Film från Triathlon

Ah, dagen efter ett rejält pass är alltid härligt. Och sömnigt. Jag sover (för)middag och går runt och plockar i ett hus som ser lite kaosigt ut för tillfället. Annars; not so much. Eller jo, jag har anmält mig till två dyra lopp. Tävlingarna för sensommaren börjar spikas!

Igår kväll firade vi med prosecco och god mat hos mina föräldrar, sen var det tidig läggdags för två tröttisar.
Ikväll kränger vi tacos och käkar chokladglass. Antar att vi somnar tidigt även ikväll.

Igår bad jag mina härliga supportrar att filma under tävlingen, och nu har jag lyckats klippa ihop några delar till en liten film. Tänkte om det kanske vore kul att se? Annars roar det i alla fall mig själv att få kika på löptekniken efter en timmes aktivitet i bassäng och på cykel..

Ungefär såhär såg det alltså ut igår:

Annonser

På tal om trött cyklist..

..ja, ni har säkert sett denna video. Jag hoppas nästan det. Men den är exakt lika rolig varje gång. Jag känner EXAKT såhär när jag cyklar i motvind. Ibland skriker jag ångestvrål rakt ut, men det blir oftast inte mer än så. Jag är nog en ganska stillsam person ändå. Ni vet, knyter näven hårt som fan i fickan..

Men det är EXAKT såhär jag känner när jag sitter och trampar på en cykel i motvind och inte kommer någonstans.

Och när vi ändå är inne på roliga filmer när folk motionerar. Den här godingen blir heller aldrig tråkig. Jag skrattar så jag gråter, nästan varje gång. Skadeglädje är den enda sanna glädjen! 😉

Löpstyrkan

Det är inte jätteofta som jag filmar övningar, men jag tyckte att denna både var bra och kul så jag tänkte visa upp den här. Det ser ut som en riktigt friidrottarövning. Känner mig som Carolina Klüft. Och när vill man inte känna sig som henne, liksom?

Jag har tragglat rehab i snart ett år. Hela min högersida har ju varit ganska defekt, men det har främst varit höften som inte velat jobba ordentligt. Några muskler, särskilt gluteus medius, har helt sagt upp sig och jag har mest bara övat på att få kontakt. Få skiten i arbete. Det var inte förrän i julas som jag kände att det började bli bra på riktigt. Men nu så, nu har hjärnan hittat rätt väg till muskeln. Så nu, nu börjar det roliga:

Att gå från tråkiga rehabövningar till lite mer action. Jag har hittat på massa övningar som liknar rörelsen i ett löpsteg. Jag vill kunna använda mig både av rörligheten och stabiliteten som jag byggt upp, men det är lite klurigt att ta steget från långsam rehab till explosiv/fartfylld rörelse med bibehållen stabilitet, till exempel. Men jag ger mig godkänt! Och så pirrar det i kroppen av att få trycka på, på riktigt! Fifan så kul!