långdistans

Det längsta långpasset

Vet ni vad! Igår kväll slog jag distansrekord med en runda på 17 km. Det börjar bli en tradition för vår del, att springa långpass på Valborgsmässoafton (Jonatan sprang också, men tog en annan runda än jag). Långpass istället för fylla. Jag klagar icke! Efter löpningen stapplade jag mig in och efter en dusch fick vi fart på grillen och maten. Inget smakar så bra som mat efter ett riktigt bra träningspass. Himmelsk!

Charlotta skrev för ett tag sedan att det alltid finns så mycket att berätta om en löprunda, och jag håller verkligen med. På 17 km hinner det hända så extremt mycket i skallen också, och i kroppen.
Den första milen gick rätt smärtfritt för min del. Jag låg med god marginal under 6-minuters tempo och det kändes så himla lätt. Därefter började det kännas lite överallt. Lite i fötterna, lite i knäna, lite i höfterna, lite i axlarna, lite allmän trötthet osv. Inte allt på samma gång förstås, det liksom flyttar på sig, och ibland avtog all smärtkänsla och jag hittade ett sånt jäkla flow och kände mig oövervinnelig, under några hundratals meter innan nästa jobbighetskänsla tog över.

Och bara för att förtydliga; det är en ok smärta jag pratar om. En smärta som är kroppens sätt att berätta för mig att hallå, såhär långt har vi inte sprungit tidigare, är du säker på detta? Det är ju nästan naivt att tro att man ska kunna knalla 17 km som ingenting om det inte gjorts tidigare. Smärtan kommer att komma!

Och det är ju just därför jag gör detta, för att vänja kroppen vid längre distanser. För att lära mig hantera känslorna som kommer, och lära mig kroppens signaler. Att kunna hålla mig löpandes fastän jag känner mig trött och sliten.

Under rundan som tog 1 timme och 40 minuter hann jag tänka väldigt mycket såklart, men ett genomgående tema var nog ändå vad löpningen betyder för mig, och hur långt jag faktiskt kommit. Utan att varken blivit snabbare eller kämpat mig till ett ursnyggt löpsteg – men inombords.
Jag funderade också på rimliga målsättningar framöver och mina egna drivkrafter. Framför allt nu inför Göteborgsvarvet, men också inför Fjällmaran, eventuellt Lidingölopp och allt annat som ska hända i sommar. Det kom fram riktigt fina insikter där, samtidigt som kroppen höll sig springandes trots trötthetskänsla lite här och där. Men mer om dom där insikterna lite senare..

Den här 17km´s rundan gav så mycket mer än bara ett rekord för mig ❤

Denna 1 maj har jag och Jonatan en lång to-do-list att ta oss igenom. Det stora projektet är trädgårdslandet som ska rustats upp efter två år i träda. Det kommer nog bli ett svettigt styrkepass..
Ha en härlig första maj allihop!

 Mobilbilder från stunden efter långpasset. Svettig, sliten, enormt glad och ont överallt!

  
Annonser