5km

Ny halvmara i sikte

Jag kanske känner helt tvärtom efter Varvet om två veckor, men jag känner mig himla sugen på att ta mig an fler halvmaror framöver. Efter att ha släppt tanken på Helsingborgs Marathon kände jag att jag ville ha något annat att ta sikte på. Något som känns utmanande, något att träna inför, och något som inte är allt för bökigt med långa resor osv. Jag kom att tänka på ett lopp som jag tänkt springa i flera år, men som alltid krockat med något annat. Loppet PrinsensMinne har både 10km och 21km som distans, och jag känner mig himla lockad av att åka till staden som jag pluggade och festade hårt i runt 2011/2012 – Halmstad!

Halvmaran går mestadels på Prins Bertils stig och det är bara 7,5km som är asfalt. Det känns ju som ett himla lockande lopp! Fina omgivningar, förhoppningsvis inte så mycket trängsel och inte så himla långt hemifrån. Detta lopp vill jag ju springa såklart. Så den 13 augusti bokar jag in 21km i Halmstad. (Det enda jag fruktar är ryktet om att det kan vara rejäla vindar från havet. Men det blir säkert medvind då. Vi säger så i alla fall)

I nuläget känns 21km himlahimla långt för mig. Inför GöteborgsVarvet har jag släppt alla tankar på kilometertider och måltid. Jag ska försöka skita i att tänka på att slå förra årets tid. Det allra viktigaste för mig är att kroppen håller, att det på något vis känns trevligt, att jag ska kunna springa typ 90% av loppet, och att jag inte ska spy fyra gånger av smärta efteråt. Det känns som rimliga målsättningar just nu. Men detta vill jag såklart kunna justera sen. Kanske att jag kan ha mer måltider på 21km i augusti? Framförallt vill jag att 21km inte ska kännas som 46..

På tal om halvmaradistans, och distanser i allmänhet: Jag har helt släppt tanken på att göra bra tid på milen nu och framöver. Mitt mål är att träna mig snabb på 5km och träna upp pannben och uthållighet för 21km. Jag tycker att dom distanserna känns som en bra kombo på något vis. Att blanda in milen kommer bara vara som en stressande faktor för mig, så jag stryker den helt. Om man vill förbättra sig på allt, så blir det oftast bara mellanmjölk av det hela.  5km och 21km känner jag mig lite smått förälskad i, milen känns bara som ett kasst gammalt ex. 😉

Ni kan väl berätta vilken distans som ni känner er mest förälskad i, och varför?

IMG_0947I starten på en annan halvmara!

Annonser

Tillbakablick; springtime

Jamen titta vad jag hittade på SpringTimes hemsida!

DSC_4280– Såhär ska man se ut efter ett pers på 5km, tycker jag..

Bilden är tagen precis när jag går i mål. Det ösregnar. Jag har kramp i hela högersidan. Och några steg senare går jag och viker mig åt höger och står sedan så i flera minuter. Ansiktsuttrycket som jag har på bilden sitter nog i alla dom minuterna också. Fast kanske blandat med många leende när Jonatan kommer fram, och när Lina dundrar in i mål några sekunder efter mig, och vi är så himla glada och endorfinrusiga. Fyra dagar tidigare har vi konstaterat att 27 minuter är en rimlig tid för oss att springa 5 kilometer på, och att springa under 25 minuter är galenskap och vansinne. Vi kapade den tiden med marginal, och det där ruset efter ett bra lopp med en dröm-tid, det är magiskt!

Lite synd kan jag tycka, att det inte finns en enda bild på när jag springer själva loppet. För i min värld sprang jag snyggare än någonsin när jag susade fram i 4-minuters tempo på den sista kilometern. Jag sneglade i några skyltfönster, och det såg liksom inte ut som det brukar. Jag brukar jogga, i olika tempo. Men nu sprang jag. Det såg så fint ut! 😀

Supersöndag

Tack snälla ni för alla fina, peppande ord under förra inlägget. Ni anar inte vad glad jag blir, tack!!

Idag myser jag omkring här hemma med världens skönaste känsla i kroppen. Jag kan liksom inte släppa tanken på hur bra löpningen kändes hela vägen och hur snabbt de sista kilometerna faktiskt gick. Det som för bara någon vecka sedan var orealistiska drömtider för mig står nu och lyser i appen som är kopplad till min pulsklocka. När jag gick in och kollade resultaten igår kväll såg jag att jag kommit på 19:e plats och Lina på 22:e. Vi tänkte sen att där kanske inte var så många startande i vår klass Damer 5 km. Men eh, 519 st faktiskt. Det känns ju helt galet!!

Herregud, hur gick det här till egentligen?

Jag gissar på att slitet gett ett oväntat resultat. Jag har slitit med längre distanser, och jag har kämpat med den där äckliga mjölksyran på cykeln. Att hålla på längre har varit i fokus och det har nog gett någon slags styrka som jag kunde utnyttja när det plötsligt skulle gå fort. Att förändra träningen och byta fokus har nog varit nyckeln. Att man blir bra på det man tränar är ju en sanning, men med viss modifikation.
Men jag tror också att det som min sjukgymnast håller på att fixa till med min kropp också är en stor bidragande faktor till att det kunde gå fort igår. Att komma åt och fixa till det som känts knasigt. Det vi grejade med i fredags, det var som att släppa på en handbroms som fastnat. Igår sprang jag med full kraft i steget, den känslan har jag absolut inte haft tidigare. Och det är nog därför det kändes helt fenomenalt med själva löpningen.

Så 19:e plats av 519 startande, jag får fasen hybris!! Den här veckan får jag nog pyssla med träning som jag tycker är svår och jobbig så att jag kommer ner mig på jorden lite. Fast, sånt brukar ju lösa sig själv ändå. Ett kommande Göteborgsvarv kan nog plocka ner även mig 😉

IMG_5313– Tyvärr blev det inte en enda bild på löpningen igår. Trist! Skulle väldigt gärna se hur löpsteget såg ut..

Springtime 2015 – 5 km

Woho! 

Jag har persat hörrni. Det är ju galet. Jag som inte var snabb, alls? Just nu känner jag mig snabbast i världen (ja, min värld i alla fall!). Klockan stannade på 24:23 idag, och så snabbt tror jag nog aldrig att jag sprungit förut.

Själva loppet då? Jag kände mig så grymt stark hela vägen. Backarna var inga problem och jag kunde hålla rytmen hyfsat hela tiden utan att känna att jag pressade för mycket.
Det tråkiga med loppet var trängseln. Jag fick kryssa mig fram hur mycket som helst, och det där med att hålla till höger när man promenerar loppet var det nog ingen som hade en tanke på. Sjukt frustrerande faktiskt!
Utan trängseln i början hade det kunnat gå att ta sig under 24 minuter idag tror jag, så bra kändes kroppen. Jag är helt lyrisk!

Jag och min kompanjon i alla väder – idag ösregn. En annan dag är det sol 😉 Lina slog till med en kanontid hon med.

Såhär såg kilometertiderna ut idag. Lite seg start.. men sen så! Dom två sista tiderna känns knappt trovärdiga. När jag sprang tusingar i vintras, med vila mellan varje tog jag mig knappt under 5min..