Målsättning

Tankar om 2017

Ibland slås jag av tanken av att vi egentligen inte vet ett enda dugg om framtiden. Den ligger där helt orörd och vi försöker ta kontroll över den på alla möjliga sätt. Jag tänker också att ofta sker ju de saker som vi faktiskt planerar att göra, men det sker ju minst lika många grejer som inte alls var planerat. Man räknar liksom inte med att höften och ryggen ska balla ur lagom till det nya året. Man planerar inte formsvackor och motgångar (och ibland framgångar). Ändå sker dom i princip samma utsträckning som de där andra som vi tänker att vi ska utföra.

Och med det sagt, så vill jag liksom förklara min egen inställning till blogginlägg likt detta. Planer är planer. Mål är mål. Drömmar likaså. Det kan hända mycket på vägen. Men det är i alla fall i den följande riktningen som jag siktar. Det är detta jag vill när jag känner efter.

Och ganska ofta blir det som jag vill. Sker det inte, beror det ofta på två saker;
1. Jag vill det inte tillräckligt mycket längre.
2. Livet tar en vändning jag inte alls räknat med.

Så. Sorry för en jäkla utsvävning så här i inledningen. Egentligen är ni kanske mest intresserade av vad tusan jag vill med kommande framtid. Här i bloggen handlar det mest om träning och tankar som påverkar träningen. Utanför bloggen handlar det såklart mycket om relationer, vardagsliv, jobb och tex sommarens bröllop 🙂


 

Vad jag vill:

  1. Jag vill cykla. Jag vill lära mig mer om att cykla. Och framför allt vill jag lära mig att tycka om att cykla.
  2. Jag vill simma, och jag vill lära mig att simma snabbt och med bra teknik.
  3. Jag vill våga simma i alla olika vatten och inte bara i en trygg bassäng.
  4. Jag vill utvecklas mer som löpare. Bygga vidare på det jag skapade under 2016.
  5. Jag vill ha ork och energi till att göra det jag tycker är allra roligast och skapa lycka i vardagen med små medel. Exempelvis prioritera träning, kost och återhämtning högt. Funkar det mår jag bra och det påverkar allt annat på ett bra sätt.
  6. Jag vill fortsätta ha fokus på mig och mitt. Våga gasa på, satsa, och skita i allt annat.
  7. Jag vill utvecklas som löpcoach och ha fortsatt nöjda deltagare i min löpargrupp.
  8. Jag vill fortsätta lägga pengar på bra grejer. Hellre en dyr sak med bra kvalité och som jag använder än en massa halvdåliga prylar som bara tar upp utrymme i garderoben. Får panik av för mycket prylar som dessutom inte används.

 

Vad jag ska:

  1. Starta ett ”riktigt” triathlon.
    Därför vill jag lära mig cykla, och därför vill jag lära mig simma, framför allt i vildare vatten då de flesta triathlon går i sjöar, hav eller å. Punkt nummer 3 på listan ovanför känns som den jobbigaste och läskigaste. Det är nog den enda punkt som jag inte vet med säkerhet att jag kommer att klara av. Men viljan att tävla mer i triathlon är förhoppningsvis större än rädslan för äckligt vatten.
  2. Bli bättre på 10km och 21km.
    Det där milen-spöket försvann under förra året trots att det inte blev så många ordentliga millopp. Nu ska det inte längre handla om att mentalt hantera längden på milen, utan att våga gå hårt och ta sig under det där jäkla 50-sträcket.
    På halvmaran vill jag utvecklas framför allt mentalt. Det är en rolig och utmanande distans, som kan vara lika hemsk som fantastisk. Tidsmässigt har jag inga stora krav på att sänka mig – jag vill under 1.50 såklart, men allra viktigast för mig är att hitta den där euforiska känslan som jag hade på Prinsens Minne, och att kanske ha lite mindre respekt för distansen. Går det bra är det inte evighetslångt..
  3. Träna smart!
    Förra året tränade jag mer hårt än smart. I efterhand tycker jag ändå att det både nödvändigt och rätt. Att få känna av symptomen på att tippa lite över kanten var otroligt nyttigt och lärorikt. Jag behövde också lära att pressa mig. Ta i, ta ut mig, våga tömma ut alla krafter och pressa mig på ett helt nytt sätt. Detta år vill jag lära mig mer om vilka tillfällen som det är mest optimalt att göra detta, och när det är dags att backa.
  4. Vara ödmjuk, tacksam och snäll.
    Jag tror på någon slags karma. Det man ger får man tillbaka, och jag tror att det gäller både när man är snäll mot sig själv och mot andra. Saker jag inte vet tänker jag inte låtsas veta, och tacksamhet leder nog till att det man gör blir långvarigt. Jag vill kunna hålla på med detta i många år framöver, och då kan man inte alltid låta viljan styra till 100%. Klokhet, sunt förnuft, filosoferande och sånt där kan nog vara en balans mot det där andra strikta.

Nu ska jag bara få ordning på höften, sen är jag nog så redo man kan bli för ett roligt och lärorikt 2017!

img_5592

Helsingborg Marathon 2016?

12038125_942969782442446_9139122528942812218_n

Jamen jag har ju gått i dessa tankar i någon månad nu. Och nu har det gått så långt att jag sagt det högt till ett flertal personer. Men att skriva det här, ja då blir det ännu mer på riktigt.

Det är mer än elva månader dit, och på elva månader kan det hända mycket. Jag vill springa Helsingborg Marathon. Min ambition är att ha det som ett långsiktigt mål, och träna med sikte på just det. Men mycket kan hända, såklart. (Ett ynka felsteg på ett berg kan liksom avgöra mycket. Det lärde jag ju mig denna säsongen..) Men jag har också lärt mig att stora och långsiktiga mål är det som håller mig flytande, och det som föder min motivation. Vägen mot ett marathon känns lockande, jag ser framemot att bli mer uthållig och lära mig att tackla längre sträckor till exempel. På vägen dit finns också många roliga utmaningar så som Göteborgsvarvet och triathlon..

Men herregud, egentligen. 42 195m är jävla långt alltså. Så långt att jag inte kan ens föreställa mig det. Särskilt när jag tänker på hur lång en HALV mara kändes…håhå herrejävlar. Men kroppen vill och huvudet vill. Vem är jag att säga nej?

Jag ska springa Helsingborg Marathon 2016. Ska du?

Lopp som ska springas!

Hela vintern har jag gått och tänkt på alla lopp som jag ska springa i sommar. Jag har drömt om toppform och sett framför mig hur jag krossar mitt gamla (och halvt omöjliga?) rekord på milen. Jag har tänkt mig att kuta 5 km i rekordtempo och hur jag sen svävar fram över fjällmarkerna i 2 mil.

Hur de blir med just dessa sakerna återstår ju att se. Vinterhjärnan är allt annat än frisk och vettig. Det vet vi alla. Men här är i alla fall de lopp som är spikade i min kalender i sommar och höst!

11 juli – 10 km i Varberg
8 augusti – Klippans Triathlon (Sprint)
22 augusti – Fjällmara i Bydalen 22 km
12 september – Stafett på Helsingborgs Marathon (ca 10 km)
26 september – LidingöLoppet 15 km

När jag tittar på planeringen ser det ju, spontant, lite glest ut (särskilt i juli). Men vet ni? Veckorna går så in i bängen FORT. Snart är det november igen. (Nu i efterhand är det kanske rätt klokt också, med tanke på höften som behövt sin tid). Jag vill hinna träna ordentligt och försöka pricka någon slags form till själva loppen. Och så vill jag ibland kränga grillad mat, bea-sås och dricka vin, och inte alls pressa mig själv på milen. Om jag hade fått önska något, så hade det varit ett 5km´s lopp här i närheten i slutet av juli, men jag hittar inget. Och kuta 5 km på tid kan jag ju göra hemma också.

Springer ni mycket lopp i sommar? Och ses vi kanske någonstans? Berätta!

Göteborgsvarvet 2015

Jaha, så var anmälningen gjord och jag ska alltså kravla mig runt ett halvt marathon den 23 maj 2015.. Så långt har jag aldrig någonsin sprungit och jag vet inte vad jag ska vänta mig, mer än en riktigt inspirerande dag med tusentals häftiga löpare. Just nu känns dryga två mil helt oändligt långa, men jag har ju nästan ett helt år på mig att förändra den känslan. Och så har jag ännu en väldigt bra anledning att faktiskt se till att träna kontinuerligt och ta mig ut även när vädret är kasst (eller andra töntiga undanflykter som man kan hitta längs vägen). Heja mig, och alla ni anda som springer i maj nästa år, nu kör vi!

 

Ni som sprungit Göteborgsvarvet eller någon annan halvmara, kan ni inte berätta för mig om er upplevelse. Hur tufft var det för er? Varför gjorde ni det och hur mycket hade ni tränat inför loppet? Kanske har ni något blogginlägg som ni kan länka till. Jag vill ha era ord och upplevelser (eller bara ett litet hejaerika-rop 😉 )