Ett lite annorlunda lopp

I min kommun finns ett litet gäng som anordnar olika former av löp- och triathlontävlingar. I början av året, oftast i slutet av april är det Duathlon. Springa, cykla, springa. Under sommaren vankas det klassisk triathlon med simning-cykling-löpning och de senaste höstarna har det varit renodlad löpning som kallas Monothlon. Där har man kunnat välja milen eller halvmaran.

I år har dem valt att göra Monothlon lite annorlunda. Istället för ett klassiskt lopp med en given sträcka så har dem nu lagt tävlingen på en slinga på ca 1,6km som man ska ta sig runt på en given tid som minskar för varje varv. Såhär:

Till en början har man ju all tid i världen. Första varvet är ju nästan promenadtempo, och varv 2 och 3 kan jag nog gå i alla backar och ändå ha marginal att komma i mål innan tiden gått ut. Men sen blir det nog lite svårare där vid varv 7 och 8. Då är man ju trött. Och om jag inte har raketbränsle i benen den där dagen så åker jag definitivt ut på varv 9. 4.40-tempo är snabbt för mig, men inte omöjligt. Det som däremot gör att det känns omöjligt är backarna. På slingan finns en rejäl mördarbacke, och inför den går det också en del uppför. Backar är ju inte min starkaste gren, men det här blir ju världens bästa träningspass! Minst sju gånger uppför mördarbacken ska jag, lördag den 7 oktober.

Ni som bor här i krokarna; häng på! Det blir kul! Och så fikar vi lite efteråt 😉

Här anmäler ni er och får mer info!

Annonser

Min helg

Jag inledde helgen i fredags med att Lina och Johanna kom hem till mig för att köra ett styrkepass i gymmet. Vi körde ett pass med två olika cirklar där den ena var fyra lite tyngre basövningar, och den andra var fyra pulshöjande övingar. Vi öste på och tog i ordentligt, och efteråt fikade vi på nybakade scones i köket.

Igår, lördag, var jag med Jonatan som sprang en halvmara här i Klippan. Jag skulle egentligen varit med och sprungit milen själv, men eftersom benen känts tunga och höften knorrar så vill jag inte springa lopp. Jag kan inte låta bli att pressa mig då, och är jag inställd på att inte prestera så tycker jag att jag lika bra kan springa själv hemma. Så på eftermiddagen gjorde jag just det; joggade milen i härligt höstväder.
Under loppets gång fick jag agera fotograf och fånga alla löpare på bild, och samtidigt gå runt och snacka med trevligt folk. Det är så härligt att det händer sånt här kul i den lilla by vi bor i. Duathlon, triathlon och nu monoton (löpning). Hade jag sprungit igår hade jag klarat KlippanKlassikern. Det ni! Nu fick istället Jonatan stå för den bedriften. Han har varit lite krasslig i veckan men bestämde sig ändå för att springa 21 km. Han persade och kom in som fjärde man på 1:33-nåt. Härlig lördag!

  
  
  
Idag kör jag all in på söndagsmys med avbrott för veckohandling och träning. Tror minsann att jag kör ett scones-bak idag också. Jag hade liksom glömt bort hur gott det är med nybakade scones med marmelad och ost..

Ha en härlig söndag allihop!