Livets händelser sedan sist

Ja, livet rullar och pågår hela tiden. Här kommer en liten lista på vad som hänt i livet sedan bloggen tynade bort där någonstans i vintras. Förändringar, nya tankar, osv.

  • Vi har fått större hus! 
    I februari blev vår ovanvåning klar att bo på och vi flyttade upp hela sovrummet. Där är fortfarande saker att göra och få rätt på innan det är 100% klart, men det är så pass att vi bor där och har ett inrett sovrum. Till hösten blir vi förhoppningsvis klara med toalett och TV-hörna också, men nu nöjer vi oss för stunden i alla fall!

  • Jag har ett annat jobb!
    Det tog sin lilla tid att komma in i rutinerna med att åka iväg till ett och samma jobb varje veckodag. Och det tog också sin lilla tid att faktiskt hitta sin plats och utforma tjänsten efter mig själv, men nu rullar det på. Jag stormtrivs. Njuter av att omges av smarta, duktiga och trevliga människor. Njuter av känslan av att jag hela tiden utvecklas, i jobbet men också som person.

 

  • Vasaloppet!
    Har än en gång upplevt Vasaloppet från sidan. Öppet Spår i -28 var den kallaste upplevelsen i mitt liv hittills. Efter loppet vilade Jonatan i tre dagar innan det var dags för en repris på de nio milen, men i mörker. NattVasan. Kallt och mörkt och jag fick typ dygna. Men ändå cool upplevelse. Dessvärre råkade J överanstränga underarmarna och handlederna så pass att han inte kunnat jobba som vanligt efteråt. Vem tusan åker egentligen två Vasalopp??

  • PT-jobbet, Funktion & Prestation, mitt företag!
    Vet inte hur det egentligen hänger ihop, men det nya jobbet som assistent till fysioterapeuter utvecklar mig även som PT och egen företagare. Det rullar på riktigt bra. Nya kunder tillkommer, nya tankar och ideér väcks till liv i skallen och det känns riktigt, riktigt roligt att även få hålla igång mitt företag. Kombon fungerar mer än bra!

 

  • Träningen, löpningen, det aktiva livet!
    Jag tränade på riktigt bra fram till årsskiftet, sen blev det motigt. Nya rutiner tog mycket energi och jag började slarva. Veckan i fjällen innehöll noll sprungna kilometer, och totalt blev det nästan två veckors löpvila. När det var dags att dra igång igen kände jag mig som en flodhäst. Flåsade, tung i steget och orkade ingenting. Mental uppförsbacke. Men så fick jag påminna mig om att grundträningen under vintern inte helt och hållet varit skitkass. Fick påminna mig om att det bara var en två veckors dipp, inget mer. Och nu känns det som jag är på banan igen. Det börjar bli roligt igen. Jag börjar fantisera om kommande lopp, kommande träning, kommande förändringar.

Annonser

The comeback!

När långbrallorna ryker och shortsen åker på, då är det dags att börja blogga igen!

– Tisdagens shortspremiär. Frös mest om öronen!

Livsglädjen och i viss mån även löparglädjen börjar smyga sig tillbaka efter ett par riktigt mörka och kyliga månader. Fi fan så vidrig vintern är. Jag blir lika knäckt varje år. Men nu har det vänt, även om långbrallorna åkte på dagen efter igen och det ännu är en liten bit kvar innan man kan ropa hej på riktigt, så har i alla fall skrivlusten infunnit sig igen.

Det går liksom hand i hand det där. Kul att träna = kul att skriva och berätta om det.

Så jag hoppas att ni hittar tillbaka hit igen, och att ni vill fortsätta läsa. Jag har som vanligt inga stora ambitioner med bloggen, egentligen. Jag vill bara få berätta om min löpning, skriva ner en del reflektioner och dela framgång och motgång med er. Det blir ju roligast så!

Jag såg att både Johanna och Märta också gjort bloggcomeback. KUL!
Bloggdöden är fortfarande bara en myt alltså.

Hallå arton!

Hej, hej, hallå!

Nytt år, nytt blogginlägg!
Jag har precis harvat igenom x antal årssummeringar på bloggar och instagram så jag känner mig såpass mätt på det att jag inte orkar göra någon egen. Ni som läser här har ju ändå hängt med hela året och vet vad som hänt.

Men okej, om jag ändå ska nämna några kul grejer från året som gått så låter det ungefär såhär:
Bröllop, milpers & halvmarapers, nytt jobb, skadefri kropp som sprungit 150mil utan smärta, löparkompisar, triathlon, bröllopsresa på Gotland, shortslöpning och ja, allt det där andra härliga i vardagen som bara rullar på.

Men nu riktar jag blicken framåt! De två sista veckorna på året lät jag kroppen vila, för att vara pigg och fräsch till början på nya året, och yes, nu är jag jätteredo både för nytt år och en nystart med löpning och styrketräning.

Resultatmål, processmål och upplevelsemål för 2018-års löpning känns ganska spikade inne i huvudet nu, men det tänker jag berätta mer om senare!

Jaja, nu kör vi i alla fall!

Torsdagstankar

Högt och lågt, gott och blandat;

  • Jag har klippt mig och skaffat (nytt) jobb! Så kul att säga, för det är ju sant!
    I fredags kapade jag av mig håret och kände mig både snygg och snaggad. (Numera tar det 3min att föna håret istället för 15, vilket kanske bidrar till att hårdusch inte längre känns som ett komplicerat projekt?)

  • I måndags skrev jag på kontrakt för ett nytt jobb. Det blir alltså bye bye till lager-extra-jobb och hej hej till assistent på ett ställe fullt med fysioterapeuter. Jag har alltså fått ett extrajobb på samma ställe som jag fått behandling och gjort min rehab på de senaste åren. Börjar på måndag. PIRR!

 

  • November försöker knäcka mig med regn och blåst och kyla, men jag tycker nog ändå att jag stått på mig bra hittills. I helgen sprang jag två pass med regn och rusk, och som om inte det vore nog regnade det småspik i slutet av tisdagens långpass. Idag kändes vinden allt för hotfull att kämpa med, så jag sprang intervaller på löpbandet istället, men det funkar ju det med. Känner mig ändå ganska mer hardcore som löpare denna hösten än förra. Stolt!

 

  • Jag googlar soffor och hänger på Pinterest igen. Anledningen stavas ovanvåning. Vi började för några år sedan att rusta upp där och försöka få den beboelig men har bara prioriterat den i omgångar. Nu vill vi bli klara på riktigt! Så nu jagar vi rätt färg till väggarna och fantiserar om hur det ska inredas (rättare sagt; jag fantiserar och J ser mer exakt vad som måste göras klart först..) Men ändå! Sån HÄR blå vill jag ha i sovrummet och denna gröna vill jag ha på resterande väggar.

Hoppas ni får en härlig helg! Själv ska jag på fest x2. Hur överlever man det som 27-åring..?

Löpning som siffror & löpning som känslor

Det mesta som hamnar här på bloggen är i mitt tycke ganska fyrkantigt och inte alltid så omfattande. Så jag tänkte slänga ut lite löst filosoferande, som omväxling.

För såhär; för det första så har jag tänkt lite på den här bloggen. Jag ägnar inte allt för mycket tid och energi på formuleringar och meningsuppbyggnad. Jag bara präntar ner det som kommer upp för stunden, och så gör jag mina veckosummeringar, mest för min egen skull. Då och då skrivs det en lopprapport som en slags bearbetning av själva loppet, och för att få berätta om min upplevelse. Vissa blir glada för ens skull när det går bra. Andra droppar bort efterhand, och kanske inte alls glädjs med ens framgångar, och en tredje skiter väl i vilket. Det är jag ganska fine med. Även om jag alltid blir lika glad så fort någon tar sig tid och kommentera på det jag präntat ner eller berättat om, så kan jag ibland ändå inte låta bli att fundera över alla ni andra som läser vartenda inlägg men aldrig någonsin säger ett pip. Jag kan inte låta bli att undra över vad ni tycker och tänker om det som skrivs här. Vad får er att läsa vidare? Vad fångar er? Ni har ju ingen skyldighet att svara eller så. Jag är bara så himla nyfiken!

När man har en öppen blogg på nätet får man ju räkna med att vem som helst kan läsa, men också anpassa sig därefter. Det finns ju så mycket som man inte skriver om. Som är svårt att formulera. Som kräver mer eftertanke.

Förr skrev jag med så mycket mer känsla, vilket på många vis säkert resulterade i en härligare blogg, men jag vill inte skriva på det viset mer. Och det har jag inte heller gjort på några år nu. Så på ett sätt kan jag ibland känna att bloggen här inte gör mig helt rättvisa. Jag har ju så mycket mer tankar i huvudet än det lilla som skrivs. Jag är ju inte alls såhär platt, som mina inlägg ibland kan vara. Jag tänker inte alls bara på siffror och snittider och samlade kilometer. Jag lever inte alls enbart för pigga ben och nya pers och funderar inte alltid på när nästa löppass ska ske. Allt det där andra, som att uppleva naturens skiftningar, njuta av lugna pass, skita i klockan och springa för att det är gött – det gör jag också! Men på något vis är det svårare att skriva om. Det är inte lika viktigt för mig att berätta om dem bitarna heller, för på något sätt är det en självklarhet för mig. Löpning är så mycket mer än bara snittider, även om det kanske är det som jag skriver om mest.

På ett annat sätt så är det ju inte hela världen om en blogg på nätet inte speglar mig som person. Det spelar ju ingen roll alls. Mitt roligaste är ju det riktiga, livet och löpningen – det här är ju bara en liten dokumentation på det där andra stora. Och det är ju precis så jag vill ha det.

Och ändå sitter jag tydligen och funderar på om folk kanske tycker att jag är helt insnöad på snittider och kilometer. Och det är jag ju, på sätt och vis. Men där finns ju mer än så, också. Man kan vara båda. Snöa in, nörda ner sig och vältra sig i detaljer, så länge helheten och känslan också finns med, så är det ju ingen fara på taket.

Äsch, jag ville nog mest bara säga att livet inte bara är det ena eller det andra.
Fast det visste ni ju säkert redan!


 

Tillbaka till verkligheten!

Men hej hallå! Det var ju inte igår va!

På stappliga ben vandrar jag in i vardagen igen. Med bröllop och Gotlandsvecka färskt i bagaget.
Augusti blev fantastiskt. Bröllopet blev sådär himla bra som vi hade hoppats på, och veckan på Gotland satt precis där den skulle. Återhämtning, rörelse, upplevelser och en himla massa mat och fika.

Men nu är jag mer än redo för vardag igen. Jag suktar efter rutiner och vardagslunk. Och löpfokus förstås.
För även om jag faktiskt har sprungit ett gäng kilometer varje vecka så har tankarna varit på annat håll. Nu längtar jag tillbaka till strukturen, helheten och blicken framåt. Om knappt två veckor är det dags för halvmara igen, och rent spontant känns det ju både skitlångt och skitjobbigt.

Gotlandsveckan bjöd på 15mils cykling och 27km löpning, men det hade jag tänkt berätta mer om i ett eget inlägg.
Och bröllopet, det förtjänar väl också lite mer uppmärksamhet kanske. Om ni vill se alltså?

Sommardagar

Jag inledde veckan med ett extremt lugnt distanspass, och dagen efter körde jag sista långpasset inför nästa helgs halvmara i Halmstad. På långpasset kände jag mig ganska sliten. Helgens roligheter tog nog på krafterna så nu väljer jag att vila några dagar extra och ha en vecka med färre sprungna kilometrar. Slitenheten visade sig mest genom att pulsen var högre än den borde vara, och att min högra vad och hamstring känns lite mör. Så – vila och ha det najs är det som gäller idag.


– Långpass-vy

Igår däremot var det väldigt aktiv vila som gällde!

Jag, Jonatan + Lina och Calle med barnen åkte ut mot Kullahalvön för att gå längs med Skåneleden. Vi startade i Arild och gick sedan ut mot kullens fyr och sedan mot hamnen i Möller där vi avslutade med välförtjänt glass. Det blev många timmars traskande och sammanlagt 16km. Vi var impade av ungarna som kämpade på och tog sig hela vägen till fots, trots lite tuffa partier med en del höjdmeter. Jag och Lina var rätt trötta på slutet, tänkt då på barnens små ben som inte är så vana att hålla igång under så lång tid, grymt!




Idag öser regnet ner i Skåne. Jag passar på att vila från löpning och ägnar mig åt rehab och kroppspyssel istället. Och så har jag gott om tid att sitta ner med bröllopsfix. Bordsplaceringen är så gott som klar nu och känns skitbra. Hade föreställt mig att det skulle bli väldigt mycket klurigare att få ihop, men när vi väl kom igång gick det undan. Nu ska jag försöka knåpa ihop en lovestory om oss (haha) och sedan påbörja presentation av gästerna.

Hoppas ni får en härlig dag, trots regn!

En blick framåt

Den här sommaren går ruggigt fort.

Jag är såklart inte förvånad. Tiden rusar. En nästan fullbokad kalender betyder alltid att känslan av tid som rusar infinner sig. Både kul och skrämmande. Min tid varvas just nu mellan träning, jobb, bröllopsplanering och sociala grejer.

Så nu tänkte jag blicka framåt på kommande lopp och livshändelser. Senast jag skrev om lopp var ju det mesta bara väldigt preliminärt. Nu tycker jag att det mesta känns spikat. Det blir lättare att spika grejer ju närmre i tiden dem är.

v.30 – här och nu!
Jag varvar PT-kunder med egen träning och någonstans däremellan ska vi ha möte med prästen som ska viga oss. Jag ska hämta ut min klänning och vi ska besöka vår vän och toastmadame i Karlskrona. På fredag åker vi till Skummeslöv för ännu ett kompishäng och möjligtvis springer jag ett millopp på lördag. Söndagen lär säkerligen ägnas åt bröllopspyssel där jag hyr in min mamma till hjälp.

v.31
Förhoppningsvis jobbar jag på extrajobbet i början av veckan och torsdagen ägnas åt jobb med PT-kunder. Mitt i veckan ska vi ut på vandring med Calle & Lina och deras barn. Att vandra i barn-tempo med fikastopp och gött snack känns ju hur kul som helst! På fredagen har jag bokat in mig hos fysioterapeuten som gärna får serva kroppen inför helgens triathlonsprint i Malmö (!!) För yes, det är dags igen!

v.32
Inleder veckan med två dagars jobb innan jag går på semester. Semester alltså, vilken grej! Den här veckan ska håret fixas en sista gång innan bröllopet och i övrigt hoppas jag att det mesta med bröllopet fallit på plats. På lördagen den 12 är det dags för årets tredje halvmara, Prinsens Minne i Halmstad! och jag ljuger inte när jag säger att jag längtat att få springa detta lopp igen sedan förra året då jag gick i mål där.

v.33 & v.34
Dessa två veckor är helt öronmärkta till bröllopsfix. Det kommer att få gå före allt annat.

v.35
Vi skippar lång och dyr bröllopsresa och designar den lite mer efter oss. Måndagen efter bröllopet styr vi milen mot Gotland och en stuga som vi hyrt där. Vi tar med racercyklarna och utforskar ön på det viset. Springa, cykla, sova, äta, umgås. Fan vad jag ser fram emot denna vecka! Visserligen missar vi stafetten på Helsingborg maraton i år igen, men detta känns ändå som ett bättre alternativ gånger tusen. Gotland alltså, åh!

Längre fram än såhär kan jag inte riktigt se. Det är jobb och vardagsliv och lite Köpenhamn halvmara. Men det tar vi sen!


Ovälkommen överraskning

Vaknade idag upp med ömmande hals och tungt huvud. Helt utan förvarning. Jahapp. La ner alla tankar om fredagsintervaller, lördagslångpass och cykelsöndag. Jäkla skit va! Men när halsont kommer har jag lärt mig att det bästa är att kapitulera fortast möjligt för att minimera sjukdomstiden. Och att spraya coldzyme som en tok. Det kunde trots allt kommit vid ett sämre tillfälle. *Tänka positivt*

Så istället för att berätta om intervaller så kan jag berätta om vad jag hittat på istället. Ni får ju nästan alltid bara läsa om löpning så lite variation kan väl vara trevligt?

  1. Pluggat matte! Till hösten ska jag fanimej naila HP en gång för alla. Eftersom jag har stora kunskapsluckor vad gäller mattematik så kör jag från grunden och försöker täppa igen dem där luckorna. Börjar från matte åk 6. Heheh!
  2. Försökt spika bröllopsmaten! Vi kommer att bjuda på grillbuffe med kött från en lokal gårdsbutik, men det mesta av tillbehören kommer vi att göra själva. Jag googlar recept på coleslaw, mangosalsa och andra goda tillbehör. När det är buffé vill man ju ha massor av alternativ. Det ska liksom vara svårt att välja när man står där och dreglar.
  3. Jag har bakat en tårta till imorgon då Lina och Calle kommer hit. Digestivebotten med kolakräm och daimgrädde, toppat med jordgubbar. Kanske inte borde skriva det här så att Lina läser? Värsta spoilern ju!
  4. Peppar för en natt med uppdateringar på mobilen. Jonatan cyklar Vätternrundan med start efter 21 och jag är nog lika nervös han. Under våren har han tränat med en grupp som kör för sub9, men den senaste tiden har hans kropp inte varit helt hundra och tidigare i veckan var det snack om han ens skulle starta. Jag håller tummarna för pigga ben, hårda pannben och optimalt cykelväder. Heja heja heja!
  5. Återhämtat mig från gårdagskvällens mentala urladdning. Min katt var borta i skitmånga timmar. Visslade på honom hur länge som helst och eftersom han alltid brukar dyka upp då och inte vara borta särskilt många timmar heller så målade jag ju upp värsta scenariot i huvudet. Både cyklade och körde bil runt för att kolla i dikena och gick runt och visslade ut över åkrarna som en galen person. Exakt på sekunden när jag nästan bröt ihop hoppar han upp på trädäcket med ett gäng glada mjau som om ingenting hade hänt? Sen skedade vi hela natten ❤

Ja, det gick alltså att ta sig igenom en fredag utan löpning också. Nu pimplar jag cola för det river sådär skönt i halsen, och eventuellt kan man väl smörja upp den med några bitar choklad också va? Hoppas ni får en skön fredagskväll allihop!