eftersom jag har stora kunskapsluckor vad gäller mattematik så kör jag från grunden och försöker täppa igen dem där luckorna. Börjar från matte åk 6. Heheh!
  2. Försökt spika bröllopsmaten! Vi kommer att bjuda på grillbuffe med kött från en lokal gårdsbutik, men det mesta av tillbehören kommer vi att göra själva. Jag googlar recept på coleslaw, mangosalsa och andra goda tillbehör. När det är buffé vill man ju ha massor av alternativ. Det ska liksom vara svårt att välja när man står där och dreglar.
  3. Jag har bakat en tårta till imorgon då Lina och Calle kommer hit. Digestivebotten med kolakräm och daimgrädde, toppat med jordgubbar. Kanske inte borde skriva det här så att Lina läser? Värsta spoilern ju!
  4. Peppar för en natt med uppdateringar på mobilen. Jonatan cyklar Vätternrundan med start efter 21 och jag är nog lika nervös han. Under våren har han tränat med en grupp som kör för sub9, men den senaste tiden har hans kropp inte varit helt hundra och tidigare i veckan var det snack om han ens skulle starta. Jag håller tummarna för pigga ben, hårda pannben och optimalt cykelväder. Heja heja heja!
  5. Återhämtat mig från gårdagskvällens mentala urladdning. Min katt var borta i skitmånga timmar. Visslade på honom hur länge som helst och eftersom han alltid brukar dyka upp då och inte vara borta särskilt många timmar heller så målade jag ju upp värsta scenariot i huvudet. Både cyklade och körde bil runt för att kolla i dikena och gick runt och visslade ut över åkrarna som en galen person. Exakt på sekunden när jag nästan bröt ihop hoppar han upp på trädäcket med ett gäng glada mjau som om ingenting hade hänt? Sen skedade vi hela natten ❤

Ja, det gick alltså att ta sig igenom en fredag utan löpning också. Nu pimplar jag cola för det river sådär skönt i halsen, och eventuellt kan man väl smörja upp den med några bitar choklad också va? Hoppas ni får en skön fredagskväll allihop!

Hårknuten!

Alla ni med kort hår, eller alla ni som har sådär snällt hår som alltid gör som ni vill, ni kan bläddra förbi nu! Detta är ett tips till er som har sånt där hår som jag, som nästan alltid känns bökigt och överflödigt när det vankas träning.

Jag gillar ju ändå mitt hår. Det börjar få lite längd igen efter att jag klippte det ovanför axlarna för något år sedan. Det var härligt att ha kort hår. Lättskött, enklare att torka efter dusch osv. Men till sommaren är det dags för bröllop och jag vill kunna ha mycket hår att göra någon fin uppsättning med, så därför sparar jag varje centimeter som jag kan nu.

Jag gillar alltså mitt hår för det mesta. Undantaget är när jag ska springa, simma eller tvingas tvätta det. Då önskar jag att jag hade passat perfekt i snaggad skalle. När jag springer piskar det runt och blir tovigt efteråt. När jag ska simma är det en hel del hår som ska få plats inuti badmössan, och när jag tvingas tvätta det så tar det en hel kvart att föna det torrt efteråt. Eftersom jag är extremt lat med hårtvättande och att blöta ner håret, så har håret vant sig vid att jag tvättar det en eller max två gånger i veckan. Det tar rätt många dagar innan det börjar bli dassigt, och det är jag himla glad för. Och så finns ju torrschampo som en räddare i nöden..

Men, jag har också kommit på ett knep för att få det att hålla sig rent och o-trassligt några dagar längre. En hård knut! Perfekt att springa med (särskilt när det blåser eller regnar) och att ha under simmössan.

På dessa bilder har jag helt nytvättat hår vilket gör att själva flätan spretar lite (ge mig någon centimeter till på håret så är det problemet löst) men såhär enkelt snor ni ihop en hård och hållbar knut:

  1. Uppsatt, stramt.
  2. Fläta
  3. Dra runt flätan till en knut och sno en extra hårsnodd runt om
  4. Klar!

 

Hur ser era hårproblem ut, om ni har några?

Springa enligt plan

En grej som jag varit ganska kass på det senaste året har varit att springa i den fart jag planerat att springa. Det låter kanske konstigt, men det har varit bekvämt att springa fort, och inte lika bekvämt att springa lugnt. Dem där passen som är tänkta att gå lite långsamt och med lägre puls har liksom ofta slutat med att jag drar på och kutar iväg snabbare än nödvändigt. Jag har fått feeling lite väl ofta och dragit upp tempot.

Idag höll jag däremot min plan.
Denna veckan är ju en komma-igång-vecka för mig. I måndags lunkade jag 5km med några gångpauser, igår blev det 3,5km på löpbandet och idag gav jag mig iväg på min favoritrunda på 7km. Den senaste tiden när kroppen inte känts bra så har det varit riktigt obekvämt att springa, särskilt att springa långsamt. Idag kändes det däremot riktigt bra, vilket jag tar som ett tecken på att löpsteget är hyfsat bra. Enda kruxet nu när jag inte sprungit ordentligt på länge är att jag blir helt stapplig i benen. Trötta. Så ovant egentligen, minns inte senast jag blev trött i benen av att springa!

Dagens pass i siffror (minus den första kilometern som var uppvärmning):


Hoppas ni har en fin torsdagskväll!

Själv har jag kört igång med vårens första Styrka för Löpare-grupp och lagat sweet sour chicken till kvällsmat (ni kan kalla mig thai-inspirerad haha). Imorgon är jag ledig! Eftermiddagen kommer ägnas åt något så jävla roligt som att prova bröllopsklänning i en jättefin butik. Gissa hur peppad jag är?! Jag tänker ju mig något väldigt enkelt med spets osv, men tänk om jag fastnar för värsta gräddbakelsen? Kommer hem med fetaste tyllkjolen, släp och slöja. Har ju aldrig varit någon prinsess-girl, men man vet ju aldrig!

Soltankad och redo

Jag är tillbaka på svensk mark, tillbaka till egen säng, kylskåp och toalett. Borta bra men hemma bäst borde nog vara mitt livs motto.. Semester är kul, fantastiskt och helt underbart, men nu vill jag leva vardagsliv igen!

Vi har haft det fantastiskt. Strålande sol, vita sandstränder, turkost vatten, thaimat och mängder av watermelon shakes. Vi har fått tid att läsa massa böcker, prata, göra ingenting, vara tysta och bara ta dagen som den kommer. Vi har med andra ord kunnat gå all in på vårt pensionärsliv. Jag och Jonatan är rätt lika och tycker om att göra jävligt lite på semestern. Vi är inte dem som flänger runt på snorkelturer och glor på grottor, utan trivs extremt bra med att bara ligga stilla i sanden och då och då lägga sig i havet och flyta runt lite..

Den här resan har verkligen fyllt sitt syfte. Jag har fått värme och solljus som jag törstat så mycket efter. Huden har blivit solbränd, jag har fått springa längs en strand i shorts och jag har förkortat mitt vinterlidande här hemma med mer än två veckor. Nu känner jag mig fulltankad med D-vitamin och positiva tankar. Kroppen har fått en lång vila och nu är jag mer än redo att starta upp löparåret 2017. Mot halvmara! Mot triathlon! Mot milen! och allt annat kul som ska ske i löparlivet. Nu kör vi!


 

 

Lägesuppdatering!

Goddag måndag!

Jag vill ju att den här bloggen till största del ska handla om löpning och träning, men eftersom det inte händer särskilt mycket alls på den fronten i mitt liv, så ska ni nu få er ett helt jättevanligt, och kanske lite ointressant, inlägg om vardag och tankar om både stort och smått. Skulle denna bloggen bara få skymta löpning och action så skulle det ju inte skrivas något alls här nu, och då känns det ju som att vi tappar kontakten helt. Det vill jag ju inte!

Först; Lite om träningen ändå. Eller den uteblivna träningen. I lördags överraskade jag mig själv igen med att befinna mig i bassängen kl 9.00 Dessutom utan sällskap från Jonatan. Och dessutom, med ganska nytvättat hår, vilket brukar vara det största motståndet till att pallra sig dit och bli blöt. Vem orkar slösa en hårtvätt på ett sim liksom? Tydligen jag denna gång. Tragglade igenom 40 längder som blev 1km. Crawl rakt igenom, med andetag på var tredje, hela passet. Jätteimpad av mig själv. Tänkte också att det nog var bra för ryggen och höften att få rotera runt lite utan motstånd.

Sen; Höften och ryggen är bättre. Allt gör mindre ont. Inget känns akut. Däremot hade jag hoppats på att det skulle kännas bättre nu än vad det gör. Idag har jag promenerat (Hej dagsljus. Det var längesen!) och sedan ägnat mer än en timme åt att pyssla om kroppen på alla möjliga sätt. Stretch och rörlighet först, för att hitta det stela (inte så jättesvårt) och få det att släppa (jättesvårt), därefter försöka få lite aktivitet i muskler som inte vill aktivera sig. Typ som den där jäkla högerskinkan som verkar ha sagt upp sig helt. Kanske inte så konstigt när hela höftens framsida slagit knut på sig själv och vägrar komma ut i ytterläge.. Jag hade tänkt springa en liten bit på bandet idag för att känna hur det kändes, men sket i det. Vet hur det kommer kännas, och det är inget som är upplyftande, så då kan man ju lika bra låta bli.

Och till sist; Idag har jag försökt skapa mig en slags power day. En dag där jag tagit tag i alla småsaker som blivit uppskjutna sedan tidigare av oklar anledning. När den där listan blir för lång skapar den bara ångest och stress, så idag har jag bockat av den efterhand. Det mesta handlar om att förberedelser inför vår semester och saker med jobbet som måste vara ordnat innan vi åker, men en hel del annat handlar om bröllopet. Vi har faktiskt tagit dom första stegen i planeringen nu, och det känns otroligt roligt allting, samtidigt kan tydligen det här med att boka grejer och höra av sig till folk vara jordens svåraste grej för mig. En sådan sak jag lätt skjuter på.

Ja ni hör ju, en power day var ju verkligen på sin plats!
Nu återstår bara en vecka med PT-jobb, extrajobb, sjukgymnastbesök och allt det där andra, vardagvardagvardag, sen ska jag få vara ledig och hälsa på solen och värmen. Det har nog aldrig känts så välbehövligt som nu.

Ha en riktigt härlig vecka! ❤

_mg_1204

Ge upp januari

Ursäkta för svordomarna nu, men jävlar i helvete vad denna januarin är tung. Förutom ryggen och höften som gjort det omöjligt att träna normalt, eller ens träna alls, så åkte jag på nån jäkla kräksjuka i början av veckan. Så sent som i lördags sa jag till min mamma att det var lite fascinerande att jag aldrig haft vinterkräksjuka..

Sånt där säger man ju inte högt. För då får man såklart skiten inom en vecka.
Man tackar, man tackar.. Kändes jävligt ovärdigt kan jag säga.

Det har gått 12 dagar av det nya året och jag har hittills bara kört rehabpass med mestadels stretch och rörlighet, och tassat mig fram på löpbandet med viss smärta efteråt. Simpasset som gjordes förra lördagen är årets bästa träningspass hittills.
Men, 12 dagar av 365 är ju ingenting, om vi ska se det från den ljusa sidan. Och det ska vi ju. Idag fick jag mer behandling och nålstick i ryggstackarn och höften, och det verkar gå åt rätt håll. Till nästa vecka ska jag trappa upp rehabövningarna, pyssla vidare med min egna behandling (ja, mjuka upp kroppen och ha mej) och så ska jag testa springa lite nätt.

Det är ju alltid nåt.
Det är vid tillfällen som dessa som man verkligen märker hur viktig träningen är för skallen. Jag fokuserar sämre, är vimsig och lite  oförmögen till att ta tag i saker nu när träningen går knaggligt och det inte blir någon ordning och reda i träningskalendern. Eller är det helt enkelt bara januaris fel alltihop. Om ett litet tag åker vi på semester, och när jag kommer tillbaka hem, nytankad med energi, då startar mitt år på riktigt. Tills dess låter jag kroppen få tiden den behöver för att samla ihop sig igen.


img_4228– Snartsnartsnart springer jag med shorts igen. Långbrallor åker långt före pannbandet dock.

Och hörrni, imorgon fyller jag år! Och det är väl inte så himla häftigt i sig kanske, men jag har köpt en jävligt dyr och efterlängtad grej till mig själv. En grej som jag verkligen ska försöka att älska. Kan ni gissa vad?! Kommer såklart att stolt visa upp grejen imorgon 😉