Veckans träning v.50

Jaja. Bättre sent än aldrig. Såhär såg förra veckans träning ut:

Nästan 5 mil. Hur gick det till?  12km i snö, 18km på löpband och resten på skånsk barmark..

 

Men jag känner mig sliten just nu. Vet inte om det beror på att det blivit mycket löpband och att kroppen reagerar på nytt/ovant underlag eller om det bara är så att jag är allmänt trött i både kropp och huvud. Jag har kämpat på riktigt bra med löpningen den senaste tiden. Hållit den hårt i handen för jag vet att det mesta blir bra bara jag tar mig ut och springer. Rent fysiskt så är det ju alltid härligt efter en löptur, men just nu känner jag mig så himla osugen på att springa – och jag tänker att det inte är så bra för psyket.

Min tanke var att ha en hög veckomängd hela december ut och därmed också nå den där farthållaren med snitt på 3mil/vecka under hela 2017. Men med två veckor kvar börjar jag fundera i andra banor. Kroppen behöver nog ett lite break. Träna annat, lättare belastning, mer vila. Så att jag kan stega in i det nya året med fräsch känsla och köra igång med nytt upplägg utan att vara utsliten av decembers kilometerjakt. Jag är så jävla nära 3mil/vecka ändå, så jag kan säga (om någon någonsin skulle fråga!) att jag snittade 3mil i veckan 2017 utan att ljuga. Några kilometer hit eller dit liksom.

För vissa är 3mil i veckan ingenting såklart, men för mig känns det ändå som en seger. Kroppen som bara sa nej tidigare, som alltid hade ont någonstans och som inte tålde mycket löpning alls har nu fixat att springa tre mil VARJE vecka i ett helt år. Det är så mycket större och häftigare än att greja 6mil/vecka i kanske 2månader. Att ha kontinuitet över så lång tid, och att vara smärtfri så länge trots (eller tack vare?) en hög dos löpning är för mig är skithäftigt!

 

Annonser

Veckans träning v.49

Trots december så har jag ännu inte gett upp hoppet om att vara en springande människa. Ärligt talat så är väl springa det enda vettiga jag gör nu för tiden. Resterande tid av dygnet hänger jag på mitt nya jobb eller ligger i soffan. Eller äter.

Inget ont om att äta, men just nu vill jag mest äta av fel anledningar. Inte så mycket för att jag är hungrig eller behöver energi utan mest bara för att liva upp stämningen. Och det är väl inte direkt morötter eller spenat som man livar upp stämning med. Nä, choklad ska det va. Eller fika med jultema. Och många koppar te.

Decemberlivet..

Men nu skulle det handla om förra veckans träning!

I måndags var det jättefint väder, så att rasta benen i 10km var inga problem alls. Tisdagen innehöll styrketräning (om än en lite mesig sådan). I onsdags fixade jag 8km på löpbandet trots en del tvivel och tristess. Sen latade jag mig i soffan i två dagar innan det blev helg och jag tyckte att jag hade samlat ihop tillräckligt mycket med energi för att kunna springa igen. Lördag och söndag fick bli löpdagar med långpass och distans. Söndagens mil motiverades enbart av att få ihop tillräckligt med kilometer. Väl ute var det ju hur gött som helst, såklart.

Som ni märker så går bloggen på lite sparlåga just nu. Men det handlar enbart om att livet i december är tufft som attan. Det gäller att hushålla med den lilla energin man har, och den verkar ju inte direkt öka av stort fika-intag. Typ tvärtom istället..

Veckans träning v.48

Jag hade ju en tanke om att jag skulle blogga om grundträning och annat skoj, men den här veckan bara rusade på med nytt jobb och en liten mild förkylning på det. Så det blev tydligen inget med det. Men här kommer i alla fall min obligatoriska veckosammanfattning:

Inledde veckan med intervaller på löpbandet när vädret var sådär extra rövigt. Dagen efter var tanken att springa lite längre distans, men jag vaknade snorig och förkyld – minus halsont. Så jag testade att springa, men valde en kortare runda för sakerhetsskull. Ingenting blev värre av att springa, men jag valde ändå att stå över träning dagen efter. Ingenting bröt ut, så på fredagen testade jag en kort runda igen, och kroppen pinnade på som ingenting. Lördagen fick därmed innehålla veckans tuffa pass på 12km med 3x2km trösklar och jogg däremellan. Samma pass som förra söndagen alltså. Men denna gången gick trösklarna snabbare och kändes därmed lite tuffare. Var ganska mör i benen efteråt, och det kändes att det var ett tag sedan jag tryckte på så pass mycket.
Igår var jag ute med tre goa tjejer och joggade i rugget innan vi sedan fikade på nybakade scones! Lika viktigt som själva löpning i sådana sammanhang 😉

Veckans träning v.47

Veckorna bara rusar på, men den här har jag ändå lyckats fånga på ett bra vis!

Lågpulspass, långpass, trösklar på löpband, och långa trösklar ute. Bra variation tycker jag. Och ej att glömma; styrkepasset!

Idag fick jag till ett riktigt bra pass. Veckans bästa känsla, och kanske hela månadens? Jag hade låga förväntningar efter två sena festkvällar. Hade en plan A men ställde nästan in mig på plan B, om det skulle visa sig att kroppen inte ville. Men det ville den! Pinnade iväg i 2,5km innan jag drog igång den första långa tröskeln av tre stycken. Jonatan hängde med och körde löpning med stavar – sånna här pass är verkligen roligare med sällskap. Extra mycket när det är med en snabb jäkel som för dagen fick slita hårt för att hålla mitt tempo med stavarna. Antagligen första och sista gången jag får rasta av honom på det viset löpandes, haha. Mina trösklar var 2km långa och tänka att springa i 5min/km om allt kändes bra. Inte något vansinnigt tempo alls, men det var heller inte meningen. Kände mest att jag ville komma upp  steget och komma ifrån mitt vanliga distanstempo som jag harvar omkring i rätt mycket annars just nu. Det var en del backar längs med rundan, men det kändes lätt ändå. Det härligaste av allt var att tempot på trösklarna blev allt högre utan att kännas jobbigare.

En riktigt go runda alltså. Gjorde hela min söndag lite bättre (förutom Kallas fina vinst i förmiddags då 😉 )

41km blev det allt som allt, och jag knappar in ytterligare lite på min 3mil/vecka-räkning. Spänningen är ju olidlig. Kommer det att gå?

Veckans träning v.46

Det blev en ganska bra vecka! 

Förra helgen och i måndags kände jag mig sliten och insåg att det nog behövdes lite vila. Två dagar helvila (med många timmars sömn och annat slöande) räckte, för i torsdags sprang jag långpass på lätta ben. Lördagens pass var väl ingen höjdare, men det var för att det var grått och kallt och började spöregna under tiden vi var ute. Jag var blöt ända in på skinnet. Söndagens pass blev lite liknande – det var 3 grader, snålblåst och började regna på tvären när jag var ute, men kroppen kändes bra!

Man kan väl inte vänta sig så mycket annat av november?

Det blev 34km denna veckan. Trots två dagars helvila så hamnade jag på ”rätt” sida om 30-sträcket. Men vaddå rätt sida? Och varför just 30?

Jo, för nu är siffernörden igång (eller det har jag varit sedan i september). Jag försöker knappa in på den här innan årets slut;

Förra året handlade det om att jag skulle hinna springa hundra mil innan årets sista dag. Detta året handlar det om att jag vill ha ett snitt på 3mil/vecka över hela 2017. Det är ju så nära men ändå så långt borta..

Det krävs ju långt mer än 34km per vecka om jag ska komma ikapp. Jag har sex veckor på mig, och det kanske kan gå om jag följer min plan och trappar upp ”grundträningen” nu. Med många lugna och långa pass kan det kanske gå att ha en högre veckodos?

Veckans träning v.45

Ser ni?! TVÅ styrkepass denna veckan. Det var verkligen inte igår det hände. När jag bläddrade tillbaka i träningsdagboken ser jag att det skedde v.28 och v.22, så det var alltså flera månader sedan..

Löpningen rullar på, men den här veckan har jag känt mig lite allmänt sliten och osugen på att springa. Antar att det är dags för lite vila varvat med lättare pass.  Så även om det tar emot så kommer denna vecka innebära en mindre mängd löpning. Tror att det kan göra gott på sikt. Vill liksom känna mig sugen och motiverad när jag ger mig ut, inte som ett ont måste. Så får det ju kännas ibland, men när det sker vid varje pass i en hel vecka så är det dags att ändra om, tänker jag!

 

Veckans träning v.44

Ännu en vecka där det mesta rullat på utan käppar i hjulet. Jag är tacksam!

Veckan inleddes med en distansrunda på 7km. Tisdagen blev jag oplanerat ledig så jag gav mig ut på en lite längre distansrunda. Benen var tunga och kroppen seg. Under rundan kom jag på att det var fjärde dagen i rad som jag sprang, så det hade väl sina förklaringar. Onsdagen fick därmed bli en vilodag med promenad, och på torsdagen var kroppen fit for fight med ett gäng trösklar. Gårdagens lopp har ni ju redan fått höra om, och förvånande nog kändes benen rätt pigga när jag drog iväg på ett lugnt distanspass. Inga problem att pinna på och jag kände mig inte sliten alls. Skönt!

Och styrketräningen hörrni, den börjar kännas bra! Det kanske bara är en känsla (men nog så viktigt ju) men det känns som kroppen verkligen svarat på det lilla jag faktiskt utfört. Nu när det inte är lopp på länge att anpassa sig efter tänker jag försöka klämma in två pass per vecka. Ett per vecka börjar kännas fjuttigt. Heja heja!

Hur mycket styrketränar ni?


Nu laddar jag upp för kolla New York Maraton som sänds på EuroSport efter kl.15. Fram med tekopp och mörk choklad!

PS. Testade att springa med min Craft-väst idag. Skitbra! Väst är bäst helt enkelt!

Veckans träning v.43

Det blev inte mycket bloggande denna veckan, men desto mer löpning!

Det obligatoriska styrkepasset blev av, och blev dessutom det styrkepass som känts bäst och roligast hittills denna hösten. Vi körde en hel del enbensövningar och bålövningar, och det känns faktiskt roligare än att behöva ta i som fan i basövningar, även om det på sätt och vis är lika jobbigt. Men roligheten väger liksom upp.

Löpningen slutade på 45km och en bra känsla hela veckan. Förra veckans tråk-känsla var förhoppningsvis bara tillfällig. Inledde veckan med långpass följt av löpbandsintervaller på onsdagen då vädret var sjukt ruggigt. I torsdags blev det ett distanspass och i lördags sprang jag och Jonatan ut till mina föräldrar där vi bjöds på mat. Med lite omväg blev det 10km och benen var pigga. Tempot dras upp lite när jag springer med Jonatan (det är inte han som gör det utan jag själv haha), men det kändes välbehövligt med ett lite tuffare distanspass då jag mest myser runt i 5.40-fart när jag springer själv. Nu stannade klockan på dryga 51min och en snittfart på 5.10, och det finaste med allt var att jag kunde snacka mig igenom hela passet. Lätt känsla!

Igår var det kallt som attan! Vi åkte ut än en gång till mina föräldrar där jag för första gången testade att rida på vår egen uppfödning som nu är 3år och inriden. Skritt, trav och galopp! Det var nästan ett helt år sedan jag red sist, så ni kan ju gissa hur mina ljumskar kändes efteråt? haha! Vi stack sedan hem och sprang men jag tog mig knappt framåt med stolpar till ben.. Tänk att man kan få sån träningsvärk av så lite ansträngning?

Veckans träning v.42

Den här veckan kan kort beskrivas som veckan då jag inte var särskilt sugen på att springa. Därför blev veckomängden betydligt mindre än vanligt. 20km totalt, och det är nog den lägsta siffran på mycket länge.

Jag var seg på onsdagens pass och sprang lite kortare än vad jag tänkt. På torsdagen var benen piggare och det kändes ganska kul att springa. Fredagspasset sket sig däremot totalt, vädret var ruggigt och jag var totalt osugen på att springa en endaste meter. Försökte muta och locka mig själv med allt möjligt men ingenting fungerade riktigt. Efter 5km på löpbandet gav jag upp. Det kändes bara tråkigt och meningslöst. Igår hade jag tid till att springa men ingen lust alls. Så jag tänkte att jag kapitulerar helt och gör något helt annat. Ägnade nog inte särskilt många tankar på löpning över huvud taget under gårdagen. Satte löparhjärnan på paus och loggade liksom ut.

Jag hoppas att det hjälpte. Jag ska snart ge mig ut på veckans första pass och önskar att suget är tillbaka. Det känns inte särskilt motigt att byta om och göra sig redo, så hoppas på det bästa! Kroppen får helt bestämma tempo idag och kraven är minimala. Jag ska bara ta mig ut tänker jag.

Analys? Ja. Hösten. Nu kommer skiten. Det är nog inte löpningen i sig som jag är trött på (även om jag tycker själva suget är viktigt att lyssna på och ta hänsyn till. Lika viktigt som fysisk trötthet) utan det är det plötsliga motståndet i klädval och kyligare temperaturer, och mörker. Varje jävla höst känner jag hur jag förändras och blir något som inte riktigt är jag. Har ungefär 50% mindre energi än tidigare som jag ska försöka hushålla med. Är trött, och blir trött på att vara trött. Får anstränga mig för att vara positiv. Och trött och negativ är ju inte riktigt vad jag brukar vara.

Så vi skyller på hösten. Det känns som en personlig kränkning varje gång den kommer. Som om den vill mig illa. Det ÄR ju inte så, men det KÄNNS så.

Livet och löpningen hör ju ihop. Det blir extra tydligt under sådana här veckor!

Veckans träning v.41

En relativt lugn vecka, kryddad med milpers. Fint va!

Förutom ett tröskelpass och millopp har det bara blivit korta ”hålla-igång-benen-pass”, men allt som allt 37km. Styrkepasset blev av (heja!) och så cyklade jag med som sällskap  på Jonatans långpass, i regn..


Märta undrade för någon vecka sedan vad jag gjorde på mina ”Prepp;ar” som jag alltid skriver upp i träningsdagboken. Så jag tänkte att jag svarar här ifall fler kanske undrat samma sak. Jag håller hårt i dem där små passen som jag i princip alltid gör innan ett löppass. Det är inga regelrätta rehab-pass, men ibland smyger det sig in rehabövningar också. Det jag mestadels gör är att foamrolla bröstryggen, göra rotationsövningar som mjukar upp den där ryggmuskeln som annars gärna krampar ihop sig, och enkla stretchövningar för höften. Ska jag köra intervallpass jobbar jag igång vrister, vader och baksida, och ibland kör jag ett gäng teknikövningar för att få lite värme i kroppen. Det är helt enkelt en förberedelse för kroppen inför varje pass, och även om det ibland bara är 5-10min så tror jag faktiskt att dem små enkla övningarna har hjälpt mig att hålla mig skadefri.

Och skadefri = kunna träna. Värt allt och lite till alltså 😉