löpband

Löpbandsintervaller

Jag har en himla o-tränig vecka. 
I måndags ville jag vila från löpning och tuffare träning efter söndagens mil.
I tisdags jobbade jag på extrajobbet och valde soffmys och sånt där istället.
Igår hade jag tänkt springa efter extrajobbet, men kände absolut inte för det så jag sket i det helt utan dåligt samvete och kollade SKAM och käkade daimfudge istället.
Idag blev det bättring på träningsfronten med intervaller på löpbandet!

Den här träningsveckan får bli lite vad den blir. Det är jul, och det är det ju bara en gång om året. Kanske är det smart att dra ner lite på träningen, och tankarna på träning, så är man sådär längtig och peppad när 2017 drar igång. Ja, vi säger så!

Löpbandsintervaller var det ja!

Jag rev av ett 1x1minuters pass med fjorton stycken snabba och lika många långsamma. De snabba intervallerna sprang jag i 14km/h vilket ger en snittid på 4.17. Dem här intervallerna är jäkligt härliga, för de hinner liksom aldrig bli riktigt riktigt jobbigt. En grej jag lärt mig under året är att intervaller inte heller behöver vara kräkjobbiga alltid. De kan fylla sin funktion och syfte på många andra sätt. För att vänja kroppen vid att springa i ett högre tempo har jag liksom brutit ner många intervaller för att kunna springa avslappnat och haft det som största fokus. Inte fokus på att pressa skiten ur hela systemet alltså. Jag antar att det varit någon slags nyckel till utvecklingen!

Förresten, jag älskar verkligen mitt löpband och ser väldigt många fördelar med att ha tillgång till det. Förutom det där självklara att kunna springa fastän det är -20 ute eller regn och storm, så är det ett riktigt bra verktyg för att kunna utveckla löpsteget. Idag fick jag några snilleblixtar under passet, men jag berättar mer om dem sen!

– Cirkuskonster! Skulle mest bara visa att jag luftat dem där ultratunna skorna..

Vinterlöpningen är räddad

Jamen ni gissade ju rätt såklart! 
Jag har köpt ett löpband. Kanske allra mest för egen del, men det kommer också användas av PT-kunder.

Jag har försökt att vara hardcore och trotsa vädret varje höst och vinter. Jag klarar det. Jag tar mig igenom det. Men jag lider och hatar varje sekund av det. Är det inte femton sekundmeters motvind så är det spikregn i sidled eller snöslask eller isbanor till vägar. Det är ett jävla kämpande, och tröskeln ut blir bara högre och högre för min del. Det känns inte som löpning utan mer mental styrketräning och överlevnadskurser. Och det enda jag vill är att få springa ifred utan att vädret sätter krokben.

Jag kanske är vek. Gnällig och klen. Och vissa stiffa personer kanske tänker att jag inte är någon riktig löpare. Men det är jag visst! Så mycket löpare att jag mår riktigt dåligt om jag inte får springa och träna på det sättet jag vill. Löpbandet kommer bli min räddning de dagar jag inte har mental styrka att ge mig ut i kyla, snö, blåst, regn osv. och det betyder otroligt mycket att ha den räddningen. Att slippa planera sin löpning efter smhi-prognosen kommer underlätta rätt mycket..

Så! Höst och vinter, jag tar mig ut när du är snäll. Då ska jag njuta av det där fina som alla andra snackar om. Resten av tiden behöver vi inte ses och bråka nåt mer, då håller jag mig undan. Deal?