Min träning

Veckosummering v.17

Alltså, jäklar vad veckorna tickar på!

Ännu en träningsvecka är till ända, och såhär såg den ut.

Skärmavbild 2016-05-01 kl. 18.55.42

 

Förutom att jag skulle kört rehab i torsdags (men som inte blev av), så är jag himla nöjd med veckans pass. Framför allt onsdagens löpbandsintervaller och gårdagens långpass. I efterhand känns det alltid som man skulle kunna klämma in mer – men vad tusan. Det finns ju annat i livet som ska skötas också. Typ jobba, handla, städa och träna andra.

Idag har det inte blivit någon regelrätt träning, men vi har grejat på i trädgården och gått en lång och rask promenad på en timme. Skönt att röra på sig dagen efter ett långpass. Kroppen är lite stel i höfter och leder, men ändå förvånansvärt pigg.

Det börjar närma sig loppdags nu, och jag har idag funderat lite på vad jag har kvar att att göra för att på något vis känna att jag toppar formen. I mitt fall handlar nog mycket av den s.k formtoppningen att vara mentalt redo. Typ att köra ett pass med snabba intervaller för att just få känna mig snabb. Eller som igår – springa långt för att visa för mig själv att det går. Att jag klarar det och inte går sönder. Det handlar mer om skallen och självförtroendet om att fysiskt toppa formen. Fast.. motivationen till att exempelvis äta bättre än vanligt är ändå rätt stor då det är årets första lopp på ingång. Det hänger ihop, ni vet.

Vecka 18 väntar; jag tänker mig mer rehab, en längre löprunda och ett pass med riktigt tuffa och snabba intervaller. Utöver det ska jag få in så mycket vardagsmotion som möjligt och ett gott-och-blandat-pass med löpstyrka och sånt kul.

 

Slut på sjukstuga

Från och med idag friskförklarar jag mig. Slut på sjukstuga. Dags att bli träningsduglig igen.

Det störiga har ju varit att jag varit halvsjuk. Det är frustrerande att vara så pass pigg att kunna ta sig igenom träningspass, men ändå känna att det är fel att utsätta kroppen för det. Jag gjorde ett test i onsdags och torsdags. Det kändes inte som att göra våld på kroppen, men efteråt var jag slö och energilös. Och därav beslutet att skippa duathlon.

Idag hade jag tänkt springa lite nätt och lätt, men tänkte en extra gång och tog en kuperad promenad med Jonatan istället. En dags extra vila för säkerhets skull är säkert inte fel. Men imorgon, då är det jag som myser igång med löpning igen. Kroppen känns redo och jag längtar redan till en vecka med träning och allt det goda det medför!

Skärmavbild 2016-04-24 kl. 17.10.48

Under kommande vecka planerar jag, förutom ”komma-igång-pass”, intervaller i 5.00-tempo och långpass till helgen. Utöver det kör jag löpstyrka, rörlighet och rehabövningar för höften. Vecka 17 here I come!

Summering v.14

Årets tuffaste träningsvecka har nått sitt slut. I alla fall sett till antalet träningspass och totala träningstimmar.
Det var någon gång i höstas som jag började logga min träning, och nu kan jag ju inte sluta – för det är kul och ganska nyttigt att få svart på vitt hur mycket eller lite träning det faktiskt blir. Ni vet, känslan av att ”man är en sån som tränar ganska mycket”  stämmer vissa veckor ganska dåligt med verkligheten. När livet kommer emellan och sådär.

Hur som helst!
Denna veckan har innehållit lite gott och blandat. Jag har kört på ganska flitigt med min rehab för höften och rumpan, jag har cyklat, jag har sprungit både långt och kort och jag fick till och med till ett styrkepass för överkroppen. Inte illa!

Skärmavbild 2016-04-10 kl. 18.02.12

 

Den sega känslan i kroppen som jag hade på långpasset i fredags var tack och lov borta idag. Jag sprang fyra stycken femhundringar och två tusingar, alla i 5.00-tempo. Jag hade Jonatan som lite draghjälp/farthållare. Under vilan hade vi några halvfrustrerade diskussioner om mitt upplägg. Mitt syfte är att öva på att springa avslappnat, kontrollerat och med bra teknik genom hela intervallen. Hade jag pressat mer hade jag kunnat springa snabbare, givet ju, men i just detta fallet vill jag inte pressa. För då blir det alltid att jag tappar teknik och rytm och liksom springer ur kroppen. Och så får jag ont någonstans efteråt. Är det inte höftjäveln så är det väl foten eller nåt. Pressandet får komma senare, när kroppen är mer redo.

Men, för en som alltid pressar, springer fort och är duktig på att ta ut sig helt ser ju mitt upplägg kanske helt meningslöst ut. Ibland pratar man bara inte alls samma språk. Eller som J sa – ”nä, vi har väl kanske inte samma filofosi då..” 😉

Och hörrni! 10 april och shortspremiär, woho!

 

Knallar på!

Hej!

Ännu en vecka har svischat förbi. Det går fort.
Jag har hunnit med både vilodagar och träningsdagar denna vecka. Jag har jobbat en hel del, och några av de dagarna har jag inte orkat ta tag i träningen framåt kvällen. Däremot passade jag på att klämma in två pass på en och samma dag istället, när det fanns lite fler lediga timmar.

Typ såhär;
Måndag – Löpstyrka
Torsdag – Tröskel/distanspass på 7km som var svinjobbigt + löpstyrka på kvällen
Lördag – 17km långpass
(Imorgon planerar jag ett pass med fokus bål/överkropp)

Ja, idag slog jag distansrekord för i år. Jag har ökat långpassen varje vecka, men nu är det stopp med ökningen på ett tag. Nu vill jag harva lite på dessa distanserna innan jag ökar på vidare mot 21km. Förra veckans 15km´s runda kändes magisk och jag höll mig löpandes rakt igenom. Dagens pass kändes ganska mycket tvärtom. Jag hade träningsvärk från torsdagens styrkepass (alltså, träningsvärk i rumpan är väl jävligt segt när man ska springa?!) och så hade jag motvind de första 9kilometerna. Ja. Motvind. I nio jävla kilometer.
Hatade livet och var irriterad ända ner på cellnivå för det jävla blåsandet. Fick ta en gångpaus vid 7km och klunka hallonsaft som jag hade med mig, och sen sprang jag halvt vilse också. När jag väl kom in i skogen var det helt vindstilla och de sista 7km gick som en dans, på ett ungefär.

I efterhand är jag himla impad över att jag inte gav upp, tog en snabbare väg hem eller gick längre sträckor. Jag bara fortsatte. En fot framför den andra. Inget gnällande, bara göra. Det psyket har jag inte haft tidigare. Så dagens pass både gav och visade att jag har mer pannben nu än tidigare. Jag känner dessutom att det är himla skönt att på något vis ligga i fas inför Göteborgsvarvet. Visst, veckorna går fort, men det känns ändå som att jag har gott om tid på mig att öka på distansen på ett schysst sätt. No stress.

 
– Löpoutfiten för 7 ganska snabba kilometer!

– Uppladdning för långpass
– Kräkfärdig efter 7 snabba

Oboy efter långpass är obligatoriskt!

Hörrni, är ni fler som tränar inför Göteborgsvarvet förresten? Kan ni inte säga hej och berätta om er träning i så fall? 🙂

500 tunga och fem snabba

Gårdagskvällen var härlig! Jag och min kompis Lina var flitiga i gymmet här hemma och tog oss igenom ett 500pass tillsammans. Det är väl tur att det finns en så bra träningskompis som Lina, för själv hade jag aldrig tagit mig igenom pass som dessa. Ett 500pass innebär att man gör fem olika övningar, med hundra repetitioner av varje övning. Upplägget är att man kör 40-30-20-10 reps, så för varje varv känns det lite lättare mentalt. Vi körde marklyft, knäböj, chins, armhävningar och utfall med indianhopp. Ja, chinsen var såklart assisterade av gummiband, och på slutet var jag så kraftlös att jag fick hoppa upp och göra något halvhjärtat försök att bromsa mig på vägen ner. Gick sådär. Men den första halvan av passet så gick chansen riktigt fint ändå. Jag ska bli stark denna höst, det sa jag va? 😉

I förmiddags gav jag mig ut för att känna på löparbenen. Dom kändes ju så grymma i helgen, och jag var nyfiken på om kroppen kunde bjuda på en repris. Och jo, det kunde den ju till en början. Men sen blev det jobbigt, och jag pressade på hejvilt (för mycket!). Fem kilometer med blodsmak och dålig taktik är väl inte jättetrevligt. Jag hade ingen fast plan på syftet med passet. Jag skulle ”bara ut och kuta fort i fem kilometer”. Dessa pass brukar aldrig ge någon härlig eftersmak, och jag trodde att jag slutat med detta, men tydligen inte.. Vissa vill kanske påstå att detta bygger pannben, men för mig ger det inget annat än ett naggat självförtroende och en tråkig känsla efteråt. Jag gick ut för hårt, det blev jobbigt för tidigt, och känslan gentemot tiderna rimmar dåligt. Snittet blev 5:08, med otroligt jämna kilometertider (5.06, 5.05, 5.08, 5.08 & 5.13)
Jag tycker att jag lyckats ganska bra med min löpträning det senaste året. Jag har haft en plan, även för spontana pass, jag har byggt självförtroende och haft tålamod med tempot. Dagens pass var utan plan, med för höga förväntningar och för lite ödmjukhet. Det säger ju sig själv att det inte ger någon härlig känsla, även om tempot var riktigt bra för att vara mig. Löpning alltså – det finns inga genvägar!

På lördag går Lergöksloppet i Ängelholm där jag tänkt springa just fem kilometer, men jag har inte bestämt mig om jag ska springa eller stanna hemma och baka äppelpaj, typ. Får fundera lite!

Oplanerat träningspass & träningsvärk

Min plan var att bara hålla mig till gymmet under gårdagen, men på kvällen skulle Jonatan träna med ett gäng killar som skulle springa intervaller på Duathlon-slingan, så jag hängde på, löparsugen som jag var! (Och det regnade och blåste, vad har hänt med mig?)

Upplägget var 4x1000m, 4x500m och avsluta i dödsbacken som är 270m lång och alldeles för brant.

Jag gick ut för hårt, och mina ben dog rätt snabbt, men det var härligt ändå. De sista vändorna i backen gick så sakta att det förmodligen gått snabbare att gå upp. Där var verkligen noll kraft kvar i benen. Men pannben, ni vet. Idag har jag sån enormt träningsvärk i rumpan så dagens aktivitet blir promenad, rörlighetsträning och bålstyrka. Benen får vila från större kraftansträngningar som tack för gårdagen.

 Såhär såg killarna ut efter passet. Älskar Calles barbenta vader som är så otroligt skitiga, haha!

Annars då? Ikväll håller jag träning för löpgrupperna igen och jag har längtat sedan förra veckan! Förutom det så tänker jag en hel del på både duathlon, Göteborgsvarvet och kommande lopp. Resonerar med mig själv om rimliga mål att sätta upp, om vad jag vill få ut av det hela, hur mycket jag kan begära av mig själv. Men det tar vi i ett annat inlägg 🙂

Härlig torsdag till er ❤

Löparplanen

Lite underligt är det ändå. Jag har under sommaren tänkt att löpningen är något tillfälligt, något som kommer ersättas med styrketräning och något som bara är en period. Jag har tänkt så när det varit jobbigt, som en motivation till att fortsätta framåt.
– ”Det är ju bara någon månad till, sen får du svinga stänger igen”

Och nu, när hösten verkligen är här, så vill jag bara fortsätta med löpningen. Jag vill ha mer, jag vill bli bättre, snabbare och utmana mig med att springa längre. Jag vill absolut inte lägga ner någon löpning. Nejnej!

Tänk ändå, att det en ger tid och engagemang till, fastän en inte tycker det är skitkul hela tiden, plötsligt blir ett behov!

Den här veckan vilar jag. Kroppen känns redan nu hyfsat återhämtad från helgen, men pannbenet ska få vila ikapp ordentligt tänkte jag. Dessutom har jag känt mig lite rosslig i halsen och upptäckt små tecken på förkylning, så jag vilar och motar bort den så. Sen vill jag få längta till min träning igen, och nästa vecka tänkte jag dra igång med en ny period. Den kommer innehålla mycket mer styrketräning, och det kommer såklart sno tid från löpningen. Så mer styrka och mindre löpning, men löpningen kommer definitivt underhållas under hela hösten och vintern. I vår väntar ju ett tufft Göteborgsvarv som jag planerar att vara i toppform till!

IMG_5306.JPG