Veckosummering

Veckans träning v.37

Icke att förglömma! Förra veckans träning såklart!

Eftersom det var lopp på söndagen tog jag det lugnare än vanligt i veckan. Enda passet som var tufft var måndagens tröskelpass där jag kände mig lite sliten efter söndagens löpning. Torsdagen och lördagens distanspass var mest bara för att hålla igång benen och känslan inför loppet. (och att samla kilometer såklart)

Så 46km ihopskramlade. Med kanske livets härligaste halvmara inklämt. Jag är nöjd!

Den här veckan kommer det däremot inte springas så många kilometer, tyvärr. Jag löpvilar helt fram till torsdag, och sen ska jag bara lunka igång kroppen igen lite mjukt. Jag och Jonatan ska dessutom smyga igång med styrketräning den här veckan. Nu är säsongens viktigaste lopp över och det är verkligen dags att göra rena styrkepass igen. Vi har tänkt lägga det på en otroligt låg nivå till en början. Bara köra rörelser med kroppsvikt och ”komma igång”. Efter en alldeles för lång tid utan styrkepass lär jag ju få riktigt äcklig träningsvärk efter typ 3 knäböj. Men ibland vet ni.. get shit done. Efter gårdagen är jag ju rätt sugen på att få uppleva fler pers och magiska lopp och då gäller det väl att unna kroppen styrka och stabilitet!

Annonser

Veckans träning v.36

Veckosummering is back!

Semester och härlighet är slut och jag är tillbaka i vardagen på riktigt. Harvar på med löpningen och har det fint. Den här veckan samlade jag ihop 44km varav 9km var i hårdare tempo, håller 80/20 ganska bra alltså. Så trots ganska många sprungna kilometer, för att vara jag, så var de flesta i behagligt tempo. Känslan har varit riktigt bra hela veckan. Kroppen har känts som en maskin där man bara tryckt på ”start” och sen har den levererat i princip exakt det jag planerat. Enda motiga känslan var på tisdagens trösklar där benen kändes lite diffust tunga, men tiderna låg där dem skulle ändå och jag valde att inte pressa något extra alls utan bara nöja mig med vad jag fick.

En tanke slog mig på dagens kortare långpass att kroppen varit helt smärtfri en väldigt lång tid nu. Jag tror nog att det är längsta sammanhängande tiden på flera år. Inga känningar, inga efterdyningar på de tuffare passen, ingen höft som tjorvar och ingen rygg som gnäller. Jag är obeskrivligt glad för det. Tacksam och lite stolt. Stolt att jag liksom håller den där rehaben hårt i handen och klappar medhårs. Hoppas bara att jag inte jinxar nåt nu när jag skriver såhär, så ta i trä och sånt!

Veckans träning v.33

Right in time, den här gången!

Den här veckan var minst sagt lite annorlunda mot andra löparveckor. Såhär vid summering känns det nästan som ett mirakel att det faktiskt landade på 30km ändå. Det trodde jag inte i torsdags när jag hade sprungit 13km sammanlagt och kände att jag inte orkade ge mig ut och springa en enda gång till förrän om några veckor när hela den här bröllopshysterin är över. För oj vad jag var stressad tidigare i veckan. Löpning brukar ju fint nog kunna bota det mesta. Har man mycket i huvudet är det ju nio gånger av tio bara skönt att ge sig ut och rensa huvudet. Men jag var bortom den där känslan. Kände mest att jag behövde ägna alla sekunder och minuter till att få ordning på vad som var mest bråttom och vad som kunde göras dagen senare. Skitstressad alltså. Att ge sig ut och springa gjorde mig nästan bara mer stressad.

I fredags sprang jag 300m hemifrån, sen vände jag hemåt för att det kändes skit. Inte i kroppen, men rent känslomässigt. Blev bara mer och mer stressad av tanken på att bara lämna allt. Undrar om det någonsin kommer hända igen, att jag ombytt och klar, löpandes, ångrar mig och vänder hemåt igen? Jag reggade inte dem där 600 meterna..

Igår var vi ute i lokalen som vi kommer att vara i på lördag och påbörjade förvandlingen. Helt plötsligt började allt falla på plats i mitt huvud och jag kunde se allt framför mig på ett mycket bättre sätt. Tusen orosmoment dunstade och när vi åkt hem framåt eftermiddagen kom löplusten tillbaka. Vi stack ut i skogen och sprang och kroppen i princip dansade fram. Jag sprang 1x1minutare och det kändes lekande lätt. Samma sak idag. Stack ut för att köra ett tröskelpass, som också var sådär roligt och lätt. Trösklarna gick fortare och fortare med bibehållen lätt känsla och efteråt kände jag mig sjukt lycklig. Sippar på den känslan nu!


 

Nästa vecka får bli som den blir. Jag har en ambition om att hinna med två löppass, men det kanske rentav blir noll. Det får kvitta i så fall. Jag (och vi) ska göra allt vi kan för att bara få den bästa veckan, och bästa helgen, i vårt liv. Jag tänker ju att jag ska glida in som en jävla queen i kyrkan på lördag, så jag har ju alltså då en hel del mod att samla ihop, hehe.

Gissar att det kommer eka tomt här i bloggen kommande vecka, men @covetous på instagram håller nog ställningarna 😉

Veckans träning v.32

Ni kanske gett upp hoppet om veckosummeringen såhär dags? Men bättre sent än aldrig..

Förra veckans träning innehöll bara lätta pass, förutom helgens halvmara som kändes allt annat än lätt. Jag försökte njuta av formen så mycket det gick. Sippa på den lätta känslan och snabba benen. Det gick i korta stunder. De andra stunderna var jag orolig för att allt det roliga skulle ta slut, haha.

Drygt 44km in i träningsdagboken för vecka 32. Finfint!

De kommande 2-3 veckorna kommer löparlivet att se annorlunda ut. Jag är mitt uppe i någonstans bröllopshysteri (därav den väldigt sena uppdateringen om förra veckans träning) och därför kommer löpningen mest bara försöka underhållas framöver. Det känns både bra och mindre bra, att släppa lite på löpningen. Men vi tar det senare i ett eget inlägg!

Veckans träning v.31

Efter några pangveckor blev denna vecka lite lugnare. Färre kilometer och färre pass.

Och så blev den inte alls som planerat heller. För söndagen skulle egentligen handlat om Malmö Triathlon, men eftersom jag blev överraskad med min egna möhippa på lördagen så var jag inte helt fit for fight att gå upp 5.00 för att ta mig till Malmö dagen därpå. Möhippa för gå före triathlon alla gånger, faktiskt!


I måndags sprang jag lugnt, och i tisdags sprang jag långpass. Pulsen var lite väl hög och jag kände mig lite sliten och valde därför att vila som jag skrev om tidigare i veckan. Jag lufsade runt Vasasjön (typ en terrängslinga) i sakta mak och i fredags valde jag att inte springa alls. Och så helgen; Möhippa med massor av kul aktiviteter (fick tex göra brandmanstest och femkamp, utklädd till Pippi, så jag fick min dagliga motion ändå) och igår var jag och Jonatan galet trötta men ville ändå röra på benen med en promenad.

Men nu så! Redo för ny vecka. Idag testar jag hur benen känns efter vilan och imorgon tänkte jag köra tröskelpass igen. Till helgen väntar en av årets höjdpunkter; Prinsens Minne Halvmara och jag hoppas att formen håller i sig!

Och så lite bjussande på bilder från lördagen, haha;





Veckans träning v.30

Det var den här veckan som handbromsen släppte och allt började kännas lätt på riktigt. Kanske var det föregående femmilsvecka som gav utdelning direkt? Eller kanske att hela juli blev så bra träningsmässigt? Att under en längre tid få till bra pass med bra återhämtning är nog en nyckel till att kunna ta sig ett steg framåt.

Hur som helst så blev det kanske årets bästa träningsvecka rent känslomässigt!

Veckan inleddes med rehab och kroppspyssel samt vila från löpning. Säkert klokt efter söndagens långpass. Tisdagen bjöd på trösklar i 3x10min, ett pass där allt bara flöt på och jag kände mig urstark. Fick liksom hålla igen på tempot, och ändå gick det bra mycket fortare än förra veckans trösklar. På onsdagen sprang jag 7km distans, även där med bra känsla, och på fredagen cyklade jag med på Jonatans långpass och sprang en kort runda efteråt för att känna på benen inför lördagens lopp. Jag flöt fram i nästan 5.00-tempo och tänkte redan där att imorgon händer det bra grejer!

 

Utmaningen i allt detta härliga är ju att inte bli ivrig och vilja prestera för mycket på träningen. Att hålla igen när man bara vill trycka på och maxa. För det vill man, när benen äntligen fått superhjältekrafter och när lungorna verkar vara större än kroppen själv, då vill i alla fall jag kuta för allt vad jag är värd. Men det fick jag ju göra i lördags också!

Den nya veckan ska därmed försökas hållas mestadels lugn. Till helgen väntar triathlon i Malmö och jag vill ju gärna behålla dessa pigga benen ett tag till!

Veckans träning v.29

Fick till ännu en pangvecka med löpning. Har jag sagt att jag älskar juli?

Efter förra helgens ”skitpass” med efterföljande smärta och knagglighet har jag denna veckan lagt mycket krut på ”preppen” inför varje löppass. Jag har även varit hos fysion som satte nålar i ryggen och hjälpte mig att klura ut vad det är som strular. En muskel på ryggens högersida är överansträngd och samma muskel på vänstersidan anstränger sig inte ett skit. Därav känns ryggen krokig och jäklig. Det går ju att springa ändå, men jag gissar på att saker och ting kommer kännas lättare framöver när jag får igång vänstersidan och allt rätar ut sig.

 

Veckan blev en bra blandning av pass!
En lugn mil i måndags med negativ split och riktigt bra känsla. Backintervaller med gänget i tisdags och tröskelpasset, som jag tidigare skrev om, sprangs i torsdags. Fredagen bjöd på intervaller på banan och idag har jag sprungit ett långpass på 17km. På mina ”vilodagar” har jag cyklat med racern och trampat loss benen lite.

Fem dagars löpning på en vecka och fem mil totalt.
Två pass på cykel, och därmed träning varje dag.

Det är en rejäl dos för min del. Men, juli är juli. Jag mår prima på sommaren. Jag sover 9-10 timmar per natt just nu. Jobbar färre timmar än vanligt (lågsäsong på extrajobbet), stressar minimalt och mår helt enkelt himla bra. Både kroppen och jag verkar fixa detta galant. När livet i övrigt inte kräver så mycket av en finns där plötsligt massor av energi till träning, men också väldigt mycket tid för återhämtning mellan passen. Känns så himla lyxigt. Och kul!

Jag sneglar tillbaka på förra sommarens träningsdos och tänker såklart på att inte köra kroppen i botten, så som det blev då. Det snedsteget jag gjorde då var att varje pass var lite för hårt. För att hålla koll på det försöker jag titta på hur stor del av träningen som är ”hård vs lätt”. Den här veckan blev det ungefär 12km i ”hårt” tempo och resterande lugnt, dvs 24% tufft. Jag försöker ligga runt 80/20, så det känns ju under kontroll!

Så tack vecka 29. Kanske årets bästa träningsvecka hittills! 

Veckans träning v.28

Det blev totalt 32 kilometer sprungna den gångna veckan! Och TVÅ styrkepass (!!)

Av veckans alla löpass kändes alla, utom ett, skitbra. Lördagens pass kändes kass, och jag var rätt irriterad efteråt. Varför kan kroppen inte leverera lite? Varför går det inte bättre? Har jag tränat helt jäkla fel, eller?

Dagen efter hade ryggen och höften ”låst sig” och jag blev återigen påmind om att det inte går att pressa fram något. Istället fick jag krypa till skamvrån och rehabba och ha mig, som tröst och omplåstring. En halvtimmes stretchande och vridande, och en halvtimmes aktivering av muskler som tackat för sig.

Tålamod alltså. Jag tycker att jag har tålamod, men ibland behövs tydligen oändligt mycket mer tålamod än vad jag är beredd att ge. Kanske för att det är så djävulskt roligt när allt väl stämmer. Och att jag bara vill att saker och ting ska funka när kroppen ”bara” är 27 och inte 75.. Men jaja. Som tur är så går världen inte under för att jag har ett dåligt löppass 😉

Jag gläds åt alla bra pass den gångna veckan! Samtidigt låter jag det sämre passet få mala lite i huvudet, för det utvecklar mig. Att analysera, än en gång lära sig att tyda kroppen och lyssna därefter är lika nyttigt som att vara glad åt allt annat som gick bra!

Veckans träning v.27

Idag är det vilodag och därmed har jag gott om tid för rapportering om veckans träning!

Och vilken vecka alltså. Jag skulle nog vilja kalla detta för en optimal träningsvecka, i alla fall ur löp-synpunkt. Jag skulle ju vilja kunna klämma in både cykel och simning varje vecka, men då får jag istället dra ner på löpningen på något vis då tiden inte räcker till för allt man vill göra. Gissar att jag inte är ensam när det kommer till att tvingas prioritera.. haha!

Men en perfekt löpvecka alltså!

Såhär; 40km totalt (mycket för att vara mig!), och av dessa 40km har ca 8km gått i högt tempo, och resterande i distanstempo eller långsammare. 20% tufft, 80% lugnt. Känns som en himla bra deal!


Det som är ”cykel” den gångna veckan är dessvärre inte landsvägscykel, utan det är när jag cyklat på vår ganska tunga, men härliga, Kronan-cykel tillsammans med Jonatan som sprungit. Känns faktiskt som det är bra återhämtning för benen mellan löppassen. Ut och trampa, men inte ta i alls. Förutom i uppförsbackarna då. Att dessutom komma ut i skogen och umgås samtidigt som vi gör något vettigt är ju himla härligt!

Och ser ni? Ett styrkepass har smugit sig in där på fredagen. Kors i taket liksom. Hoppas kunna fortsätta i samma stil hela juli!

Nu ska jag ta hand om gårdagens kroppsliga sviter. Mina ben är hur möra som helst efter intervallerna, och jag har till och med träningsvärk i magen. Det ni! haha

Hoppas ni har en riktigt go söndag! 

 

Veckans träning v.26

En lite försenad rapport om förra veckans träning. Men bättre sent än aldrig!

Vecka 26 var en loppvecka, utan att vara sådär som mina veckor innan lopp brukar vara. Jag körde på och tränade ”som vanligt” och det gick ju bra det också. Såhär såg veckan ut:

 

Inledde veckan med mjuka tusingar i världens stormvindar. Strax under 4.50-tempo rakt igenom. Tisdagen bjöd på en riktigt härlig cykeltur med Jonatan och kort spring (sprint!) direkt efter. På torsdagen stack jag ut tidigt för att köra lugn distans och det kändes ärligt talat väldigt kasst. Benen var inte vakna och allt var bara tungt och jäkligt. Fredagens ösregn resulterade i vila och istället fix inför lördagens tävling, och det vet ni ju redan hur det gick sen. I söndags kände jag mig otroligt fräsch. Kanske lite ont i häcken efter cykling i triathlondräkten, kanske lite små-mör i benen, och ganska mycket träningsvärk i triceps efter simningen. Så kanske att det fräscha ändå var inbillning? Man blir ju lätt lite hög när man är nöjd med en prestation. Tog det säkra före det osäkra och promenerade istället. Kanske var det tur, för igår när jag sprang distans kände jag mig inte alls återhämtad. Sorry kroppen!

Nu lämnar vi vecka 26 och junimånad. Framför fötterna ligger juli och jag är så himla taggad på större mängd löpning och träning överlag. I augusti och september kommer dem viktiga loppen och då ska formen vara finfin!