I tisdags stack jag och Lina till parken i Klippan för att springa tusenmetersintervaller. Parken är som en trekant och mäter i princip exakt tusenmeter runt hela. Tre ganska tvära kurvor och asfalterad cykel/gångbana är det som gäller. Perfekt faktiskt. Mycket roligare än att springa två och ett halvt varv på löparbanan..
Vi sprang 4 varv med bra tempo först. Vi höll oss under 5 minuter och var rätt nöjda. Men där fanns liksom mer att ge. Jag har känt att jag har en extra växel till, men samtidigt så känner jag att jag inte orkar hålla tekniken när det går extra fort. Så jag kom på att vi under sista varvet skulle kuta allt vad vi orkade, så länge det gick.
Vi orkade typ 250m..
Så vi stannade, fick ner pulsen, och så på det igen. Fullt ös.
Jag kände mig som Pheobe i Vänner-Serien. Sprang som en tok. Kändes som att kroppen sa; men va? Vad fan händer? Vad gör du? Hallå?! Det går för fort!
Så under 1000m stannade vi 3 gånger och höll på att trilla ihop. Det gjorde ont typ överallt, men framför allt i benen. Det var mjölksyra likt tunga knäböj. Det kändes som att benen knappt skulle bära oss. Och när vi stannade fick vi typ skratta – för det var ju så kul att KUTA som en unge. Utan exakta mått på tid, sträcka eller hastighet. Det enda målet var att pressa på så mycket det bara gick. Och vilken mental utmaning då! För hur mycket orkar man egentligen? Där finns ju alltid lite mer att ge, lite mer än vad man tror eller anar. Och hur reagerar man egentligen när hjärnan skriker stopp, ska man agera på första signalen?
Jag är mycket för att man ska släppa på och leka med sin löpning. Inte stirra sig blind på för mycket tider, sträckor, tempon och distanser. Givetvis ska man få mäta och hålla på. Det gör jag med. Men glöm inte känslan. Lek, testa, hitta på. Det är löpning och inte hjärnforskning, typ.
Men mycket kul, att få kuta som ett barn. Ni som är ute efter snabbhet – testa själva!
Ett tips är att vara rejält uppvärmd för att minimera risken för sträckningar samt att tänka på att accelerera upp hastigheten successivt vid varje intervall. Typ som en bil som ska gasa upp på motorvägen.
Hur ofta kutar du egentligen?